Direktlänk till inlägg 15 september 2011
Det spelar ingen roll vad jag klär på mig eller hur jag sminkar mig om mornarna. Jag kan känna att idag är en ok dag och att jag är redo att möta världens granskande blickar med ett leende. Oavsett hur stark denna känsla är så faller den platt när jag går in i hissen.
Det är något med ljuset där inne som garanterar en intensiv dödslängtan. Min bror P hade inte kunnat tycka Sophia Bush är snygg i det ljuset. Precis så illa är det.
Jag överväger i detta nu mina alternativ för att undvika att varje dag lämna huset med den känslan framöver.
1. Ta trappan. Fungerar emellanåt men 7 trappor i klackar med sovande grannar är inget fullgott alternativ.
2. Undvik spegeln och stirra på hissens andra vägg. Det låter helt omöjligt. Det är som en olycksplats, blicken bara dras dit.
3. Ge upp helt. Bara kapitulera och sluta sminka sig och bli positivt överraskad att det ändå inte är värre.
4. Börja sminka mig i hissen. Grannarna kan ha vissa åsikter om den ockuperas på morgonkvisten, men skulle jag lyckas med sminkningen där hade jag sen klarat vilken granskande blick som helst.
5. Göra hela huset en tjänst och ta sönder hisslampan.
Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...
Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår. Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...
Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg. Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...