Inlägg publicerade under kategorin Vardag

Av Gunilla Olsson - 9 juli 2012 11:05

Förra veckan sneglade man misstroende på de andra bilisterna och log i busigt samförstånd. Det var inte klokt, här körde vi på Essingeleden och kom upp i svindlande hastigheter som 50km/h. Semestertider är fantastiska även för oss som jobbar. Varje dag var det samma sak. Vi kunde inte tro vår tur, vågade inte prata högt om den för att inte på något vis utmana ödet.


Trots denna diskretion måste någon försagt sig. Någon har skvallrat. Trafikverket fick höra att på Essingeleden där rullar minsann bilarna. Den avstängda avfarten till Essingen räckte inte, bilarna verkade den till trots ta sig fram.


Idag var ordningen återställd. Två filer avstängda och visst tog det död på semesterglädjen hos oss som jobbar. Det är bara att gratulera till väl genomförd attack.


Man har aldrig tänkt tanken att ha tillräckligt många vägar i en storstad ,så att inte vägarna slits så kopiöst att man varje sommar och så gott som varje natt måste stänga ner huvudleder för underhåll?


Med dagens trafiksituation i Stockholm är hastighetsbegränsande skyltar inte annat än ett hån. Som att någon, någonsin skulle ha en öppen väg nog att köra för snabbt på. Vi kan nog lugnt konstatera att hastigheten är självreglerande, kamerorna i södra länken som antingen är stängd eller igenproppad känns tämligen överflödiga.  "Ta det lugnt Stockholmare" säger Trafikverkets skylt när man passerar Solna. Jo tack, trafikverket det gör vi vare sig vi vill eller ej. Annars kan ni ju alltid stänga av en fil till! 

Av Gunilla Olsson - 2 april 2012 13:02

Jag är en vattendrickare. Jag älskar vatten och är bra på att få i mig en riklig dos dagligen. Jag har lärt mig att leva med konsekvensen därav. Att jag får spendera mycket tid med att pudra näsan. Tvåsiffrigt på en dag är inte helt ovanligt.


Först igår slog det mig dock, då jag för vad som kändes femtielfte gången var och pudrade näsan och samtidigt längtade intensivt efter ett glas kallt vatten.Kan det helt enkelt vara så att det är det eviga rännandet och tömmandet av vätska som faktiskt gör mig törstig snarare än tvärtom?


Inte för att det gör någon skillnad, moment 22 är det oavsett. Men frågan kvarstår. Kissar jag för att jag dricker, eller dricker jag för att jag kissar?


Den existensiella frågan missade du va Shakespeare? To be or not to be, släng dig i väggen. Nu pratar vi allvar! 

Av Gunilla Olsson - 2 april 2012 08:42

Vanligtvis är jag den typiskt duktiga flickan. Jag vill tro att min Kristna livsåskådning och tro vanligtvis yttrar sig i att jag vill andra människor väl.


Ändå är det något med den här låten som rör mig, får mig att vilja skriksjunga med och dedikera den till ett fåtal utvalda.



Ja gott folk där har jag sparkat igång min vecka.


Av Gunilla Olsson - 30 mars 2012 12:32

Det finns en kille som jag ser i morgontrafiken varje morgon. Jag la märke till honom först en synnerligen dålig pendeldag då tåg var inställda och på tok för många resenärare trängdes i den lilla värmekuren på perrongen, i väntan på att kunna ta sig till jobbet.


I den där kuren hördes de vanliga inslagen då trafiken kaosar. Folk suckar demonstrativt och tittar på klockan, någon trummar otåligt med foten och överallt pratas det i telefoner då alla behöver ursäkta sin frånvaro då de inte alls är där de vill eller borde. Allt det vanliga sorlet upphörde dock då mannen ifråga gjorde entre. Han smällde i dörren och ställde sig mitt på golvet som vore han ensam i kuren. Sen börjar han väsa långa haranger av svordomar. Slänger sin bag på marken och höjer rösten i takt med att ilskan inom honom växer. Han fräser och spottar fram orden och man ser hur folk tittar på med skräckblandad förtjusning. Några av oss, mig inkluderad måste vända bort huvudet då det börjar rycka i smilbanden.


Sen den där dagen lägger jag märke till den där mannen varje morgon. Jag har aldrig sett honom bete sig anmärkningsvärt sen dess. Han går på tåget, han går av tåget, han väntar på bussen, skrattar och småpratar med sina kollegor. Beter sig som alla andra i morgontrafiken gör. Trots att jag sett detta normala beteende hos honom säkert närmare 100 gånger, undrar jag oundvikligen när det spricker för honom nästa gång. Hans leende suddar inte ut bilden av honom högröd spottandes svordomar. Orättvist men sant.


Han är Spånga-pendelns Dr Jekyll och Mr Hyde och jag som allt för ofta tänker i Friends-referenser kommer naturligtvis och tänka på Ben Stillers inhopp i serien.


 


Den här mannen har ofrivilligt och helt omedvetet lärt mig en läxa. Nästa gång jag känner för att få offentligt psykbryt i 2 minuter ska jag försöka minnas hur länge första intryck bevisligen varar.

Av Gunilla Olsson - 28 mars 2012 16:45

Vaknade med ett skratt vid 5 imorse. Jag minns inte alls drömmen som ledde upp till skrattet men jag minns att det var den absurda tanken på mig som en mini-van ägare som lockade fram skrattet.


Då jag inte kunde somna om började jag fundera kring det faktum att jag nog en gång i tiden faktiskt trodde att en mini-van ingick i min framtid. Jag var uppvuxen med en sådan och många vänners familjer hade liknande fordon. Det kändes som en naturlig del av ett vanligt liv helt enkelt. Nu var det istället en så absurd tanke att mitt egna skratt väckte mig.


Jag känner fortsatt idag en massa folk med familjer och stora bilar. Mina syskon, mina vänner och bekanta. Jag vet att de inte bara leker "mamma pappa barn" jag har bara aldrig på riktigt insett att det nu är mina jämngamla som lever det livet jag minns som mina föräldrars generations liv.


Jag surfar runt på facebook på vänners bilder och det hela bekräftas. Vilken grej! Tanken på att det skulle vara jag är fortfarande skrattretande, men tanken på jämnåriga som varje dag lassar sin familj ut och in ur en sådan bil är imponerande och hisnande! De där små dagliga valen gör helt klart slutdestinationen en helt annan.

Av Gunilla Olsson - 28 mars 2012 11:58

En av de ljudillustrerade frågorna i Mix Megapols "Duellen" i morse var en låt med dansbandet Schytts. Frågan var vilket allsvenskt fotbollslag de sjöng om och jag tyckte det var på tok för lätt.


Den hade jag och mina 10 syskon kunnat svara på på nolltid. Inte bara det, vi hade kunnat sjunga med i texten.


Det hör till god uppfostran och inget annat. Vår pappa såg till att vi trots att vi bodde i exil i Jönköping visste vilket lag det var som gällde. Skivan hackade och raspade, men det hindrade honom inte ifrån att spela den om och om igen tills texterna verkligen satt där.


 


Det hände att man fick gå tidigt från skolan för att vi skulle hinna till Ullevi för att på riktigt få se vad alla de där sångerna egentligen handlade om.


Det gav resultat. Visst är det Blåvitt som gäller och visst är det kul att Fotbollen drar igång nu när de bestämde sig för att ställa in hockey-slutspelet av någon märklig anledning.


Hade ni inte en lika snäll pappa och en lika god uppfostran som mig så bjuder jag er här på några sköna toner. Det är aldrig för sent, texten fastnar nog om du ger det ett ärligt försök.


Av Gunilla Olsson - 27 mars 2012 09:02

Större delen av min vardag går numera ut på att göra affärer. Summorna är inte helt sällan långt mycket större än min årslön, emellanåt större än min samlade livslön och framförallt mest abstrakta transaktioner på en skärm framför mig.


Trots detta finns det något väldigt tillfredställande över att få saker att gå i lås. Att göra en kund nöjd med lösningen, att göra en chef nöjd med statistiken och veta att bakom min abstrakta insats så sker en i allra högsta grad konkret handel med gods.


I helgen fick jag känna på den konkreta sidan av affärerna då jag betalades nedan ihopsparade slantar för det Nintendot som råkat falla i mitt knä.



 


Det var en win-win precis som affärer ska vara. Jag tjänade lite på Nintendot och hans sparade slantar räckte till vad i butik hade kostat honom det dubbla. Tillfredställelsen var helt klart dubbel.


Tror jag ska ha alla mina kunder att betala med noggrannt ihopräknade mynt sedlar, och inte minst krydda det hela med en näve silverstjärnor. Det gör det hela lite roligare.


Av Gunilla Olsson - 23 mars 2012 13:02

Grannen gjorde stora ögon igår när vi efter sällskap upp i hissen möttes av denna syn utanför min dörr. Lillebror S hade levererat.


 


Tydligen hade grannen ingen aning om att man kan ringa Svenska Lantchips, direkt till fabriken och få leverans till dörren samma dag. Kan inte alla det? Märkligt.


Hans tjej är tydligen dessutom chipsoman och informationen hade helt klart varit värdefull för dem. Som ni ser saknas en påse i lådan och det var jag i ren barmhärtighet som osjälviskt delade med mig. Allt för grannsämjan. Pay it forward kan man nog också kalla det.


Jag fick lov att blogga om detta på ett villkor att ni alla går in och likear Svenska Lantchips på facebook så sätt fart nu. Vill se en explosion i siffror där idag.


Där kan man läsa om intressanta saker som Lillebror S inlägg idag tex.


 


Se nu till att hålla er uppdaterade. Imorgon kanske frukostdilemmat är ett helt annat.


Lägg gärna märke till den så noggrant utvalda och riktade reklamen under också. Han får hjälp att bli av med frukosten och sen kan Lina visa honom vad riktig mat är när han väl tröttnat på chipsen. Nej jag skojar bara, lantchips tröttnar man aldrig på.

Skapa flashcards