Kära läsare! Jag vaknade precis efter att ha sovit bort kvällen i hopp om att inte vara ett lik på jobbet imorgon trots Super Bowl i natt. Går upp och loggar in för att kolla läget på bloggen och ser att ni är hela 75st som läst min blogg idag. Det är ju helt galet många och precis hur kul som helst!

Vet att det är långt till Kissies 150 000 läsare/dag. Men det är ändå helt sanslöst många som verkar gilla att läsa vad jag har att skriva. Kul, smickrande, skrämmande och ödmjukande, allt på samma gång.

Men ni kära läsare? Vilka är ni? 10 av er är jag kanske säker på, 15 kan jag nog gissa utan att chansa för mycket, 20 kan jag säkert klämma fram om jag måste, men resten, vilka är ni?

Ni är hur som helst väldigt välkomna tillbaks! Snart har kanske alla mina FB kontakter loggat in en gång var och siffrorna går ner på 0 vad vet jag :)

Stort tack!

Det finns många fördelar för mig med att bo i stan istället för Haninge där de flesta i min familj är bosatta (och säkerligen många av ni som läser det här också). Det finns dock en nackdel. Ibland kan jag längta efter en sambalburgare från Vegabaren.

För er icke lokala läsare. Ja det är kul att låtsas att det finns okända människor som läser detta trots att så naturligtvis inte är fallet. Vegabaren är ett klassiskt hak i Haninge känt som Sveriges första hamburgerbar.

Jag har i många år tyckt att deras sambalburgare är kanske en av de bästa som finns. Det var först för några veckor sen jag vågade mig på att kopiera den. Skvallra inte för någon men det är aplätt!

Ikväll har filialen på Söder öppet och ska göra burgare. Kvällen och natten går i Amerikats tecken. Låt Super Bowl-festen burga! (Ja den var usel men man kommer undan med sådana om man har göteborskt blod i ådrorna.)

Efter en halvtimmes grävande i handväska och jackfickor fick jag tillslut förlika mig med tanken att mitt headset till min iphone är och förblir försvunnet. Jag närde en stund hoppet att jag kanske glömt det hemma när jag skyndade mig iväg i eftermiddags. Jag visste att så inte var fallet.

Jag hade en mycket tydlig minnesbild av när kvinnan mitt emot mig på tunnelbanan spanade in min bok och jag förstod att hon ville ställa en fråga så jag tog ur snäckorna och sen samtalade vi en stund. Mitt headset hade med andra ord varit med mig ute på vift men av någon anledning inte följt med hem.

Själv försöker jag se till att komma hem i slutet av kvällen och inte följa med vem som helst till dem. Mitt headset är tydligen lite mer lössläppt än så. Det är inte så mycket att göra åt, det får väl alla göra som de vill antar jag. Men jag saknar min trogna kamrat helt klart.

Har jag tur så kommer det på bättre tankar och raglar hem framåt småtimmarna när det förstår att nya ägaren inte var något att satsa på med dåligt rengjorda öron och usel musiksmak. Hittar jag det i min väska eller jackficka imorgon är sveket förlåtet. Annars får väl även jag satsa på en yngre snyggare modell.

Jag trodde att jag städat bort julen. Insåg vid lite plock här hemma att det kanske är dags att göra sig av även med julstjärnorna. Eller vad säger ni?

Kan tyckas konstigt att jag inte reagerat förrän nu men så ser de flesta växter ut hemma hos mig efter någon vecka eller så, det är uppenbarligen inget min blick registrerar, när den scannar av det annars rätt välordnade hemmet.

En titt i kylen ledde sen till detta fynd:

Tydligen överskattade jag min potentiella julmustkonsumtion under julhelgen. Vi är rätt konservativa i familjen vad gäller julmust. Startskottet för säsongens drickande går på julafton och sen gäller det att få i sig kopiösa mängder innan Knut bestämmer att det roliga är slut för den här gången.

Denna restriktiva hållning, av främst min mor, har lett till att flera av oss syskon spenderar advents-tiden som skåpsdrickare med undanstoppade flaskor vi hemlighåller.

Det går inte att överhuvudtaget motivera julmustdrickande i februari så vad ska dessa flaskors öde bli? Ska de stå och fresta mig ända till nästa säsong? Julmust är den enda läsk jag verkligen tycker om, vill inte förstöra det genom att tumma på reglerna.

Är det någonsin läge att komma med receptet på julmustkycklingen du gör Annika så är det nog nu. Får hoppas jag gillar den eftersom jag tydligen ska göra några portioner. Får man äta den i februari eller är även det fusk?

Jag får erkänna att jag vaknat väldigt sent idag efter en lång härlig sittning med några pratglada tjejer igårkväll.

Jag tittade förbryllat på klockan och tassade upp för att sätta på Vinterstudion. Detta magiska program som förgyller vinterhalvåret. En ultimat lördag innebär en lång frukost framför en 5-mil med individuell start varvat med skidskytte och en André Pops iklädd kofta i studion.  

Kan ni förstå min besvikelse när detta dök upp på rutan? Vinterstudion, Et tu, Brute!?

Den här osten kan jag leta land och rike runt efter. Det är verkligen den ultimata osten. Ja jag erkänner jag gillar ost. Men ost ska smaka, jag är inte förtjust i mild hushållsost utan vill ha riktig ost även på vanlig smörgås. Den här uppfyller alla mina kriterier:

• Perfekt tunna skivor
• Vällagrad
• Torkar inte och smular därför inte
• Smakar fantastiskt

Sen jag hittade den har det tagit emot varje gång jag behövt betala för någon annan ost. Jag vet vilka butiker i Sthlm som har den, de flesta av dem jag hittat den i är mycket svårnådda dock så jag har fått förlita mig på langare. Idag hade jag turen att befinna mig i Kista och då är jag inte dummare än att jag utnyttjar tillfället och provianterar där den råkar finnas.

Nu finns det kanske några av er som tror att det här är en väldigt diskret produktplacering. Det är lätt att tro. Jag förstår och smickras av tanken att ni tror att min blogg är hett ämne för alla som på lämpligt sätt vill lyfta fram sina produkter. Dessvärre är så inte fallet, jag bara råkar älska denna ost.

Vill dock klargöra att jag absolut är till salu och inte alls särskilt dyr. Så ös på med produkter ni! Men viktigast av allt, ser ni en engelsk cheddar på hyllan så tveka ej!

Visst är det orättvist att det på min blogg står "0 besvarade frågor". Känner att det provocerar mig redan nu efter någon dag. Det ger skenet av att mina läsare bombarderat mig med frågor som jag helt nonchalerat. Som att det inte är någon mening med att fråga alls för jag kommer ändå inte svara.

Jag tycker det borde stå "0 ställda frågor". Skuldbelägg mina läsare istället! Det är ju de som inga frågor ställer. Hur i hela friden ska jag kunna besvara frågor jag inte fått?

Sen att mina läsare är närmast sörjande och antagligen inte har särskilt mycket att fråga om det är en helt annan fråga.

Titt som tätt hör man alarmerande rapporter om djurtransporter inom EU. Trots ett enormt regelverk är det inte tillräckligt bekvämt för de små liven. Som SL-resenär kommer jag att tänka på detta med jämna mellanrum och jag hoppas att ni ursäktar mig om jag inte helt och fullt engagerar mig i den goda saken.