Kvällen skulle gå i kureringens tecken och det har den gjort också. Valde att följa med systrar, svägerskor och syskonbarn för att se Trassel efter jobbet.

Kanske låter som en kväll i hemmets vrå hade varit att föredra men jag kan lova att bio med mina syskonbarn är bra mycket mer effektivt än apelsinklyftor, honungsvatten och en filt.

Filmen gjorde sitt till den med. Den var både söt, rolig och underhållande. Är det ok att vid 31års ålder fortfarande tycka att en bra tecknad film kan vara svårslaget? Tur att man har syskonbarn att använda som täckmantel för att få se dem.

Det jag kan anmärka på är att jag hade hoppats på att hennes hår skulle vara aningen mer trassligt. Det var så perfekt och fick nog inte bara kidsen att sucka av avund. Ja jag behöver göra något åt mitt hår. Jag behöver inte längden, kan nöja mig med glansen. Ska det vara för mycket begärt?

Jag vet precis hur mötet gick till. Kan riktigt se framför mig hur produktutvecklarna sitter och gnuggar sina geniknölar.

De vet att deras produkt är lite ur tiden och kan behöva en mer uppdaterad variant. De vill vara nyskapande, innovativa och djärva.

Tillsammans försöker de brainstorma och tänka utanför boxen. De avskriver jordgubbar, hallon, citrusfrukter och mango. Det känns för "safe". Som att det redan är gjort. De behöver något helt nytt, något eget.

Plötsligt går ett ljus upp för en av deltagarna kring bordet. Han ställer sig upp i eufori och utbrister, "Jag har det".

Entusiasmen går att ta på i rummet då pusselbitarna faller på plats. Satsningen tar fart och lagom till blåbärssoppans högsäsong är produkten redo att lanseras.

Tänk om bara en av dessa människor runt bordet tänkt på att smaka på produkten innan. Kanske hade de då insett varför andra tillverkare håller sig till jordgubb, hallon, citrusfrukter och mango.

Jag trodde inte jag skulle behöva förklara när jag skämtade. Trodde att det framgick att det mesta här är lite av ett skämt. Naturligtvis vill jag inte på riktigt bli sjuk med bihållsinflammation eller annat trots skid-vm. Tvärtom vill jag kunna jobba på ostört tills jag åker till USA om någon månad.

Jag tror att ni kära läsare uppfattade denna ironi, dessvärre gjorde inte min kropp det utan har nu börjat framtvinga diverse symptom:

• Söndag: Näsan började rinna
• Måndag: Näsan fortsatte rinna och det välbekanta trycket bakom ögat kunde anas.
• Tisdag: Näsan rinner, nacken spänningsvärker, trycket i huvudet intensifieras och tandköttet börjar klia.

Yep, så är det det känns när mina bihålor börjar krångla. Jag sitter på jobbet och hoppas på en mirakelvändning. Det är bara för pinsamt att bli sjuk på riktigt efter att man utmanat ödet genom att skämta om det.

Jag säger som jag sa till fötterna igår när jag trots allt inte orkade bada dem. Ta två alvedon och skärp dig!

Jag skrev och kommenterade min brors status. Som ni ser var det inget särskilt fyndigt eller smart på något vis utan bara en vanlig larvighet av den typen facebook ofta inbjuder till.

Vad glad jag blev ändå när någon gillade min ogenomtänkta kommentar. Någon gillade den så till den grad att de till och med tryckte på tummen.

Jag vet att det händer oss alla dagligen men vad ni inte ser är att det är Janne Bjerlestam som gillar. Den stora innebandyspelaren Janne Bjerlestam. En spelare jag många gånger beundrat från läktarplats och fått hälsa på ett antal gånger eftersom min bror och han var både lagkamrater och vänner.

Det gjorde mig glad att det idag var Janne som gillat något jag gjorde istället för tvärtom. Om ni undrar är jag inte lika nördig som jag tillåter mig själv att verka.

Ringde för att säga upp ett abonnemang jag tecknade för att kunna se super bowl. Skulle egentligen ha sagts upp igår men tydligen gick det inte att säga upp abonnemang på helgen. Intressant med tanke på hur lätt det var att teckna abonnemang på helgen.

Jag bad tjejen jag pratade med i lördags att göra en notering att jag faktiskt ringt inom de 14 ångerdagarna och lovade att ringa och prata med rätt avdelning idag.

Jag rustade mig för strid innan samtalet. Hade alla argument klara i huvudet hur det faktiskt inte kan fungera så att man får teckna på helgen men inte säga upp på helgen. Hur det i praktiken kortar ångerrätten till 12 dagar och därmed inte uppfyller konsumentlagen.

Vilket antiklimax som uppstod när säljaren helt vänligt förklarade att det kunde han naturligtvis lösa. Jag blev helt paff. Han erbjöd mig att sänka priset om jag trots allt ville behålla det. Jag avböjde vänligt men bestämt. Började dock förhöra mig om lite annat när jag ändå hade honom på tråden.

Han var så vänlig och tjänstvillig att jag passade på att fördjupa mig i bredband och tv-abonnemang på sällan skådat sätt. Plötsligt fick jag lära mig allt som finns att veta om on-demand boxar och bredbandsuppkopplingar. Nu har vi lagt på luren och jag känner mig nöjd att jag lyckades med att säga upp det abonnemanget jag ringde för att säga upp. Får nog ändå påstå att han vann eftersom jag tydligen tecknat två nya.  

Planen är att unna mina fötter ett fotbad ikväll. Rikligt med badsalt och mammas massagebad som jag lånat hem på obestämd tid är ett vinnande koncept. Sen har jag ett rivjärnsliknande verktyg från apoteket jag brukar gå loss med och fascinerat se hur hudslamsor rivs av och låter ny skär babyhud titta fram.

Av alla kroppsdelar är fötterna de jag upplever jag behöver fjäska mest för. De är som bortskämda, kravfulla tonåringar som inte bara kan bita ihop som resten av kroppen. Istället ska de ständigt pocka på uppmärksamhet och göra sig påminda. Svårt att tro att de faktiskt nått den mogna åldern av dryga 31år men jag har ett bestämt minne av att jag hade de redan i samband med födseln.

Jag önskar jag bara kunde säga åt dem att ta två alvedon och skärpa sig. Istället kommer jag snällt dalta med hett vatten, krämer och omsorgsfull behandling. Antagligen kommer de helt oförtjänt belönas med nagellack dessutom.

Där har ni min måndagskväll om inga roligare erbjudanden droppar in.

Som ni börjar märka är jag rätt kass att blogga på helgerna. Det är lite så mitt liv ser ut.

Men det verkar å andra sidan som att ni är rätt kassa på att läsa på helgerna också så jag tycker vi kan säga att vi är kvitt så slipper någon av oss ha dåligt samvete.

Under mina första veckor på high school i Ca så lade jag märke till en tjej i min historiaklass. Hon var alltid trevlig och småpratade med den nya tjejen som råkade vara jag. Jag uppfattade inte hennes namn men uppskattade hennes vänlighet.

Efter historian hade vi 15min rast innan engelskan och jag reagerade på att hon alltid bytte tröja på den rasten. Kanske inte så konstigt med tanke på hur varmt det var i våra klassrum men hon var den enda som alltid gjorde det.

I engelskan var hon inte alls lika trevlig, satt mest och viskade med några kompisar och brydde sig inte särskilt mycket om mig. Vid ett tillfälle när hennes kompis hälsade räckte hon fram handen och presenterade sig som att vi aldrig ens träffats.

Jag är rätt okomplicerad av mig och gjorde ingen stor grej av det. Hon kanske helt enkelt hade bättre vänner i engelskan och hade då ingen större lust att prata med mig. Jag brydde mig inte så mycket men det var svårt att inte lägga märke till det.

En dag på lunchen kom hon gående över campus. Det tog mig en sekund eller två innan jag registrerade vad jag såg. Det var inte hon som kom gående, utan de. Enäggstvillingar. Jag kände mig rätt dum och kunde inte låta bli att skratta åt mig själv när jag berättade för min kompis S hur jag helt hade missat att det handlade om identiska tvillingar.

Idag hade jag ett liknande uppvaknande. En kille jag springer på då och då i olika sammanhang och småpratar med. Har alltid tyckt att det är rätt oförutsägbart var han dyker upp och varför. Inte riktigt kunna placera var han hör hemma och vem han hör ihop med.

Idag insåg jag att det de facto inte alls rör sig om en kille jag springer på utan två helt olika. Det förklarar så mycket när en sådan pusselbit faller på plats. Hur jag kan ha trott någonting annat är dock ett mysterium. Det är verkligen inga enäggstvillingar jag kan skylla på denna gång.

Antingen har jag fruktansvärt dåligt ansiktsminne eller så är jag helt enkelt inte särskilt road av någon av dessa pojkar eftersom de inte tycks göra ett starkare intryck än så.

Min vän beklagade sig idag då hon blev utelåst av sin man. Han skulle ta hand om barnen och hon fick inte komma hem igen innan hon hade köpt sig lite nya kläder. Jag säger att världen behöver fler sådana män.

Kanske något för FI att ta tag i. En sådan man vore väl en kvinnlig rättighet värd att slåss för. Nu vet du hur du ska få min röst Gudrun.