Det finns en plats jag skyr som pesten. En plats där det kliar i hela mig bara jag tar steget innanför dörren. En plats där jag känner mig så otroligt malplacerad att jag nästan väntar på att någon ska skrika "BLUFF", tills resten av kunderna ansluter sig till pöbeln, utrustar sig med högafflar och motar mig ut genom dörren.

Idag var det kärleken till min brorsdotter E-K som fick mig ta ett djupt andetag och trotsa mitt bättre vetande. Dörrklockan plingade och jag befann mig plötsligt på Panduro.

Jag går ju i regel i butiker för att handla saker som kan användas. Det är liksom tänkt att det man införskaffar ska lösa ett problem eller fylla ett behov, inte skapa merarbete. Den synen på shopping går ju stick i stäv med hela Panduro-konceptet. Det går ju inte att köpa något fint och ta med det hem.

Det är som att se H&M's skyltfönster, fastna för en klänning och när man sen kommer in i butiken så säger de:

-Jaha så du vill ha den gröna klänningen. Då är det det här tyget du ska ha, den här tråden, dessa knappar och slutligen mönstret. Lycka till!

Senast jag tvingades in på Panduro var när jag letade efter en presentkartong till min vän M. Jag hade fixat med små-presenter från mig och "tjejerna" men det behövdes knytas ihop genom att slås in i en gemensam box. Ingenstans fanns det en tillräckligt stor presentkartong så tillslut klev jag in där.

Där fanns mycket riktigt den perfekta lådan, men i brun kartong. Jag tittade på lådan och på säljaren.

-Hmm den ser lite tråkig ut.

-Jo men det finns en massa saker du kan använda för att måla och dekorera den. Hon slår ut med handen mot hela väggen full av grejer.

-Jo, men ni har ingen färdig alltså?

Jag vet inte hur jag ska beskriva blicken jag fick. Tanken att någon inte ville dekorera sin egna låda var så absurd för henne att hon nog gärna då och där spärrat in mig på mentalsjukhus.

Jag skäms idag för att jag var så klen men jag föll för den där blicken. Jag kunde inte med att bara köpa den tråkiga lådan. Jag tittade mig panikartat omkring och ryckte åt mig ett par neutrala bokmärken för att blidka henne.

Blicken jag fick nu var istället fylld av medlidande. Hon tittade på min patetiska samling varor och överlade om hon bara skulle ta betalt eller ta sig an mig och öppna mina ögon för en helt ny värld. Hon måste ha beslutat sig för att jag var bortom räddning och tog betalt med nedslagen blick.

Idag gick det aningen mer smärtfritt och 8-års present är införskaffad. E-K everything I do, I do it for you!

 

Helena

19 mars 2011 21:05

Du är så roooooolig! Jag skrattar högt. Det är preciiiiiis så det är på Panduro. jag har inte riktigt samma skräck, men förstår vad du menar! HAHAHAHAHAHA.
E-K ska bara veta hur mycket du älskar henne.

http://www.minasolglimtar.blogspot.com

Gunilla Olsson

19 mars 2011 22:03

Tack Helena! Känns bra att någon mer än jag känner igen sig i den beskrivningen av denna butik. Det är en värld så otroligt främmande för mig :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Min mor ringde mig upprörd med detta nyhetstips och bad mig blogga. Jag får emellanåt tips liknande detta men skriver helst när jag själv reagerat på något. Kunde inte riktigt blunda för detta dock då idiotin är så hög att jag bara vill skri...

Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...

Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår.   Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...

Jag minns vilken chock det var 7 september 2011 när nyheterna kablades ut att Stefan Liv tillsammans med sina lagkamrater omkommit i en flygolycka. Vilken oerhörd tragedi. Trots att jag inte kände Stefan personligen, utan bara likt alla andra som rör...

Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg.   Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...