Alla inlägg under september 2011

Av Gunilla Olsson - 6 september 2011 12:05

Äntligen kan vi lägga de hätska diskussionerna om användandet av ordet "dagis" kontra "förskola" åt sidan.


När Wordfeud tillåter ordet "dagis" då är det bara att kapitulera. Dagis lever!


 



ANNONS
Av Gunilla Olsson - 6 september 2011 09:00

Jag kan bara hoppas att du fick bra betalt Pauline! Så bra betalt att du inte finns kvar i butiken på Drottninggatan och behöver fortsätta jämföras med salladerna som serveras där.


 

ANNONS
Av Gunilla Olsson - 6 september 2011 08:51

Jag vet att jag som svensk borde omfamna årstidernas gång. Jag borde uttrycka min uppskattning för skiftande natur och omväxlingens tjusning.


Det vore ren och skär lögn dock. Visst kan hösten vara vacker. Men tänker jag på en vacker höstdag tänker jag på gnistrande sol, färgade löv, frisk luft och inte minst tid att strosa runt i det hela vid en god väns sida. Det vill säga jag tänker på kanske 1 av de 90 dagar som utgör vår höst. Resten av den gråa massan skulle i så fall behöva förträngas.


Med detta sagt och med alla risker för att uppfattas som allt för positiv eliminerade kan jag nu lyfta fram de få saker jag faktiskt uppskattar med hösten.


Jag älskar varma mackor med svampstuvning. På hösten är de den vanligaste förekommande maträtten i köket i Skärmarbrink.


Skulle jag mot förmodan tröttna på svampstuvning så gillar jag att det är tid för soppor. Ser lite extra fram mot det just i år efter att jag perfektat konsten vad gäller pocherade ägg att pryda dem med.


Jag gillar höstkläder. Känner mig väldigt bekväm i höga stövlar och stickade tröjor.


Och nyast på listan som idag hindrade mig från att gråta hejdlöst när jag insåg att jag behövde ta jacka på mig var återupptäckten av jackfickor. De gör pendlandet lättare.


Jag klamrar mig fast vid dessa små ljusglimtar och biter ihop i 9 månader till ljusare tider kommer vår väg igen.

Av Gunilla Olsson - 5 september 2011 08:37

Jag har en kompis som jag för några år sen ringde för att meddela hur otroligt lik han är Per Lernström.


Det var på den tiden jag lyssnade på Lernström i bilen på väg hem från jobbet. Det var något i hans humor och hans tilltal som påminde mig så om min vän. På något sätt ledde detta mig till att googla Per och döm av min förvåning när jag upptäckte att de dessutom var identiskt lika.


Nu har ju Per bedömts snygg nog för att ta steget från radio till TV. Borde i förlängningen leda till ökad snygghetscred även för min vän så det är bara att gratulera.


Även min vän har tagit nya karriärskliv under de åren som passerat. Dessa förändringar i deras respektive liv ledde till att min vän för någon dag sen ringde mig och berättade hur han nyss lämnat ett möte med sin "tvillingsjäl" Per.


Det var ett kul samtal på många nivåer. Dels för att jag gillar att prata med denna vän, samt för att han faktiskt mindes den kommentar jag en gång i tiden gjorde, men främst för bilden jag fick i huvudet av hur dessa vid födseln separerade tvillingar förbryllat och misstroget skakar  hand med varandra.


Jag hoppades så att han hade tagit tvillingkort att skicka till mig, men det hade tydligen inte varit riktigt läge för det utan han behövde förhålla sig lite mer proffsigt än så på affärsmöten.


Men visst är de lika?


     


Ja nu råkar det ju vara Per på bägge dessa bilderna då jag inte har en bild på min vän tillgänglig. Naturligtvis hade effekten annars blivit något bättre, men precis så här hade det sett ut om man fotat dem brevid varandra. Ni får helt enkelt lita på mig kära läsare.


Per, nästa gång ni sitter i möte kan väl du föreslå att ni tar en bild ihop. Det skulle göra min dag!



Av Gunilla Olsson - 5 september 2011 08:27

Nej, jag har inte blivit en hajkmänniska med åren utan kräver fortfarande vissa bekvämligheter för att trivas.


Däremot är jag i allra högsta grad fortfarande en lägerbålsmänniska även när glöden börjar falna. Kan man få det ena utan det andra?


 

Utöver det kan jag meddela att 32-åringar borde komma i säng innan kl 4 om nätterna. Lättare sagt än gjort med tanke på senaste nätternas facit.

Av Gunilla Olsson - 2 september 2011 08:38

I takt med att fler hittar hit och folk jag inte hade någon aning om läser min blogg kommenterar den när och om vi springer på varandra så blir jag mer och mer vaksam.


Jag gillar att vara lite vass när jag skriver om än med glimt i ögat, men är samtidigt inte alls en konfliktsökande person.


Om ni visste vad facebook bidrar med inspiration och lockar min elaka sida. Där finns meddelanden som går runt, där finns youtubeklipp, där finns diskussioner. Ibland bara det kliar i mig att få retas, hånas, eller gå i taket över företeelser jag har lite förståelse för.


Problemet är bara att jag inte hade haft någon kunskap om dessa om inte mina vänner ibland deltog i galenskaperna. Dessa samma vänner som måhända sen klickar på min länk hit. Ser ni mitt dilemma?


Kära vänner och läsare för den delen. Jag älskar er men ibland förstår jag er inte alls.

Av Gunilla Olsson - 1 september 2011 08:20

  


Det stämmer Metro. Det kallas "idioti"


Tack för att ni tar ansvar för folkbildningen och reder ut begreppen.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se