Inlägg publicerade under kategorin Vardag

Av Gunilla Olsson - 23 augusti 2011 10:59

Varje sommar får jag för mig att jag tycker att det är mysigt att spela minigolf. Denna villfarelse inträffar allt som oftast när jag befinner mig i Göteborg vid Slottsskogen.


Jag borde vid det här laget lärt mig att jag inte alls gillar minigolf. Att jag redan vid 3de hålet suckar över mitt usla närspel och önskar att pinan vore över.


Visst ibland överträffar man sig själv. Vid Flaten fick jag för ett antal år sen på en riktig drömsving när jag skulle ta mig upp för den långa backen som tycktes gå i 90 graders vinkel. Min vän G sörjde den förlusten. Det var mer än hans manlighet klarade av. Han "golfspelaren" borde ha triumferat. Men det var ju just bara en lyckoträff. Det finns inte en chans i världen att jag någonsin kommer göra om den och min minigolfkarriär borde därför ha slutat där, på topp.


Eller så har jag helt enkelt misstagit detta för ett enkelt sommarnöje när jag borde hanterat det som en materialsport.

I Metro idag läster jag att VM-spelarna "förvarar bollen i en strumpa innanför byxorna för att den ska hålla rätt temperatur och egenskaper."


Kanske kan jag och minigolfen försonas trots allt. Om det inte krävs mer än en strumpa och ett par byxor för att jag ska börja gilla bollens egenskaper kan det vara värt att ge minigolfen en sista chans.

Av Gunilla Olsson - 23 augusti 2011 08:37

Studsade in glad som en lärka på jobbet idag. Äntligen skulle jag få bolla den geniala idé jag närt under semestern med chefen. Jag var relativt övertygad att han likt jag skulle börja studsa på stället av entusiasm och kora mig till den smartaste anställda genom tiderna.


Vi utbytte de vanliga artigheterna först. Småpratade om semester, väder och annat som hör till. Klappade oss själva lite på axeln över de bra deals som vi lyckats stänga semestern till trots.


Tillslut kunde jag inte hålla mig längre. Jag var tvungen att berätta om min brillianta plan som jag ville sjösätta. Jag hann inte säga fler än några nyckelord innan han började asgarva och säger:


"Det är helt sjukt, jag fick precis samma idé igår."


Han går och hämtar en post-it från sitt bord och mycket riktigt. Där står nyckelorden jag precis bubblat ur mig.


Jag vet inte om det gör idén mer genial eller mindre när vi båda kommit på den. Det lämnade i alla fall oss båda helt paffa. Den är så olik sättet vi jobbar på nu. Den är verkligen helt ny. Den är djärv och den är innovativ. Hur i hela friden kan den inte vara unik?


Behöver jag säga att jag och min chef klickar rätt bra? Att vi båda gynnas av att ha varandra som bollplank. Ibland lite väl bra vad det verkar.


Tittar fortfarande misstroget på hans post-it, som numera bor på mitt bord. Lite väl långsökt att misstänka att han bläddrat i mitt välfyllda kollegieblock med tankar i min frånvaro och hittat min korta anteckning. Genialitet är tydligen helt enkelt smittsamt.

Av Gunilla Olsson - 22 augusti 2011 07:26

Hur skönt det än är att vara ledig så har jag faktiskt längtat lite efter att starta upp Q3.


Några affärer har trillat in under sommaren som jag väntar på att prisas av chefen över. Dessutom har jag en alldeles brilliant idé om jag får säga det själv och har varit otålig att bolla den med honom. På det stora hela låter väl det som ingredienser till en lyckad första dag på jobbet?


Men det blir en dag hemma idag istället. Har varit sänkt större delen av förra veckan och är visserligen tio resor bättre idag äntligen men behöver en dag till för att hitta formen. 


Har ni filmtips att fördriva tiden med?

Av Gunilla Olsson - 19 augusti 2011 10:05

Eftersom jag är en person helt utan musikalisk talang så känner jag väldigt sällan en önskan att brista ut i sång. Det finns det redan många andra i min närhet som gör oändligt mycket bättre. 


Trots detta har jag de senaste veckorna vid ett flertal tillfällen haft en nästan oemotståndlig längtan att ta ton och få ur mig denna.



Det började när jag slog mig ner på min vän K:s luftmadrass som hennes vana trogen består av mer madrass än just luft. Det var i skyddet av mitt egna hem och där och då tyckte jag att det skulle vara hysteriskt kul att sjunga den för henne, eftersom vi har så olika syn på hur en madrass bör fyllas. Dessvärre kunde jag inte komma på melodin och det hela föll platt. 


I övrigt har impulserna kommit i långt mycket mer publik situation närhelst jag gått in i en tunnelbanevagn. Då är melodin plötsligt väldigt klar i mitt huvud och jag får bita mig i läppen för att vara säker på att den inte slinker ut. Mina medresenärer  hade kanske stått ut med min obefintliga sångröst men om jag snott de sista syre-molekylerna vagnen hade att erbjuda för ett halvdant skämt kunde de nog ha vissa åsikter om det. 


Av Gunilla Olsson - 18 augusti 2011 10:54

Har på sistone haft liten lust att laga mat och otrolig lust till att se på Masterchef. 


På något sätt verkar njutningen av att se programmet öka i intensitet i samma takt som kurrningarna i magen ökar. 


Jag tänker inte på något vis försvara eller förklara beteendet. Jag konstaterar bara att det finns där. 

Av Gunilla Olsson - 17 augusti 2011 12:10

Frågar ni min mor så är jag den största skeptikern till modern medicin hon känner.


Det är konstigt för i teorin har jag den allra största respekt för den medicinska vetenskapen. Det är fantastiskt vad man kan göra. Jag bara tror inte att den kan göra något för mig.


Jag drar mig för att träffa läkare. Jag tror inte riktigt på dem efter att jag träffat dem och jag är ytterst motvillig att ställa upp i alla tester och konstiga undersökningsmetoder de roar sig med. 


De åkommor som drabbar mig förväntar jag mig kan antingen:

1. Botas av en god natts sömn

2. Botas av en lång riktigt het dusch


Funkar ingen av dessa metoder står jag relativt rådlös.


En psykolog skulle säkert ha kul med att försöka förklara det med något så självklart som att diverse läkare aldrig lyckats fixa mina knän och min rygg sen mellanstadiet. Kanske skulle psykologen ha rätt, vad vet jag.


Det enda jag vet är att det här halsontet som slog ner som en blixt från klar himmel igårkväll har varken botats av en natts sömn eller en het dusch. Drar nog slutsatsen att det är kroniskt. Ni ser, vad ska jag med en läkare till?

Av Gunilla Olsson - 1 augusti 2011 09:07

Det var några dagar sen jag var på Grönan nu men det känns inte helt rättvist att jag inte gjort er uppmärksamma på det fantastiska samhällsansvar de ändå tycks ta.


Det ska sägas att jag avskyr Gröna Lund. Som "göteborgare" i ordets mest lösa bemärkelse så är jag ändå uppvuxen med Liseberg och det är klasskillnad. Gröna Lund är bara trångt och inklämt och de har på alla sätt och vis ansträngt sig för att göra det så krångligt som möjligt att ta sig mellan attraktionerna. Utöver det så är köerna horribla och attraktionerna få och överskattade.


Jag glömmer det mellan varven, men jag avskyr verkligen Grönan. Men cred ska ges när cred förtjänas.


 

Ser ni vattnet lillasyster U håller i sin hand? Vatten på flaska får ju oftast kritik att det forslas långt och är därför miljöovänligt så det förslår. Inte detta vatten inte.


Ska man tolka av den dyiga smaken, unkna lukten och eftersmaken av gyttja och miljögifter måste vattnet vara taget direkt från viken under Slänggungan. Mer lokalt än så blir det inte!

Av Gunilla Olsson - 1 augusti 2011 09:00

Jag minns mina tonår som ett evigt spontant resande. Jag och min vän K flängde fram och tillbaks mellan Göteborg, Stockholm och Alingsås för att träffa vänner runtom.


Oftast bestämde resorna i sista minuten och vi fick paniktvätta för att sen packa en hög med fuktiga kläder och hänga upp dem på tork vid ankomst. 


Jag vill gärna tro att jag fortfarande är lika spontan. Hade inte livets alla måsten satt käppar i hjulet hade jag på samma sätt flängt land och rike runt med kläder som får torka i farten. 


Jag har idag varit vaken sen 07:00 för att hinna tvätta innan Göteborg. Inte på grund av lika spontan planering utan snarare på grund av dåligt med tider i tvättstugan. Resultatet kan dock bli detsamma.


Har jag tur hinner inte allt torka och jag får glad i hågen känna mig som en tonåring när jag packar ner några fuktiga plagg. Håll tummarna kära läsare!

Skapa flashcards