Jag är fri från sådana i traditionell bemärkelse men har ändå ovanligt många "issues".

Ska absolut inte ta upp allt och alla här då det skulle bli tidernas längsta blogginlägg, men ni som känner mig vet att jag kan ha en hel del åsikter om allt från blandning i godispåsar till ljudet av smörkniven mot smörpaketet.

Den sak jag kanske är mest allergisk mot av alla är ljudet av bestick mot tänderna. Det kan förstöra vilken middag som helst.

Jag hade en gång en roommate som var en mycket högljudd (i mina mått mätt) ätare till en dag jag inte stod ut längre och visade hur man ljudlöst tar maten med läpparna. Hon var en smart tjej och lärde sig snabbt så vi kunde fortsätta njuta av varandras sällskap vid middagsbordet.

Jag ryser bara jag skriver detta. Tanken på detta metalliska ljud mot emaljen. Det gör ont i hela mig.

Jag trodde att prövningens tid var över. För er som nu sitter och funderar över om ni är en person med sådana ovanor så vågar jag lova att chansen är rätt liten. De flesta tar maten med läpparna precis som de flesta vet att man inte stoppar hela flaskhalsen i munnen.

Men nu har jag träffat ännu en tandätare. En kollega till mig rör gaffeln mot tänderna som hade han Parkinsons och har svårt att hitta rätt. Taktiken att undvika hans lunchbord börjar bli svårare och svårare. Vad är nästa steg, en anonym lapp?

Idag ignorerar jag lunchen helt och mättar mig med god litteratur. Kom ihåg kära läsare, använd läpparna och tugga sen med stängd mun.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Min mor ringde mig upprörd med detta nyhetstips och bad mig blogga. Jag får emellanåt tips liknande detta men skriver helst när jag själv reagerat på något. Kunde inte riktigt blunda för detta dock då idiotin är så hög att jag bara vill skri...

Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...

Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår.   Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...

Jag minns vilken chock det var 7 september 2011 när nyheterna kablades ut att Stefan Liv tillsammans med sina lagkamrater omkommit i en flygolycka. Vilken oerhörd tragedi. Trots att jag inte kände Stefan personligen, utan bara likt alla andra som rör...

Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg.   Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...