Alla inlägg under juni 2011

Av Gunilla Olsson - 30 juni 2011 20:39

Ni som tror att jag överdrev imorse när jag pratade om min kreativa vän P.


Kolla vad som händer en dag då hon länkar min blogg vidare kontra när jag själv ska få liv i mina vanliga numera semestertrötta och sollapande läsare.




I rest my case!  

Av Gunilla Olsson - 30 juni 2011 16:28

Det här måste väl anses vara den snällaste överträdelse bad boy Charlie Sheen någonsin gjort sig skyldig till.


  


Jag har sett och skrattat åt filmen otaliga gånger utan att misstänka allra minsta fult spel. Måste vara för att du är en så fantastisk skådespelare och dolde det så väl Sheen!


Den här artikeln fick mig nog att skratta mer än filmen någonsin lyckats med dock. Var rollen verkligen så krävande Sheen? Och inte ens en Oscar fick du för besväret!

Av Gunilla Olsson - 30 juni 2011 16:10

Det finns inget som får människor att framstå som så småsinta, bittra och missunsamma som när de kritiserar kollegors och branschfolks prestationer.


Sist att sälla sig till den skaran idag är Tv3:s nya jury till programmet True Talent som har premiär i höst.


 

Naturligtvis är det Idol de ska distansera sig från, detta Idol som bjuder på sån fulkultur i jämförelse med den finkultur de tänker bidra med till TV-rutan.


Deras gliringar till kollegorna och konkurrenterna är alla pinsamma, men Körbergs uttalande skrattade jag nästan mest åt.


 


Kom ner från dina höga hästar nu Tommy! För det första är du numera kollega med ett av dina så kallade "narcisstiska stolpskott". För det andra finns det på de kommersiella kanalerna inget som heter ful- eller fin-tv, det finns bara tittarsiffror. Ska du nu ge dig in i den branschen får du nog försöka sluta distansera dig från det faktumet.


Jag förstår att det känns jobbigt att du nu tillhör samma skara som Laila Bagge o co, men det är inte mycket att göra åt. Att kritisera deras format har du nog rätt att göra först efter 5 framgångsrika säsonger eller så.


Av Gunilla Olsson - 30 juni 2011 13:06

Det finns en fördel med att åka kollektivt. Det är att man får egen tid att läsa helt utan att något annat måste göras. Det är lite av ett andrum i vardagen att sitta och läsa till och från jobbet.


Jag avskyr därför att springa på halvbekanta på tåget, bli tvungen att småprata och se lästillfället gå mig ur händerna. Jobbigast är när man råkar sätta sig och upptäcker först för sent att någon man borde hälsa på, men ändå inte känner och knappast vill tvingas forcera ett samtal med sitter i samma vagn en bit bort, men vänd mot en.


Man får använda all sin koncentration till att inte råka titta åt just det hållet, till varje pris undvika att blickar möts och omöjliggör ett uteblivet möte.


Ofta är denna känsla ömsesidig. Igår ägnade både jag och en ytlig bekant en svettig resa från arbetet med att efter bästa förmåga låtsas helt omedvetna om varandras närvaro.


Jag gömde mig bakom min bok och tittade ut genom det fönster som var på motsatt sida om honom. Han ägnade sin telefon febril uppmärksamhet.


Jag är övertygad om att han likt jag suckade av lättnad när han väl klev av och faran var över för oss bägge.


Värre är det när det inte är ömsesidigt. Då den ena försiktigt söker kontakt och den andra demonstrativt undviker. Även detta inträffade igår men då med min namnlösa systerson. Det spelar ingen roll, var, när eller hur jag håller honom. Han hittar alltid något annat att titta på än mig. Karma is a bitch. Jag får helt enkelt bli trevligare mot folk på tåget.

Av Gunilla Olsson - 30 juni 2011 08:20

Facebook-junkie som jag är börjar jag min dag med att kolla vad som hänt under natten. Hamnar på min goda vän Ps sida och får gnugga sömnen ur ögonen en extra gång för att verkligen tro på vad jag ser. Kan det verkligen stämma?


 


För er kanske mer hälsosamma individer så kanske den där cirkeln brevid namnet inget betyder. Men den indikerar att P skulle vara offline. Det känns för oss som känner henne helt absurt, men det verkar defacto sant.


Skulle ni inte ha det stora nöjet att känna P är det på sin plats att klargöra att hon lever sitt liv på nätet, både privat och yrkesmässigt. Hon likt ingen annan ser en massa möjligheter och vägar att använda sig framgångsrikt av nätet.


Igår överträffade hon sig själv då hon sjösatte följande insamling på fundedbyme.se


 

Man skulle ju kunna tycka att det inte vore mer än rättvist att lite av den där kreativiteten skulle kunna smitta av sig efter många års vänskap. Så verkar tyvärr inte vara fallet.


Jag har fått finna mig i att ständigt vara steget efter henne. Se alla hennes goda ideér och febrilt söka sätt jag själv skulle kunna applicera dem eller än bättre överträffa dem. Än så länge helt utan resultat.


Jag har därför kapitulerat och donerar istället till hennes brors bröllop, den kakbank hon administrerar och annat hon tar sig för. Helt klart enklare så. Gör detsamma ni och bli en del av hennes framgång.


Behöver jag ibland even the playingfield som vi anglosaxer säger så påminner jag mig själv om att jag åtminstone har "rätt" politiska ståndpunkt. Det är betydligt mer än P kan säga, men var inte ledsen för det P, man kan inte ha allt här i livet.

Av Gunilla Olsson - 29 juni 2011 08:18

Dags för lunch och jag är inte helt missnöjd med att jag tvingade mig själv att laga mat igår och fick ihop en lovande matlåda.


När jag inte känner för matlagning tar jag oftast till detta säkra kort.


  

Det tar max 10min att förbereda innan det sköter sig själv i ugnen.


Utöver att vara min nödlösning när lusten tryter är det också en av mina absoluta favoriträtter. Med valfri kall sås är det svårslaget så här års. Särskilt när grönsaksdisken nu dignar med primörer. Morötterna jag köpte i knippe var mjuka och sköra redan innan tillagning.


Jag vet att vi alla har nödlösningar att ta fram de dagarna vi inte orkar men jag föreslår att man hittar en nödlösning som också är en favorit.


Visst är det väl ändå så att de dagarna vi minst orkar att laga mat är de dagarna vi är mest förtjänta av en god måltid. Smaklig lunch kära läsare!

Av Gunilla Olsson - 29 juni 2011 08:09

Dagens morgon var själva antitesen kontra gårdagens. Inte bara följdes de vanliga rutinerna framgångsrikt men sen inträffade även det ofattbara.


Jag har alltid funderat över varför vid stopp i trafiken jag aldrig hinner med ett tidigare tåg. Om det är stora förseningar och folk har stått en halvtimme och väntat efter ett stopp borde man ju när trafiken väl är igång igen emellanåt råka hamna på just det där försenade tåget som kanske kommer in tidigare än det tåg man planerat att åka med.


Det har hittills bara varit en önskedröm. Tills denna morgon. Mitt vanliga tåg avgår 07:28 från centralen men idag fick jag åka redan 07:25 med ett tåg som borde kommit in 07:16.


Vilken segerkänsla 3min kan ge. Plötsligt kändes det som en dag då det mesta kan gå min väg. Sen insåg jag att klockan var 07:25 och jag var på väg mot jobbet, en dag då resten av landets intelligenta befolkning planerar för en dag på stranden.


Plötsligt kändes min segervittring en smula förhastad.

Av Gunilla Olsson - 28 juni 2011 16:35

Min mamma har alltid haft höga förväntningar på oss barn. Hon har aldrig varit rädd för att pusha oss och har krävt att vi tagit vårt ansvar, gjort vårt bästa och kunnat vara nöjda med slutresultatet. Det är helt klart en inställning en förälder borde ha.


Detta fortgår tydligen även när vi är vuxna. När det blev hennes tur att stå för månadens bok i familjens bokklubb tyckte hon inte att 30 dagar var en tillräcklig utmaning att läsa en bok på. Därför valde hon en pocketbok som inte ens stod att finna på hyllan i butik innan 20 juni.


 


När den väl landade i butik var jag redan i full gång med mitt "Mellanöstern tema" jag tidigare berättat om. Jag kunde inte helt lämna Saddam därhän och började därför med månadens bok först imorse på väg till jobbet.


Det borde vara lugnt, jag har till midnatt torsdag på mig. Jag antar utmaningen mamman!

Skapa flashcards