Det gör mig stolt att mina intelligenta läsare ser till att ha bättre saker för sig en solig helg än att sitta inne och läsa min blogg.

Tack för att ni tar er tid igen när vardagen sätter in!

Nu heter jag förvisso inte Koljonen men jag antar att Åsas attack i Aftonbladet likaväl kunde ha varit riktad mot mig.

Mitt svar är: Jag har ingen aning Åsa!

Jag vet inte heller vem som klipper min frisörs hår.

Jag vet inte vem som byter däck på killarnas bil på däckfirman.

Jag vet inte vem som byter rören för den rörmokare jag skulle ringa vid behov.

Jag vet inte vem som bygger huset åt den snickare jag kanske kommer att anlita.

Jag vet inte vem som målar målarens sovrumsväggar efter han målat mina.

Jag vet inte vem som serverar servitrisen på min favorit restaurang.

Jag vet inte vem som kollar min tandläkares tänder.

Jag vet inte vem som botar min läkare.

Jag vet inte vem som kör tunnelbanan min t-bane-förare åker med.

Listan kan göras lång men kanske fattar du min poäng. Det finns en massa tjänster vi alla använder oss av dagligen utan att skämmas. Jag kan inte för mitt liv förstå vad skillnaden är. Föreslår du Åsa att vi lägger ner allt som kan innefattas av tjänstesektorn eller bara de tjänster du ogillar?

Din text är rörig då du försöker göra två poänger samtidigt. Du försöker också på någon vänster-logik få det till att detta skulle bekostas av skattebetalare. Det bygger på det orimliga antagandet att alla pengar egentligen tillhör staten och varje krona de inte kräver in skulle därmed räknas som en kostnad. Ett helt absurt synsätt och långt ifrån verklighetsförankrat, men du har fått nog av min måndag nu Åsa.

Kanske orkar jag försöka förklara de allra enklaste matematiska principerna för dig en annan dag. Det blir så mycket lättare att förstå skillnaden på avdrag, bidrag, kostnader och intäkter om man har dessa klart för sig. Vad gäller er mina läsare förutsätter jag att ni är intelligenta nog att redan ha koll.

Med tanke på gårdagens inlägg så är det lika bra att visa även nästa lik.

I det här fallet vill jag hävda att jag är helt oskyldig. Senast jag såg den här lilla rackaren var han levnadsglad, busig och hade en glimt i ögat. 

Halvhjärtat riktade jag ett slag mot honom med mitt "weapon of choice" (en bok), men han studsade glatt kring listen där tak och vägg möts. Dit upp når jag inte och orkade inte klättra. 

Det är lätt att tro på indicer och dra slutsatsen att det är Fröken Olsson i Vardagsrummet med Boken som är skyldig. 

Jag hävdar med bestämdhet att jag misslyckat viftade en bok i hans riktning för att sen släcka lampan och säga godnatt i hopp om att han skulle stanna i vardagsrummet.

Han var vid livet sist vi sågs och jag har ingen aning om vad som hänt därefter. Ett osannolikt händelseförlopp men fortfarande sant. I plead not guilty, your Honor!

Jag skulle rekommendera att man inte blandar ihop dessa.

Det är förvånande lätt hänt när den ena av dem är felplacerad i badrummet och resultatet blir inte helt lyckat.

I många svenska deckare tycks tesen vara att sommarvärme gör oss mordiska. Det är alltid ovanligt hett, inte bara vanlig hetta utan värmerekord, hetaste sommaren i mannaminne och luften dallrar. Så hett är det i svenska deckare. 

Sen sker det mest bestialiskt tänkbara mord och poliserna får trotsa värmen och semestern och ta sig an fallet. 

Jag har inte riktigt förstått varför det alltid ska vara sommar och varför hettan nästan får en huvudroll i boken. Men det brutala mordet som jag nyss utförde på en geting i min bakugn till lägenhet kändes onekligen mycket tillfredställande. Kanske är det helt enkelt roligare att mörda på sommaren. 

Eftersom jag inte är en feminist i ordets märkliga betydelse utan bara råkar vara en singeltjej, känner jag inga som helst behov att bevisa att "kvinnor kan". Jag har inte alls något emot att låta män göra grovjobb. 

I rättvisans namn borde väl Birgitta Ohlsson, Gudrun Schyman och Tiina Rosenberg dyka upp här hemma och bevisa sin tes genom att fixa vid behov.

Just nu får de gärna tömma min golvbrunn, skruva ner en gardinstång,tapetsera om mitt vardagsrum, tömma mitt förråd och åka iväg med ett lass till returstationen.

Ser fram emot er visit tjejer! Jag kan bjuda på middag och tjejsnack efteråt. 

Lillebror har blivit stor och tagit studenten. Därav bloggtystnad.

Ett långt sista dygn som kräver sin reflektion. Inte hunnit dit riktigt men första slutsatsen är klar. Jag tycker att det är rimligt att man år 2011 ska kunna köpa färdigputsad fläskfilé. Det hade gjort livet betydligt lättare för oss alla.

-Jag håller precis på och får prinsen att somna, säger lillasyster U viskande.

- Hur går det då, somnar han?

-Nej, han har varit vaken sen 5. Han är så trött att han inte vet vad han själv heter.

-Du tror inte det kan bero på att han faktiskt inte har ett namn?