Jag fick en del mothugg senast jag dristade mig till att skriva något om poliser. Men hur ska jag kunna låta bli? Jag tror absolut att Segway kan vara effektivt men framförallt är det roligt, gulligt och rart.

Visst vill man oavsett bildtext kalla dem för Konstapel Kling och Klang? Imorgon hoppas jag på en bild av dem på tandemcykel.

Jag har en väldigt aktiv kräkreflex. Något jag blev påmind om imorse när jag i badrummet höll på med, ja låt oss kalla det munhygien.

Sen en gång till när jag läste denna insändare.

Det finns en fördel med att åka kollektivt. Det är att man får egen tid att läsa helt utan att något annat måste göras. Det är lite av ett andrum i vardagen att sitta och läsa till och från jobbet.

Jag avskyr därför att springa på halvbekanta på tåget, bli tvungen att småprata och se lästillfället gå mig ur händerna. Jobbigast är när man råkar sätta sig och upptäcker först för sent att någon man borde hälsa på, men ändå inte känner och knappast vill tvingas forcera ett samtal med sitter i samma vagn en bit bort, men vänd mot en.

Man får använda all sin koncentration till att inte råka titta åt just det hållet, till varje pris undvika att blickar möts och omöjliggör ett uteblivet möte.

Ofta är denna känsla ömsesidig. Igår ägnade både jag och en ytlig bekant en svettig resa från arbetet med att efter bästa förmåga låtsas helt omedvetna om varandras närvaro.

Jag gömde mig bakom min bok och tittade ut genom det fönster som var på motsatt sida om honom. Han ägnade sin telefon febril uppmärksamhet.

Jag är övertygad om att han likt jag suckade av lättnad när han väl klev av och faran var över för oss bägge.

Värre är det när det inte är ömsesidigt. Då den ena försiktigt söker kontakt och den andra demonstrativt undviker. Även detta inträffade igår men då med min namnlösa systerson. Det spelar ingen roll, var, när eller hur jag håller honom. Han hittar alltid något annat att titta på än mig. Karma is a bitch. Jag får helt enkelt bli trevligare mot folk på tåget.

Dags för lunch och jag är inte helt missnöjd med att jag tvingade mig själv att laga mat igår och fick ihop en lovande matlåda.

När jag inte känner för matlagning tar jag oftast till detta säkra kort.

Det tar max 10min att förbereda innan det sköter sig själv i ugnen.

Utöver att vara min nödlösning när lusten tryter är det också en av mina absoluta favoriträtter. Med valfri kall sås är det svårslaget så här års. Särskilt när grönsaksdisken nu dignar med primörer. Morötterna jag köpte i knippe var mjuka och sköra redan innan tillagning.

Jag vet att vi alla har nödlösningar att ta fram de dagarna vi inte orkar men jag föreslår att man hittar en nödlösning som också är en favorit.

Visst är det väl ändå så att de dagarna vi minst orkar att laga mat är de dagarna vi är mest förtjänta av en god måltid. Smaklig lunch kära läsare!

Dagens morgon var själva antitesen kontra gårdagens. Inte bara följdes de vanliga rutinerna framgångsrikt men sen inträffade även det ofattbara.

Jag har alltid funderat över varför vid stopp i trafiken jag aldrig hinner med ett tidigare tåg. Om det är stora förseningar och folk har stått en halvtimme och väntat efter ett stopp borde man ju när trafiken väl är igång igen emellanåt råka hamna på just det där försenade tåget som kanske kommer in tidigare än det tåg man planerat att åka med.

Det har hittills bara varit en önskedröm. Tills denna morgon. Mitt vanliga tåg avgår 07:28 från centralen men idag fick jag åka redan 07:25 med ett tåg som borde kommit in 07:16.

Vilken segerkänsla 3min kan ge. Plötsligt kändes det som en dag då det mesta kan gå min väg. Sen insåg jag att klockan var 07:25 och jag var på väg mot jobbet, en dag då resten av landets intelligenta befolkning planerar för en dag på stranden.

Plötsligt kändes min segervittring en smula förhastad.

Jag måste gå upp- Nej jag kan vakna till sena ringningen idag- Jag måste tvätta håret- Nej det går nog att rädda med torrschampo- Det ser inte klokt ut- Men det funkar med en hästsvans- Jag måste raka benen- Nej jag får ta långbyxor- Det kommer bli på tok för varmt- Men jag kan nog komma undan en dag till- Nej det funkar verkligen inte- Jag måste raka trots allt- Hästsvansen ser för tråkig ut- Kanske att jag ser piggare ut bara jag får lite smink på mig- Nej det räckte inte- Håret måste tvättas trots allt.

Hade jag gått upp när klockan ringde hade jag sluppit använda större delen av dagens tankeverksamhet på trivialiteter i absurdum denna morgon.

Att jag bara blev 10min sen till morgonmötet med nytvättat hår och nyrakade ben och ett sminkat ansikte är ett under.

Jag kommer på mig själv med att ha blivit relativt bortskämd under mina år i Stockholm. Jag har börjat förvänta mig att saker ska finnas tillgängliga och fungera på samma sätt som i storstaden även när jag är "ute i landet".

Jag antar att det är naturligt. Jag upplevde detsamma när jag kom hem från New York. Plötsligt förstod jag inte hur jag skulle leva mitt liv i en stad där jag inte kunde gå och handla mat 03:27 på natten om jag behövde pluggpaus just då. På något vis vande jag ju mig av med det tillslut och nu klarar att genomföra matinköp under butikernas öppettider även om jag anser de vara väl snålt tilltagna.

Jag blev i helgen påmind igen när jag på besök i Nyköpings ICA-Maxi mest upplevde butiken som en ICA-nära butik. Mitt hjärta ömkade över Nyköpingsbornas begränsade tillgång till utbud.

Med detta sagt måste jag dock påstå att det finns en sak vi lever i total avsaknad av i Stockholm. Där utbudet är så under all kritik att det knappt kan anses existera. Ja stundtals kan jag inte beskriva det med ett annat ord än misär. Prdukten jag talar om är naturligtvis pizza. Det går inte att äta en vettig pizza i Stockholm och framförallt finns inte en duglig kebabpizza.

Så ska en sådan se ut. Det är ett måste när jag eller någon annan i familjen besöker vår gamla hemstad Jönköping att äta en sådan.

Igår levererades till och med en kebabpizza och en kebabrulle hem till de yngre syskon. Förstår ni desperationen som råder i huvudstaden när man frivilligt hellre äter en pizza som färdats 4h i bil än nöjer sig med lokala alternativ?

Mänskligheten har lyckats med månlandningar men det kvarstår att lära Stockholms pizzabagare att kött är godare hackat än malet och pressat och att deras blaskiga röda och vita sås blir godare om de blandar dem från början.  

Jag har en ganska bra känsla för tid. Kan uppskatta tidsåtgång, och är ständigt medveten om tiden. Helt enkelt inte en person som glömmer tid och rum.

Påtagligast är det på morgonen då jag slår upp ögonen precis innan klockan ringer så gott som dagligdags. Oftast en  bra egenskap. Jag är inte alltid pigg men jag kommer åtminstone alltid upp när jag ska.

Problemet är en ledig vardag. Jag mindes att stänga av det förinställda larmet på mobilen igår men jag glömde att säga till den inbyggda att jag var ledig och då larmar den.

Mycket riktigt vaknade jag av att den larmade 05:59. Jag blev smått irriterad på mig själv. Vet ju att jag måste säga till mig själv en tid om det inte ska slå fel.

Som tur är händer det att jag trötta morgnar förlitar mig på snooze och torrschampo så jag somnade om till 6:29. Det är exakt en minut innan reservlarmet på mobilen vanligtvis går av en sådan morgon.

Kunde inte ens bli irriterad, det var bara att skratta åt eländet. Pålitlig är den ju åtminstone och Midsommar ska man tydligen inte sova bort.