Fick lite ångest idag när solen stod högt på himlen utanför kontorsfönstret och jag insåg att jag går mot min livs första sommar utan sommarlov.

Jag har sen studenten jobbat som lärare och haft sommarlov varje år. Enda undantaget är förra året, men då jobbade jag med ett skrivprojekt och styrde helt min egna tid bortsett från de 5 veckor jag spenderade i Torquay som EF-ledare och njöt av sommaren på engelska rivieran.

32 år gammal och min första sommar utan långledigt. Känns helt absurt. Ångesten dämpades något av säsongens första helkväll på en uteservering med min vän M dock.

På det stora hela en mycket mysig kväll på Ljunggrens takterrass och lyckas jag ha många sådana under sommaren kan det kanske kompensera lovet. Jag kanske kan lura mig själv att tro det om inte annat.

Satt och läste på tåget imorse. Vid Karlberg tittade jag upp och fick syn på en kvinna en bit bort. Hon såg oerhört glamorös ut i sina stora mörka solglasögon samtidigt som hon applicerade ännu ett lager läppglans.

Genom hårets välstylade lockar skymtade ett par snygga örhängen. Halsen och överdelen av hennes svarta kavaj doldes av en väldraperad scarf.

Helt plötsligt ångrade jag de extra 10min i sängen imorse. Kanske borde jag ha ägnat dem åt att lägga lite mer energi på min outfit. Tittade missnöjt ner på mina svarta byxor och aquafärgade top som nu kändes otroligt tråkiga.

Redan i Sundbyberg skulle kvinnan av och jag log för mig själv när hon gick förbi och jag såg resten av hennes outfit. Ett par illasittande påsiga vita jeans och ett par obeskrivligt fula skor.

Jag vet att jag är en hemsk människa, men inte ens jag visste att ett par riktigt fula skor kunde göra mig på så mycket bättre humör.

Men skrattar bäst som skrattar sist. Under helgen har mitt kontor förvandlats till en militärbas och tydligen är det bootcamp som står på schemat. Påtvingad en ny ännu värre t-shirt är jag rätt säker på att det är kvinnan som fått sista skrattet, sina fula skor till trots.  

För er som undrar, ja t-shirten kom med matchande trosor och en militärkeps. Inte prövat dem ännu dock.

Ibland är det svårt att veta vad som kommer först, hönan eller ägget. 

Jag hade en uppgift idag som jag var dåligt förberedd inför. Jag hade gjort ett ärligt försök men kände mig distraherad och kom inte till ro som jag borde för ett lyckat resultat.

När allt kom till kritan så behövde uppgiften aldrig genomföras dock. Någon överambitiös rörmokare hade stängt av vattnet i en hel stadsdel och det planerade mötet blev inställt. 

Min fråga blir rimligen: Kände jag detta på mig på någon nivå och förberedde mig därför inte i onödan? Eller var det tvärtom pga min brist på förberedelse som högre makter såg till att mötet inte blev av hellre än att genomföra det med dåligt resultat?

Orsak och verkan. Vad påverkade vad? Om det är mitt fel så ber jag om ursäkt till alla Gubbängen-bor. En söndag utan vatten är ett högt pris för er att betala för mitt slarv. 

Jag fick ett samtal i veckan att jag skulle få en ny städerska. Min förra var duktig på själva städandet, hon var lite sämre på almanackan och dök upp lite när hon kände för det.

Jag vet inte om jag är kräsen men jag ville helst ha någon som kunde kombinera egenskaperna. Alltså kunna hålla rent men också hålla koll på datum. Svaret blev Olga. Hon dök upp på helt rätt dag igår och det ser välstädat ut så det bådar än så länge gott.

Min lillasyster U hade med Olga på sin potentiella namnlista till bebben som vägrar komma ut. Det är ett jättegulligt namn som jag och U dessutom döpte hennes undulat till en gång i tiden. Jag frågade om det var till minne av detta, det var det tydligen inte och frågan uppskattades inte till 100%.

Nu när bebben skulle komma att dela namn med både undulaten och min städerska så har jag tydligen förstört det namnet och det finns inte längre på listan. Det var aldrig min mening. Jag sa till lillasyster U att vi kunde hålla isär Olgorna i vårt liv genom att kalla dem lilla och stora Olga, samt undulaten Olga, men hon ville ha namnet helt för sig själv. Sån är hon lillasyster U.

Med tanke på hur vi i familjen kollektivt är ansvariga för döden på undulaten Olga så kanske det var lika bra. Det är en story vi sparar till en annan dag.

Om det enda man kan komma på att skriva om en lördagsmorgon är fredagens middag kan det nog innebära att man vaknat hungrig.

Problemet är att jag inte alls känner mig inspirerad att fixa frukost.

Jag hoppas därför att påminnelsen om gårdagens middag kan förlänga effekten av densamme en stund till och på så vis förhala behovet av frukost.

Listigt va? Återstår att se om det funkar.  

Jag älskar tanken på den reklamaren som glad i hågen gick till ett möte med Enköping kommun och fick i uppdrag att skriva något riktigt fyndigt som de kunde ha som tagline för att göra folk nyfikna på vad deras stad hade att erbjuda dem.

Resultatet av hans påhitt har jag skrattat åt många gånger då jag sett skyltarna när jag passerat Enköping, för ska vi vara helt ärliga passerar man väl bara Enköping, det är ju aldrig dit man ska. Idag fick jag än en gång skratta åt det, då de tydligen numera även marknadsför sig på Mix Megapol.

Reklamaren måste ha besökt stan i tron att han nu skulle hitta något riktigt anmärkningsvärt, något betydelsefullt, något han stolt kunde visa upp för världen och ropa, "Det visste ni inte va!".

Han började säkert nyfiket, letade efter vackra kyrkor, idrottsklubbar och landmärken. Det gick lite segt men han lät sig inte nedslås. Istället fokuserade han på naturen, rondellutsmyckningarna, affärsutbudet, något måste det ju finnas. Paniken steg gradvis i takt med att jakten på det som skulle sätta Enköping på kartan kändes allt mer misslyckad.

Han vände på varje sten men hittade ingenting. Tillslut tröttnade han nog på Enköping och tog fram en karta för att se om han kunde fly någon annanstans. Då slog det honom. Det fanns alternativ att fly till må ni tro. Inte bara ett utan faktiskt tre! Enköping ligger ju faktiskt nära både Uppsala, Stockholm och Västerås.

Enköping-Sveriges närmaste stad.

Lika roligt som jag har åt reklamaren, lika synd tycker jag om kommungubbarna. Trots stoltheten de känner över deras kommun så tvingades de betala en faktura för denna taffliga slogan.

En slogan som inte gör något annat än påminner oss som passerar den, "Jaha, här ligger Enköping- Sveriges närmaste stad. En stad så tråkig att den inte kan marknadsföra sig på något annat sätt än att tala om att det är i alla fall nära till andra platser."

Fanns det verkligen inget annat reklamaren kunde ha valt att lyfta fram?

Det finns en del dofter jag vet om att jag saknar och minns. Sen finns det andra dofter vars existens jag helt glömt bort. Effekten av att plötsligt oförberett känna dem gör att man slungas bak i en spiral av minnen, känslor och intryck.

Imorse gick en tonårsflicka tätt förbi mig och jag vände mig med en gång för att se om det kanske var tonårsversionen av min kompis S. Det var ju jag och hon som bar den doften. Den doftar av discokvällar, otaliga klädbyten, fniss och viskande samtal långt in på natten i hennes respektive mitt flickrum.

S bodde i en annan stad och därför blev det alltid långa visiter. Sportlovet var det bästa eftersom vi hade veckorna efter varandra. Då kunde hon komma till mig och vara med mig i skolan en vecka för att få eftermiddagar och kvällar gemensamt. Sen kunde jag följa med henne hem för samma procedur där. Det var lyx, två veckor av varandras sällskap oavbrutet.

Mycket tid de där veckorna spenderades framför spegeln. Vi provade alla våra par jeans för att hitta de perfekta för just den där dagen. Sällan blev vi nöjda och det hela slutade med att vi bytte jeans med varandra innan vi var redo att gå. Samma procedur följde sen med t-shirtarna.

När kläder var på plats sprutade vi parfym med omsorg ett sprut på handleden och ett på vardera sida av halsen strax under örat. Sen var vi redo. Förberedelsen var lika noggrann vare sig vi skulle på disco, skolan, bara ut i parken eller till närmsta pizzeria. Vilka tonårspojkar som var ute visste man aldrig.

Den där doften jag kände en mikrosekund i morse gjorde mig helt omtumlad. Den hade jag helt glömt bort.

Ibland önskar jag att jag var den typ av person som slappnade av i ett hett bad efter en lång dag. Jag ser mig själv ligga under ett täcke av bubblor förstrött bläddrandes i en skvallertidning och njutningsfullt låta tiden rinna iväg.

Jag kan önska det så intensivt att jag lurar mig själv att jag faktiskt är precis en sådan person. Ikväll tappade jag därför upp det där badet. Jag var generös med bubblorna. Hälften vatten hälften bubblor kändes som en lagom fördelning.

La fram en oläst tidning, en flaska med vatten och såg till att telefonen var inom räckhåll och gled sen ner. Allt tordes vara optimalt.

Jag skulle uppskatta att det tog ca 30sek innan jag frågade mig själv vad jag sysslade med. Vattnet är aldrig riktigt rätt temperatur. Man svettas lätt och känner hur man sitter i sin egna smuts. Antagligen är mitt badkar ingen höjdare men en lagom lutande ställning verkar omöjlig att hitta.

Bilden av mig själv som avslappnad i mitt bubbelbad försvann snabbt och jag kände mig mest som en kokande hummer.

Bästa stunden med ett bad är alltid när man duschar av det efteråt.