Alla inlägg under september 2011

Av Gunilla Olsson - 19 september 2011 08:22

SMHI.se definerar de hösten som följande:


 


Min egna definition är att jag har stövlar på mig två dagar på raken och att SL fungerar än sämre än under sommarhalvåret. Kära vänner, vi kan konstatera att den är här nu!

ANNONS
Av Gunilla Olsson - 16 september 2011 14:59

Spenderade förmiddagen med att skarpt ogilla mina händer. De var torra och naglarna kändes vassa och allmänt miserabla.


Jag önskade så att jag varit förutseende nog att införskaffa ny handkräm som så desperat behövs dagarna framför en dator under höst och vinter.


Det enda jag lyckades skrapa fram i lådan var en gammal natthandkräm och den är så flottig att då vågar jag knappt skriva på tangentbordet på några timmar.


Tack och lov att jag min vana otrogen bestämde mig för att äta lunch idag. För ute i köket stod en hel skål med tuber.


 

Jag och mina händer är redhat en tjänst skyldiga. Gratis publicitet på denna enormt opinionsbildande blogg borde väl räcka eller?

ANNONS
Av Gunilla Olsson - 16 september 2011 08:27

Gissar att brandmännen främst förväntar sig vetgiriga barn när de slår upp portarna till sina stationer. Idag fyller brorsson A 2 år och han skulle helt klart tycka om att få titta närmre på en brandbil och station i övrigt.


 

Det var ändå inte brorsson A jag främst kom att tänka på utan min goda vän A. Hon har några år fler på nacken men brandmänintresset vågar jag påstå att de delar.


Hon är inte ensam. Tillsammans med läkare är nog brandmän de som när de raggar allra helt tidigt klargör vad de jobbar med. Min instinkt säger mig att det är för att det tidigare har visat sig vara ett välfungerande upplägg på damerna. 


För min del slutade fantasier om brandmän fungera när jag träffade en som öppnade med "jag jobbar med att släcka bränder och tända hjärtan." A och A får söka sig till brandstationerna själva i helgen.

Av Gunilla Olsson - 15 september 2011 09:10

Det spelar ingen roll vad jag klär på mig eller hur jag sminkar mig om mornarna. Jag kan känna att idag är en ok dag och att jag är redo att möta världens granskande blickar med ett leende. Oavsett hur stark denna känsla är så faller den platt när jag går in i hissen.


Det är något med ljuset där inne som garanterar en intensiv dödslängtan. Min bror P hade inte kunnat tycka Sophia Bush är snygg i det ljuset. Precis så illa är det.


Jag överväger i detta nu mina alternativ för att undvika att varje dag lämna huset med den känslan framöver.


1. Ta trappan. Fungerar emellanåt men 7 trappor i klackar med sovande grannar är inget fullgott alternativ.


2. Undvik spegeln och stirra på hissens andra vägg. Det låter helt omöjligt. Det är som en olycksplats, blicken bara dras dit.


3. Ge upp helt. Bara kapitulera och sluta sminka sig och bli positivt överraskad att det ändå inte är värre.


4. Börja sminka mig i hissen. Grannarna kan ha vissa åsikter om den ockuperas på morgonkvisten, men skulle jag lyckas med sminkningen där hade jag sen klarat vilken granskande blick som helst.


5. Göra hela huset en tjänst och ta sönder hisslampan.


Av Gunilla Olsson - 15 september 2011 08:59

Jag har tidigare beklagat mig över medresenärer med liten eller ingen känsla för personligt utrymme. Jag vill ta tillfället i akt och be dessa om ursäkt. Jag trodde att ni inkräktade i min sfär men i jämförelse med dagens upplevelse har ni på alla sätt försökt visa mig hänsyn och ge mig utrymme. Jag visste inte hur mycket värre ni kunde ha betett er. Förlåt!


Idag sätter sig en kvinna intill mig. Jag vågar påstå närmre än en kvinna någonsin kommit mig. Så nära att gränsen för mitt och hennes helt suddades ut. Det var svårt att ens avgöra var min kropp började och hennes slutade.


Jag blev så perplex att jag började fundera över att jag nog trots allt kände henne. Den kvart vi satt kändes så intim att hade det varit avslutet på en dejtkväll och hon hade begåvats med en y-kromosom hade jag nog ställt frågan: Är vi ihop nu?


Av Gunilla Olsson - 12 september 2011 12:04

Som jag beskrev i tidigare inlägg var det hårda förhandlingar igår kväll. Jag hade tydligen tagit en film lillebror S väldigt gärna ville ägna kvällen åt att se.


Han ville så gärna se den att vi efter mycket debatterande landade i att han fick ta den på följande villkor:


1. Han levererade den tillbaks till mig idag.

2. Han levererade samtidigt en annan film han lånat som jag egentligen ville ha.

3. Han bjuder mig på lunch vid återlämningen som tack för besväret.


Jag sitter nu i godan ro på jobbet och känner att jag kanske trots allt drog längsta stråt i förhandlingen.


Min magkänsla säger mig att han är mindre nöjd med tanke på det mess som damp ner.


 


Är kanske inte så sugen på filmen trots allt då. Men ska bli gott med lunch!

Av Gunilla Olsson - 12 september 2011 08:13

Min bror Ö är numera familjens favorit-film-uthyrare. Det finns flera fördelar med hans butik, priserna är låga, den är lättillgänglig och har så gott som alltid öppet.


Jag har länge tänkt nyttja denna tjänst han tillhandahåller men igår var första gången det blev av. Det var inte utan förvåning jag upptäckte det rigorösa säkerhetsarrangemanget trots den annars så familjära inramningen.


Svägerska M tog sin uppgift som diarieförare på stort allvar. I grupp leddes man in i vad vi kan kalla valvet och knappt hann fingrarna röra en film innan det fördes till uppteckningarna och man annonserades som numera personligen ansvarig för dess välbefinnande.


Anspänningarna släppte inte ens efter man kommit ur "valvet" och återigen samlats kring köksbordet. Gamen även känd som bror S ryckte och tallade i filmerna så mycket att diarieföraren nödgades ge strikta förhållningsorder om att inga byten fick ske utan att hon meddelades och anledningen till detta var enkel: "JAG LITAR INTE PÅ ER!"


Litar man inte på oss är säkerhetsarrangemanget helt klart skäligt. Det står bara i skarp kontrast till när deras barn E och N med jämna mellanrum lämnas i min vård. Då heter det mest: "Vi hämtar dem någon gång."

Av Gunilla Olsson - 11 september 2011 08:36

År 2000 gick jag på Pace University i New York.






Det låg vid foten av Brooklyn Bridge och vid andra foten av den låg det studenthem där jag bodde. En vacker dag hoppade man därför tunnelbanan och unnade sig en promenad över med magnifik utsikt.


 

Så såg det ut på den tiden. Där finns mina tankar idag.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se