Idag är en historisk dag då familjen Olsson har sitt första bokklubbsmöte. Klubben startades upp i julas och är mycket enkel i sin uppbyggnad. Olika familjemedlemmar ansvarar för bokval olika månader. Man mailar ut titeln på vald bok och de som tycker den låter lockande hakar på och läser.

Känner man sen för att gå lite djupare ner i boken kan man inbjuda till träff. Februaris bok valde av svägerska M nr 2, och  hon har tagit det trevliga initiativet till att avsluta månadsboken med lite samtal kring densamme.

Ja det är boken som ska avhandlas. Den både roade och skrämde mig på det sättet bara SD tenderar att lyckas med. Kan rekommendera den då den faktiskt både sakligt och objektivt belyser vad SD egentligen vill och vilka avstamp deras politik tar.

Jag kan förstå viljan att belysa problem där vi som samhälle behöver bli bättre, men dels ger de ingen sanningsenlig bild av problemet och framförallt är deras lösningar helt absurda och inkonsekventa.

En av dem funderar på att flytta till Finland eftersom han anser att de har bättre immigrationspolitik. Jag kan bara hålla tummarna att de släpper in en utlänning som honom. Övriga hyllar politiken och inställningen på Färöarna baserat på ett tal de hörde där på en partiresa. Vad Färöingarna förstod och SD missade var att talaren inte var politiker utan komiker och drev med nationalismen som de sen åkte hem och hyllade.

Jag tycker fortfarande att de är helt galna och otroligt provocerande, men har nu än bättre fog för den åsikten.

Den här bloggen har funnits i flera dagar nu utan ett enda boktips. Inte helt ok. Boktips är nämligen lite av mitt signum. Det kommer att komma fler, behöver bara spräcka isen.

Det väljer jag att göra med Erlend Loe. Ni som känner mig väl blir föga förvånade. Han är min absoluta favorit på många sätt. Jag minns när jag upptäckte honom redan när han skrev sin debut Blåst (den kom som andra bok till sverige men var hans debut). Jag hann läsa både Naiv Super, Expedition L och Fakta om Finland innan jag vågade bjuda in någon annan till Loes värld.

Jag vet att det är precis hur patetiskt som helst men det var en noggrann urvalsprocess bland mina vänner innan jag vågade rekommendera honom till den första. Jag var så nervös att personen ifråga inte skulle se hans storhet och såga honom. Det kändes för personligt. Jag hade på fullt allvar lite av en klump i magen.

Mitt val av vän visade sig vara det rätta. Jag lånade ut Naiv Super och inom kort hade han själv lånat hem resten från biblioteket och skrattade precis som jag åt den kufiska och stundtals dråpliga humorn. Sen dess har mina kompisar ofta rekommenderats honom och mina skolklasser fått läsa honom.

Det här är den senaste jag läst med honom. Kommit en till nyligen som jag antagligen inte läst för att den inte dykt upp i pocket ännu.

Det är en dråplig historia om en ung tjej vars familj omkommer i en flygolycka. Hon känner att det inte lämnar henne med mycket kvar att leva för. Efter ett misslyckat självmordsförsök förstår hon att hon nog inte har modet till att ta sitt eget liv och bestämmer sig därför för att utsätta sig för risker.

Hon jagar flygplanskrascher, fågelinfluensa och andra galenskaper. Jag förstår att det inte låter som den roligaste av böcker men tro mig det är det. Den är varm och hysteriskt kul på ett väldigt oväntat sätt. Man behöver nog ha inställningen att det är ok att skämta om allt om man ska uppskatta den men vet du med dig att du är lagd åt det hållet kommer du njuta av varje sida.

Här är en film jag verkligen längtar efter att se. Jag är en klyscha men jag tvingas erkänna att jag precis som resten av kvinnosläktet föll handlöst för Mr Darcy när Colin Firth introducerade mig för honom. Sen dess har Colin Firth en viss hjältestatus och mina varmaste sympatier.

Försöker att fundera på om det finns någon annan manlig romantisk hjälte inom filmen eller litteraturen som kan mäta sig med  Mr Darcy. Har någon annan fått hans status och kan fungera som en internationell association på samma sätt?

Det som ligger närmst för mig är Gilbert Blythe i Anne på Grönkulla. Men det är nog en mer personlig hjälte, vet inte hur allmängiltig den är. En älskad karaktär helt klart men har nog inte nått ut på samma sätt som Mr Darcy.

Yngre generationen skulle åberopa Edward Cullen. Han skrivs upp i böckerna på samma sätt som redan nämnda hjältar helt klart men behöver nog bevisa sig ett århundrade eller två till innan han får samma status.

Rhett Butler, Rochester, Heathclif och Ralph de Bricassart kanske ska nämnas i sammanhanget också. Men jag står nog fast vid att Mr Darcy står rätt ohotad. Vad säger ni? Har jag helt missat någon?