För många år sen läste jag ”Han som älskade livet” av Irving Stone. Jag blev helt betagen av berättelsen om Vincent van Goghs liv och hans passion för sin konst.

Jag kan absolut ingenting om konst. Jag njuter av att gå på konstmuseer men vet egentligen inte vad jag ska titta på.

En bok kan jag bryta ner i beståndsdelar, allt kan analyseras. Jag kan med exakthet uttrycka mina åsikter om författarens ordval, meningsuppbyggnad, berättarförmåga och övriga kvaliteter som författare. Jag behärskar det nödvändiga språket och har verktygen som krävs för en sådan uppgift.

När det kommer till konst står jag handfallen. Jag kan inte vokabuläret och jag har ingen förståelse för tekniker eller de stilistiska val en konstnär likt en författare måste ställas inför.

Inte helt oväntat var det därför genom litteraturen som jag fick en favoritkonstnär. Van Goghs öde berörde mig något oerhört och genom boken blev han min favoritkonstnär långt innan jag blev bekant med hans konst.

Jag visste förståss att han målat solrosor, jag är inte helt tappad bakom en vagn, men mycket längre än så sträckte sig inte mina kunskaper.  Ändå visste jag att jag ville pryda mina väggar med hans konst.

Jag har nu tre van Gogh tryck hemma på väggen som jag alla älskar. Dessa är två av dem.

Jag kom att förstå att jag behöver en personlig koppling för att till fullo förstå och uppskatta konst. Allt man hittar på mina väggar hemma numera har därför en historia eller en förklaring till varför just den tavlan har fått en vägg, ett utrymme.

Störst värde har naturligtvis tavlan en vän en gång målade på beställning. Det är av förklarliga skäl det enda original-verket jag har hemma och har en självklar hedersplats.

Men sen den där boken, ”Han som älskade livet” så har jag längtat till Amsterdam. Jag vill så gärna besöka van Gogh museet där och få uppleva hans konst på riktigt.

Nu kära bloggläsare ska det bli av. Idag är 9 maj 2011, innan 9 maj 2012 har jag varit i Amsterdam. Jag älskar tulpaner och vill gärna se fält av dessa men allra helst vill jag se van Goghs solrosor.

 

Sara P

10 maj 2011 23:47

Gillar alla dina blogginlägg Gunilla, men det här var liksom lite extra bra! Kram

Gunilla Olsson

11 maj 2011 08:51

Tack snälla Sara :) Jag älskar min tavla där hemma! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Min mor ringde mig upprörd med detta nyhetstips och bad mig blogga. Jag får emellanåt tips liknande detta men skriver helst när jag själv reagerat på något. Kunde inte riktigt blunda för detta dock då idiotin är så hög att jag bara vill skri...

Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...

Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår.   Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...

Jag minns vilken chock det var 7 september 2011 när nyheterna kablades ut att Stefan Liv tillsammans med sina lagkamrater omkommit i en flygolycka. Vilken oerhörd tragedi. Trots att jag inte kände Stefan personligen, utan bara likt alla andra som rör...

Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg.   Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...