Inlägg publicerade under kategorin Böcker

Av Gunilla Olsson - 30 juni 2011 13:06

Det finns en fördel med att åka kollektivt. Det är att man får egen tid att läsa helt utan att något annat måste göras. Det är lite av ett andrum i vardagen att sitta och läsa till och från jobbet.


Jag avskyr därför att springa på halvbekanta på tåget, bli tvungen att småprata och se lästillfället gå mig ur händerna. Jobbigast är när man råkar sätta sig och upptäcker först för sent att någon man borde hälsa på, men ändå inte känner och knappast vill tvingas forcera ett samtal med sitter i samma vagn en bit bort, men vänd mot en.


Man får använda all sin koncentration till att inte råka titta åt just det hållet, till varje pris undvika att blickar möts och omöjliggör ett uteblivet möte.


Ofta är denna känsla ömsesidig. Igår ägnade både jag och en ytlig bekant en svettig resa från arbetet med att efter bästa förmåga låtsas helt omedvetna om varandras närvaro.


Jag gömde mig bakom min bok och tittade ut genom det fönster som var på motsatt sida om honom. Han ägnade sin telefon febril uppmärksamhet.


Jag är övertygad om att han likt jag suckade av lättnad när han väl klev av och faran var över för oss bägge.


Värre är det när det inte är ömsesidigt. Då den ena försiktigt söker kontakt och den andra demonstrativt undviker. Även detta inträffade igår men då med min namnlösa systerson. Det spelar ingen roll, var, när eller hur jag håller honom. Han hittar alltid något annat att titta på än mig. Karma is a bitch. Jag får helt enkelt bli trevligare mot folk på tåget.

ANNONS
Av Gunilla Olsson - 28 juni 2011 16:35

Min mamma har alltid haft höga förväntningar på oss barn. Hon har aldrig varit rädd för att pusha oss och har krävt att vi tagit vårt ansvar, gjort vårt bästa och kunnat vara nöjda med slutresultatet. Det är helt klart en inställning en förälder borde ha.


Detta fortgår tydligen även när vi är vuxna. När det blev hennes tur att stå för månadens bok i familjens bokklubb tyckte hon inte att 30 dagar var en tillräcklig utmaning att läsa en bok på. Därför valde hon en pocketbok som inte ens stod att finna på hyllan i butik innan 20 juni.


 


När den väl landade i butik var jag redan i full gång med mitt "Mellanöstern tema" jag tidigare berättat om. Jag kunde inte helt lämna Saddam därhän och började därför med månadens bok först imorse på väg till jobbet.


Det borde vara lugnt, jag har till midnatt torsdag på mig. Jag antar utmaningen mamman!

ANNONS
Av Gunilla Olsson - 1 juni 2011 08:49

Ibland blir jag rent beklämd av att se andras bokval på tunnelbanan. De ser ut som trevliga människor med fungerande hjärnor och ändå sitter de med näsan djupt och lystet läser orden i vad som inte kan kallas för annat än skräplitteratur.


Det är för sorgligt. Ibland blir jag irriterad och upprörd över samhällets förfall, men oftast beklagar jag mest att de inte fått lära sig bättre.


I ren omtanke har jag emellanåt övervägt att luta mig fram och säga "Du, du verkar vara en trevlig prick. Du förtjänar ett öde bättre än Mossvikenfruar. Steve är trots allt inte en hjälte värdig att bygga en bok kring"


Hittills har jag lyckats behärska mig. Goda handlingar tas inte alltid emot som sådana och något säger mig att detta kan vara ett sådant tillfälle.


Samtidigt kan jag känna att jag inte gör min del och ser jag någon med "Händelser vid vatten" i handen kan jag inte lova att jag inte gör slag i saken.

Av Gunilla Olsson - 31 maj 2011 08:18

Kom rätt in i intervjun med Christian Hellberg imorse och blev snabbt sugen på hans nya kokbok. Den lät fantastisk, inspirerande, feel-good och inte för komplex. Precis som en kokbok ska vara.


Sen började han om och om igen namedroppa någon Camilla. Först när han talade om hennes bröllop med Martin förstod jag vem det var.


 


Det var ju synd. Hade nog gärna ägt kokboken men nu går det ju inte. Man får inte låta sitt ha-begär ta över så att man helt glömmer sina principer.

Av Gunilla Olsson - 24 maj 2011 11:30

Jag får skämmas och erkänna att jag inte kommit mer än några sidor in i "Berättelsen om Pi". Livet har helt enkelt inte erbjudit mig många chanser till läsning på sistone.


Det ska bli bättring och den ska avslutas innan veckans eller åtminstone månadens slut så ni behöver inte oroa er och ligga sömnlösa över detta.


Sen väntar tema "kvinnor i mellanöstern". Jag har fått låna två böcker som jag är nyfiken på att ta tag i och kan inte riktigt avgöra vilken av dem som drar i mig mest.


    


Den första har jag läst föregångsboken och den var ju fantastisk. Den andra har jag följt titelmannen i media hela mitt liv. Bägge lockar helt klart. Vad tacklar man först, dikten eller verkligheten?


Av Gunilla Olsson - 11 maj 2011 08:20

Som jag tidigare nämnt har vi i familjen en bokklubb. Maj-boken är det syster C som har fått välja och på schemat står.


 


Både syster C och jag, familjens bokmalar, har undvikit den lite trots alla hyllande superlativ i diverse recensioner. Får se om den kan positivt överraska oss.


Det som gjort mig lite tveksam är min erfarenhet av Paulo Coelhos Alkemisten. Jag vet att många tycker att jag nu hädar, men jag tyckte inte om den!


Den ska vara så livsomvälvande och på något vis lära oss om livet, godhet och få oss att tänka över existensiella frågor. Den öppnade inte mina ögon och tillförde mig inget. Kanske är det att jag är uppvuxen i ett hem där andlighet och existensiella frågor alltid har stått i centrum som gör att det ytliga försöket inte kunde ersätta "the real deal" som jag redan har och alltid har haft i mitt liv.


Kan gilla andra böcker som berör detta men Alkemistens sagoform förenklade det hela och gjorde det lite för naivt för mig.


Av någon anledning har jag kommit att placera in Berättelsen om Pi i samma fack. Antagligen helt felaktigt men det återstår att se. Idag ska den börja läsas. Haka på vetja!

Av Gunilla Olsson - 9 maj 2011 15:03

För många år sen läste jag ”Han som älskade livet” av Irving Stone. Jag blev helt betagen av berättelsen om Vincent van Goghs liv och hans passion för sin konst.


Jag kan absolut ingenting om konst. Jag njuter av att gå på konstmuseer men vet egentligen inte vad jag ska titta på.


En bok kan jag bryta ner i beståndsdelar, allt kan analyseras. Jag kan med exakthet uttrycka mina åsikter om författarens ordval, meningsuppbyggnad, berättarförmåga och övriga kvaliteter som författare. Jag behärskar det nödvändiga språket och har verktygen som krävs för en sådan uppgift.


När det kommer till konst står jag handfallen. Jag kan inte vokabuläret och jag har ingen förståelse för tekniker eller de stilistiska val en konstnär likt en författare måste ställas inför.


Inte helt oväntat var det därför genom litteraturen som jag fick en favoritkonstnär. Van Goghs öde berörde mig något oerhört och genom boken blev han min favoritkonstnär långt innan jag blev bekant med hans konst.


Jag visste förståss att han målat solrosor, jag är inte helt tappad bakom en vagn, men mycket längre än så sträckte sig inte mina kunskaper.  Ändå visste jag att jag ville pryda mina väggar med hans konst.


Jag har nu tre van Gogh tryck hemma på väggen som jag alla älskar. Dessa är två av dem.


    


Jag kom att förstå att jag behöver en personlig koppling för att till fullo förstå och uppskatta konst. Allt man hittar på mina väggar hemma numera har därför en historia eller en förklaring till varför just den tavlan har fått en vägg, ett utrymme.


Störst värde har naturligtvis tavlan en vän en gång målade på beställning. Det är av förklarliga skäl det enda original-verket jag har hemma och har en självklar hedersplats.


Men sen den där boken, ”Han som älskade livet” så har jag längtat till Amsterdam. Jag vill så gärna besöka van Gogh museet där och få uppleva hans konst på riktigt.


Nu kära bloggläsare ska det bli av. Idag är 9 maj 2011, innan 9 maj 2012 har jag varit i Amsterdam. Jag älskar tulpaner och vill gärna se fält av dessa men allra helst vill jag se van Goghs solrosor.

Av Gunilla Olsson - 22 mars 2011 20:53

Med min Guess-handväska på axeln och ett antal shopping-påsar i andra handen klämde jag mig in på en plats på tunnelbanan. Jag ursäktade mig lite halvhjärtat men pratade samtidigt i min iphone så det var inte med någon verklig entusiasm.


Det var först när jag lagt på luren och planlöst surfade lite på telefonen som jag såg upp och registrerade vad min medresenär mitt emot läste. En bok med titeln kort och gott "Konsumtion"


Hon såg liksom jag upp och hon såg att jag såg hennes val av lektyr. Hennes blick gled över mina påsar, väskan och telefonen i min hand innan hon till synes oberört läste vidare.


Jag kände mig så otroligt felrepresenterad. Jag förstod att jag framstod som mänsklighetens avskum i just detta då, men det var en ögonblicksbild som inte alls summerar mig som person egentligen.


Skadan var dock redan skedd. Hennes uppfattning var klar och vad som tidigare bara var två helt vanliga medresenärer var nu plötsligt motståndare. Det var en lättnad att tränga sig ut igen med hopp om att göra ett annat första intryck på en annan resenär en annan dag.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se