Jag förstår att SL har betydligt större erfarenhet av att ställa in tåg än att sätta in extra tåg. Kanske är det därför rutinerna brister och de nöjer sig med att basunera ut sin glädje över att de de facto överpresterar med "Extra tåg".

Eller så försöker de helt enkelt ge oss resenärer lite vardagsmystik. En dag hoppas jag att jag har både tiden och modet att hoppa på tåget med destination okänd.

Det var längesen jag såg den nu men jag har alltid älskat filmen Playing By Heart, eller Sex Lektioner i Kärlek som den heter på svenska.

I filmens början håller Angelina Jolies karaktär följande monolog. Ja det var på den tiden jag tålde Angelina Jolie.

"I have a friend, jazz musician...trumpet player, really terrific. And I go and hear him jam every month or so and he plays this piece I love, an old Chet Baker song. And he blows the same notes every time and every time it sounds so different. And we had drinks one night...when I used to drink....and I tried to tell him how that song made me feel, how the music made me feel, how his playing made me feel. And he just kept shakin' his head and he said "Joan, you can't talk about music! Talking about music is like dancing about architecture."

Kom osökt att tänka på det när jag läste Maria Forsströms otroligt pretentiösa men samtidigt totalt intetsägande recension i dagens Metro.

Jag tror att det många gånger framgått här i bloggen hur kritisk jag är mot SD. Jag har inget till övers för vare sig deras politik, retorik eller människosyn.

Med det sagt vill jag dock påpeka att Juholts dag i medierna går från bidragsfuskare till löjligare än vanligt.

Snälla nån! Har man inte mer intresse än så att föra fram sin politik? Regeringen på ena sidan och oppositionen på andra sidan är väl varken en konstig eller orimlig uppdelning. Tål man inte att stå i samma studio som övriga folkvalda har man inte i politiken att göra.

Var finns denna principfasthet då man med glädje fäller regeringens förslag och röstar som en enig opposition? Är man inte enig nog att stå på samma sida om programledaren borde man väl inte heller vilja skörda gemensamma framgångar i riksdagen.

Velat blogga om det här hela förmiddagen men varken haft tid eller ord. Det är så oerhört tröttsamt med hycklare oavsett läger de huserar i.

Juholt tror inte att det finns bidragsfuskare som letar sätt att utnyttja systemet. Han råkade bara glömma bort att han var en av dem.

Det finns allt och inget att säga om ovanstående men jag ska för en gångs skull inte bli långrandig.

Jag vill egentligen bara göra en poäng. Kära Juholt. Visst har du rätt i att alla kan göra misstag. Du uppmuntrar tom den som är felfri att kasta första stenen, jag kan tycka att det är väl magstarkt att slänga sig med bibelcitat i sammanhaget men visst låt gå.

Det som jag tycker är konstigt är det faktum att din sambo bodde där tidigare. Hon ägde lägenheten ensam och du flyttade in hos henne. Står det inte då tämligen klart att ett system som helt plötsligt befriade både dig och henne helt från lägenhetens kostnader vore rätt konstigt?

Du flyttar in i den som "övernattningslägenhet" och plötsligt bor hon gratis? Vilken normalbegåvad som helst borde ha gjort high five hemma i soffan om de kommit på ett sätt där de var helt befriade från boendekostnader. Att det bara var ett misstag som varken du eller din sambo reflekterat över har jag mycket svårt att tro.

Återstår att se om dina väljare är mer godtrogna än jag.

När jag lyssnade igenom Beyonces album 4 när det kom var det den här låten som främst fastnade. Jag har sen dess lyssnat på den som besatt och förundrats över hur fantastiskt grym den är.

Äntligen snurrar den för fullt även på radions spellistor. Hoppas ni som jag inte kan höra den för ofta.

För er flickor som misstycker. Jag ber på förhand om ursäkt för hennes brist på klädsel i början av videon. För mina manliga läsare. Jag bjuder på det denna fredagsmorgon!

Ni vet hur det är. Finns inte en social tillställning under höstmånaderna då inte svamp kommer på tal. I rättvisans namn är jag som svampfantast kanske aningen skyldig till hur ofta. Men det är något med oss storstadsbor som visar vår verklighetsförankring genom att efter skogspromenad fylla våra frysar med skogens guld.

Igår vid en tjejmiddag med vännerna, G, S och H, var det tveklöst H som drog längsta stråt i svampskrytet. Inte bara åt hon en svamprätt som gjorde oss andra avundsjuka, utan hon hade dessutom anekdoter om sällsamma fynd. S som är konstig nog att inte gilla svamp konkurrerade inte ens. G som åtminstone är oerhört förtjust i skogen kunde inte heller hon mäta sig.

Jag som älskar svamp men som är ytterst tveksam till skogen vågade inte ens yttra var jag införskaffar min svamp.

Det är det mest pålitliga svampstället man kan tänka sig och där finns alltid tillräckligt för en god stuvning men kanske inte platsen man tipsar om när entusiasterna satt igång.

Om man nu, äntligen, dessutom får till att svenska IT-tunes gör amerikanska serier tillgängliga så fort de sänts så har mitt sätt att se på TV anlänt i laglig form.

Där har ni min önskelista till jul gott folk.

SL-logik = Tåget mot Bålsta som ska avgå 07:13 kommer istället in 07:37. Då kan vi likaväl hålla avgången till 07:43 då ett annat tåg vi misslyckats med att få fram i tid skulle ha gått.

Vanlig-människas-logik = Jag har väntat i 24min på det här tåget och har inte en minut till att förlora. ÅK NU!

Jag nöjde mig med att sucka frustrerat och vända blad i min Metro.

Kvinnan på andra sidan gången hanterade sin frustration genom att ta tag i sin otåliga 2-åring som inte kunde sitta still och daska till henne hårt i baken.

Hur usla jag än tycker ni är SL så är min frustration över er inkompetens ingenting mot den ilska jag känner mot den kvinna som inte har vett att veta att man inte får ta ut frustrationer på 2-åriga barn.