Inlägg publicerade under kategorin Nyheter

Av Gunilla Olsson - 13 maj 2011 10:34

På jobbet finns alltid dessa i "mat på jobbet"-kylarna.


 

De är dessvärre så goda att de lätt inbjuder till överkonsumtion. Det är bäst att hålla sig borta från Råsunda då jag med all sannolikhet skulle testa positivt i ett drogtest. Eller är det bara vallmofrön och ofrivilliga kokain-intag som ger sådana utslag?

ANNONS
Av Gunilla Olsson - 10 maj 2011 19:46

Jag såg inte "Kvällen är din" som hade premiär i helgen. Mysig svensk tv-underhållning är inte riktigt min grej så jag undviker körslaget,sommarkrysset, minuten, lets dance och dylikt. 


Showen har ju dock marknadsförts rätt tokhårt och det är svårt att undvika att få viss inblick oavsett. Vad jag förstår av en artikel i aftonbladet fick en 10-årig tjej träffa sin idol Justin Bieber. Artikeln handlar inte om deras möte utan det faktum att Bieber sen twittrade om det. Folk twittrar ju om att de ska borsta tänderna så varför inte detta. Men det här citatet tar väl ändå priset.


 


Jag vill att ni smakar på orden "världens största manliga popstjärna" en gång till. Om vi blundar för det faktum att Bieber är en pojke, en snorvalp så är det väl ändå häpnadsväckande.


Låt mig se om jag har förstått det här rätt. Erik Sidung tar alltså Michael Jackson, Justin Timberlake, Robbie Williams, Usher osv osv i beaktande och titulerar sen Bieber som den störste av dem alla? Jag vill bara gråta!

ANNONS
Av Gunilla Olsson - 10 maj 2011 08:13

Det får nog antas att det är en tuff dag för Lars Ohly idag. Inte bara backar hans parti i mätningarna utan nu börjar också Kuba rämna.


Idag rapporteras att Kuba tänker glänta på dörren och eventuellt göra oss andra sällskap i 2000-talet.


De kan tänka sig drastiska förändringar som att tillåta sina medborgare att resa utomlands. Ja ni läste rätt, Kubaner ska KANSKE få lämna landet som turister. Än värre föreslås legalisering av privat ägande.


För mig är det en helt galen tanke att det faktiskt finns länder där detta inte redan är tillåtet. Men jag vet hur mycket Ohly vurmar för det kubanska systemet och öppet uttrycker sitt stöd för detsamma.


Jag är därför villig att lägga mina egna åsikter åt sidan för en dag och fokusera på den smärta dessa nyheter måste bringa honom. Ni kära läsare kan väl göra detsamma. Skulle ni av en händelse springa på den gode Ohly idag, ge honom en tröstande kram, ett värmande leende, lägg handen på hans axel och säg att ni förstår, torka hans tårar eller bara bjud honom på en glass.


Imorgon sörjer jag inte längre med Ohly dock utan firar med kubanerna att de äntligen kommit åtminstone ett myrkliv närmre att få åtnjuta mänskliga rättigheter.

Av Gunilla Olsson - 4 maj 2011 12:41

Skönt att allt är som vanligt när det kommer till facket. Deras svar på nedan nyhet är är att rikta kritik mot arbetsgivaren för att många oskyldiga anställda har blivit filmade på jobbet utan att de vetat om det.


  

Ja det måste ju vara det verkliga problemet här. Att någon stackare hamnat på film när han petat sig i näsan när han trodde att ingen såg. Det lilla problemet med en organiserad personalgrupp som stjäl från företaget är naturligtvis sekundärt till detta. Det blir ibland väldigt tydligt att förmåga till perspektiv inte är alla människor förunnat.

Av Gunilla Olsson - 3 maj 2011 16:22

I denna tid av konspirationsteorier har jag en egen. Min teori är att bara i ett av världens tryggaste, mest händelselösa och stundtals tråkiga land där inga reella problem existerar har invånare kraft och energi till att fabricera konspirationsteorier, den ena mer hissnande än den andra.


Har man rikitiga problem har man varken tid för eller behov av foliehattar, så ni stackars förvirrade personer. Känn er lyckligt lottade!

5/2

Av Gunilla Olsson - 2 maj 2011 08:17

För nästan 10 år sen satt jag och slog otaliga nummer med riktnummer 212 i desperat jakt på vänner på Manhattan. Joe som jag var mest orolig för fick jag tag på först ett dygn senare. Jag fick då berättat att han glömt något hemma och vände i trappan ner till tunnelbanan för att gå upp i lägenheten igen. Det försenade honom till jobbet med ca 10min och det räckte för att han inte skulle vara på plats i sitt kontor i ena tornet innan de föll.


Jag läste de dagarna varje spaltmilimeter om mitt älskade New York som plötsligt såg ut som en krigszon. Jag förfasades över notisen om att min närliggande gamla skola användes som tillfälligt bårhus. Det hela var mer än surrealistiskt.


När jag äntligen själv var på plats något år senare kändes min promenad över Brooklyn Bridge oerhört märklig. Min blick gick hela tiden till där ingenting fanns.


Det är inte utan att jag välkomnade morgonens nyheter.

Av Gunilla Olsson - 29 april 2011 12:35

Gissar att ni läsare likt jag ägnar lunchen åt att följa bröllopet denna vackra sommardag. Precis lika ogrundada som mina åsikter om Libyen en gång var är nog mina royalistiska sympatier.


Jag är blödig nog att fortfarande älska sagoslut och det faktum att det finns prinsar och prinsessor i  denna värld.


Förra sommaren jobbade jag i England och missade mycket av den folkfest som samtidigt pågick i Stockholm. Idag tar jag igen det genom att frossa i bilder och livesändningar från London.


Jag blev alldeles tårögd när jag såg en överlycklig William kliva ur bilen och träda in i kyrkan. Kate är vacker som en dag för att inte tala om djärv som gifter sig i nedsläppt hår. Jag njuter!


För er som går i funderingar kan jag bara slutligen säga. Hatt-bröllop är helt klart the way to go!

Av Gunilla Olsson - 29 april 2011 08:38

Som liten tyckte jag mycket om att spela spel. Det gör jag fortfarande men det har inte riktigt med saken att göra.


Jag och min bror R stängde ofta in oss i pannrummet med Monopol och kom inte ut på många timmar. Pannrummet var varmt och mysigt. Där hittade vi på egna regler som genererade i betydligt mer pengar än brukligt vore annars. Kanske lades där grunden för min brors senare inträde i fastighetsbranschen.


Lite mer sällan spelade vi Flaggspelet. Man satt med någon typ av bingobricka med flaggor från världens alla hörn och genom att vända på kort med flaggor på hoppades man fylla sin bricka först. Vi skaffade oss snabbt favorit-brickor och favorit-flaggor.


Jag blev av någon anledning fäst vid Libyens flagga. Jag tyckte nog att den var rolig och konstig för att använda mitt dåvarande vokabulär. Idag skulle jag kanske istället sagt okonventionell. De ansträngde inte ihjäl sig när de designade den. De bara valde en favoritfärg och körde på den.


 


Denna inte så genomtänkta åsikt gjorde att jag alltid norpade åt mig brickan med Libyen-flaggan på. Idag förknippar jag den gröna färgen med mycket annat än mysiga timmar med lillebror i pannrummet. Jag önskar snart få se dagen då Khaddafi störtas och flaggan igen kan få omdefinera sig själv.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se