Det finns en fördel med att åka kollektivt. Det är att man får egen tid att läsa helt utan att något annat måste göras. Det är lite av ett andrum i vardagen att sitta och läsa till och från jobbet.

Jag avskyr därför att springa på halvbekanta på tåget, bli tvungen att småprata och se lästillfället gå mig ur händerna. Jobbigast är när man råkar sätta sig och upptäcker först för sent att någon man borde hälsa på, men ändå inte känner och knappast vill tvingas forcera ett samtal med sitter i samma vagn en bit bort, men vänd mot en.

Man får använda all sin koncentration till att inte råka titta åt just det hållet, till varje pris undvika att blickar möts och omöjliggör ett uteblivet möte.

Ofta är denna känsla ömsesidig. Igår ägnade både jag och en ytlig bekant en svettig resa från arbetet med att efter bästa förmåga låtsas helt omedvetna om varandras närvaro.

Jag gömde mig bakom min bok och tittade ut genom det fönster som var på motsatt sida om honom. Han ägnade sin telefon febril uppmärksamhet.

Jag är övertygad om att han likt jag suckade av lättnad när han väl klev av och faran var över för oss bägge.

Värre är det när det inte är ömsesidigt. Då den ena försiktigt söker kontakt och den andra demonstrativt undviker. Även detta inträffade igår men då med min namnlösa systerson. Det spelar ingen roll, var, när eller hur jag håller honom. Han hittar alltid något annat att titta på än mig. Karma is a bitch. Jag får helt enkelt bli trevligare mot folk på tåget.

Facebook-junkie som jag är börjar jag min dag med att kolla vad som hänt under natten. Hamnar på min goda vän Ps sida och får gnugga sömnen ur ögonen en extra gång för att verkligen tro på vad jag ser. Kan det verkligen stämma?

För er kanske mer hälsosamma individer så kanske den där cirkeln brevid namnet inget betyder. Men den indikerar att P skulle vara offline. Det känns för oss som känner henne helt absurt, men det verkar defacto sant.

Skulle ni inte ha det stora nöjet att känna P är det på sin plats att klargöra att hon lever sitt liv på nätet, både privat och yrkesmässigt. Hon likt ingen annan ser en massa möjligheter och vägar att använda sig framgångsrikt av nätet.

Igår överträffade hon sig själv då hon sjösatte följande insamling på fundedbyme.se

Man skulle ju kunna tycka att det inte vore mer än rättvist att lite av den där kreativiteten skulle kunna smitta av sig efter många års vänskap. Så verkar tyvärr inte vara fallet.

Jag har fått finna mig i att ständigt vara steget efter henne. Se alla hennes goda ideér och febrilt söka sätt jag själv skulle kunna applicera dem eller än bättre överträffa dem. Än så länge helt utan resultat.

Jag har därför kapitulerat och donerar istället till hennes brors bröllop, den kakbank hon administrerar och annat hon tar sig för. Helt klart enklare så. Gör detsamma ni och bli en del av hennes framgång.

Behöver jag ibland even the playingfield som vi anglosaxer säger så påminner jag mig själv om att jag åtminstone har "rätt" politiska ståndpunkt. Det är betydligt mer än P kan säga, men var inte ledsen för det P, man kan inte ha allt här i livet.

Dags för lunch och jag är inte helt missnöjd med att jag tvingade mig själv att laga mat igår och fick ihop en lovande matlåda.

När jag inte känner för matlagning tar jag oftast till detta säkra kort.

Det tar max 10min att förbereda innan det sköter sig själv i ugnen.

Utöver att vara min nödlösning när lusten tryter är det också en av mina absoluta favoriträtter. Med valfri kall sås är det svårslaget så här års. Särskilt när grönsaksdisken nu dignar med primörer. Morötterna jag köpte i knippe var mjuka och sköra redan innan tillagning.

Jag vet att vi alla har nödlösningar att ta fram de dagarna vi inte orkar men jag föreslår att man hittar en nödlösning som också är en favorit.

Visst är det väl ändå så att de dagarna vi minst orkar att laga mat är de dagarna vi är mest förtjänta av en god måltid. Smaklig lunch kära läsare!

Dagens morgon var själva antitesen kontra gårdagens. Inte bara följdes de vanliga rutinerna framgångsrikt men sen inträffade även det ofattbara.

Jag har alltid funderat över varför vid stopp i trafiken jag aldrig hinner med ett tidigare tåg. Om det är stora förseningar och folk har stått en halvtimme och väntat efter ett stopp borde man ju när trafiken väl är igång igen emellanåt råka hamna på just det där försenade tåget som kanske kommer in tidigare än det tåg man planerat att åka med.

Det har hittills bara varit en önskedröm. Tills denna morgon. Mitt vanliga tåg avgår 07:28 från centralen men idag fick jag åka redan 07:25 med ett tåg som borde kommit in 07:16.

Vilken segerkänsla 3min kan ge. Plötsligt kändes det som en dag då det mesta kan gå min väg. Sen insåg jag att klockan var 07:25 och jag var på väg mot jobbet, en dag då resten av landets intelligenta befolkning planerar för en dag på stranden.

Plötsligt kändes min segervittring en smula förhastad.

Min mamma har alltid haft höga förväntningar på oss barn. Hon har aldrig varit rädd för att pusha oss och har krävt att vi tagit vårt ansvar, gjort vårt bästa och kunnat vara nöjda med slutresultatet. Det är helt klart en inställning en förälder borde ha.

Detta fortgår tydligen även när vi är vuxna. När det blev hennes tur att stå för månadens bok i familjens bokklubb tyckte hon inte att 30 dagar var en tillräcklig utmaning att läsa en bok på. Därför valde hon en pocketbok som inte ens stod att finna på hyllan i butik innan 20 juni.

När den väl landade i butik var jag redan i full gång med mitt "Mellanöstern tema" jag tidigare berättat om. Jag kunde inte helt lämna Saddam därhän och började därför med månadens bok först imorse på väg till jobbet.

Det borde vara lugnt, jag har till midnatt torsdag på mig. Jag antar utmaningen mamman!

Efter en artikel om att Iran ska skicka en apa upp i rymden urartade diskussionen aningen i Aftonbladets kommentatorsfält och kom att handla om djurrätt i största allmänhet.

Det här inlägget skrattade jag gott åt. Det är humor på alla sätt och vis.

Först att han slänger sig med vegansk terminologi, "vegan av femte graden" Jag har desperat googlat efter en uppställning av de olika graderna utan att lyckas.

Sen att han inte äter något som avger en skugga. Beror inte det helt på var belysningen kommer ifrån. Kan inte allt ätbart avge en skugga? Fallfrukt ger väl skugga när solen står lågt? Potatis växer ju under marken så det kanske går bra, men när man grävt upp den kan ju även den avge skugga.

Är det fritt fram att äta allt när det är mörkt och inget skuggar alls?

Man måste ändå ge de goda veganerna stilpoäng för kreativitet.    

Jag måste gå upp- Nej jag kan vakna till sena ringningen idag- Jag måste tvätta håret- Nej det går nog att rädda med torrschampo- Det ser inte klokt ut- Men det funkar med en hästsvans- Jag måste raka benen- Nej jag får ta långbyxor- Det kommer bli på tok för varmt- Men jag kan nog komma undan en dag till- Nej det funkar verkligen inte- Jag måste raka trots allt- Hästsvansen ser för tråkig ut- Kanske att jag ser piggare ut bara jag får lite smink på mig- Nej det räckte inte- Håret måste tvättas trots allt.

Hade jag gått upp när klockan ringde hade jag sluppit använda större delen av dagens tankeverksamhet på trivialiteter i absurdum denna morgon.

Att jag bara blev 10min sen till morgonmötet med nytvättat hår och nyrakade ben och ett sminkat ansikte är ett under.

Midsommarafton avslutades med ett kort men intensivt nattdopp i Axamosjön. När vi tog språnget ut från bryggan och klöv ytan var min första tanke hur bekant känslan var.

Jag kan inte räkna alla de gånger jag hoppat från den bryggan. Det var många år sen sist men vattnet kändes, smakade och smekte på precis samma sätt.

Jag försökte återge scenariot för lillasyster U. Hon tog det inte riktigt på allvar. Jag försökte förklara precis hur bekant det var genom att påstå att om någon skulle flyga mig i helikopter med ögonbindel och sen dumpa mig från den bryggan hade jag med 100% säkerhet vetat att det var just i Axamo jag blev dumpad.

Resultatet blev att lillasyster U skrattade så att hon grät och väckte lill-prinsen när hon genom hånskrattet frustade fram att jag alltid överdriver.

Jag vill påstå att jag har rätt även om metoden måhända är aningen extrem.

Här kommer dagens utmaning kära läsare. Hitta en helikopterpilot som flyger runt mig med ögonbindel och dumpar mig i Axamo och 4 valfria sjöar. Jag lovar att jag kan urskilja Axamo utan problem.