Direktlänk till inlägg 6 mars 2011
Det säkraste tecknet på att jag är övertrött är när jag skrattar hysteriskt. Det har jag ägnat större delen av helgen åt att göra. Ibland har jag haft goda skäl eftersom helgen spenderats i trevligt och roligt sällskap. Ibland har nog tröttheten hjälpt till att öka skrattnivån dock.
Jag borde ha anat oråd redan i fredags kväll när jag försökte doppa och röra ut en klump wasabi i min soykopp. Det tog någon sekund innan jag insåg att jag mest bara kletade ut den på locket jag glömt avlägsna. Jag brukar vara betydligt mer med i matchen än så, och min tankspriddhet räckte för att få mig att explodera i skratt och så har det sen fortsatt.
Favorit-skrattet stod dock okänd man för denna eftermiddag när jag skulle ta tåget hem. Jag var precis på väg att korsa några spår bort mot rätt perrong när skylten "se upp för tåg" tändes och man hörde den svårbeskrivna signalen som berättar att bom håller på och faller.
Jag noterade bommen på andra sidan och reflekterade över varför ingen kom ner på den här sidan. Det vill säga tills jag tittade upp och insåg att den höll på att falla i huvudet. Jag och min vän K hoppade snabbt åt sidan och skrattade lite åt vår dumhet. Ända tills vi såg killen vid andra bommen i paret. Då fick vi fullt upp att skratta åt hans dumhet.
Först när han kände den i huvudet reagerade han och hukade sig längre och längre ner för att komma undan. Tillslut satt han praktiskt taget på marken med huvudet uppstickande genom bommens ihåliga mitt. Fick sen osmidigt ta sig ut för att kunna resa sig igen.
Vi är hemska människor jag vet. Vi skrattade högt och ogenerat. Det såg som tur var ut som att han bjöd på det skrattet. Jag försökte mig på att dämpa min reaktion genom att fråga om han var ok, men det var nog för sent. Jag hade redan visat att jag tyvärr skrattar allt för gott och skadeglatt när tillfälle bjuds.
Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...
Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår. Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...
Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg. Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...