Ska jag hitta något som helst ljus i det inträffade så är det att hotet faktiskt kom inifrån och inte utifrån.

Jag vågar knappt tänka på vad resultet varit om det varit det omvända. Vilket enormt hat som hade piskats upp.

Jag kan inte annat än beundra Norge för dess hantering av hela situationen. De verkar välja rätt väg att gå i hur detta ska bemötas och jag hoppas att det leder till att debatten blir mer nyanserad framöver. Jag hoppas att det innebär att SD och andra främlingsfientliga krafter mariginaliseras och blir lika ointressant för gemene man som deras idéer faktiskt är.

Jag har spenderat helgen med goda vänner. Det blir som alltid när vi ses en massa skratt men denna helgen även en hel del tårar då vi tillsamman följde nyhetssändningarna som verkade bli värre för varje timme.

Söndagen firade familjen sin senaste medlem genom att äntligen förära honom ett namn. Det är alltid en speciell dag då den lilla får stå i huvudrollen och hans kusiner bjöd sin vana trogen på mycket bus, liv, lek och leenden. Trots en glad tillställning kunde vi vuxna naturligtvis inte undvika att igen prata och resonera kring händelserna.

Ljus och mörker, skratt och tårar, en kontrasternas helg. Inte konstigt att man är helt slut när man börjar veckan.

Jag brukar njuta av att följa nyheterna om morgonen på helgerna. Äta frukost långsamt och utdraget och lyssna på vad myspys de kommit fram till att presentera och diskutera.

Idag kan jag inte greppa alls vad det är jag får se och höra. Idag känner jag bara ilska men framförallt sorg. Man börjar få överblick av den ofantliga tragedi Norge drabbats av. Jag kan inte säga att man börjar förstå för det kommer det göra lång tid innan man gör. Om någonsin.

Jag vet att Norge inte har någon som helst nytta av mina tårar, men vet inte vad annat jag har att erbjuda. Vilken otroligt galen värld att vakna till. 

Fick höra nyheterna mitt i en trevlig födelsedagsmiddag för en vän. Snabbt drog vi upp våra respektive telefoner och läste högt ur varsin nyhetskälla.

Det kändes så oerhört overkligt där vi satt, mitt i en trevlig miljö, i en trevlig stund. Det var på något sätt för svårt att greppa. Visst dämpade det stämningen tillfälligt men vi sköt det ur sinnet. Det var hemskt men vi förstod inte vidden ännu och visste inte vad annat vi kunde ta oss för där och då.

Först några timmar senare tar jag paus från dansgolvet och vågar titta i telefonen igen. Det har legat och gnagt men jag har dragit mig för att veta. Jag läser både nyheterna och facebook och vill bryta ihop och gråta.  

Jag känner mig så fruktansvärt arg, maktlös och förtvivlad. Hur i hela friden kan en förvirrad hatisk människa få påverka allas vår känsla av trygghet och beröva så många människor älskade familjemedlemmar, vänner och nära. 

Om jag nu känner alla dessa saker så kan jag inte ens föreställa mig hur våra grannar och vänner i Norge känner denna dag.

Vi tänker på er, sörjer med er. Vad mer kan man säga?

Det är klart jag inte har köpt skor från Indonesien är ni galna? Jag kan nu åter sova gott om natten.

Arbetsvillkoren i Vietnamn är väl alldeles förträffliga, eller?

Jag kommer på mig själv med att notera alla omkring mig i Converse-skor ända sen nyheterna om missförhållande i Indonesiens fabriker brisserade.

Lite dömande sneglar jag mot deras fotdon och tänker för mig själv "jaha, de tänker tydligen inte ta ställning för Indonesiens arbetare".

Mycket längre än så hinner jag inte innan jag kommer på att jag själv hade på mig mina Converse så sent som i torsdags.

Rent logiskt vet jag ju att en bojkott av redan införskaffade skor är tämligen menlös. Jag vet också att flyttning av produktion knappast gynnar Indonesiens arbetare. Därav är jag skeptisk mot bojkott av nya skor också.

Ändå måste jag nog komma ihåg att titta i mina skor när jag kommer hem för att se ursprungsland. Har jag tur ger de mig kvitto att fortsätta döma. "Mina är i alla fall inte gjorda i Indonesien, men det ser ju vem som helst att hennes är.De ser helt klart Indonesiska ut!"

Man kan försöka förklara bort det med att folk bara röstar utan att tänka till, eller att de tycker att det är kul att rösta tvärtom eller vad som helst. Men det finns på fullt allvar folk som sitter i kommentatorsfältet och försöker argumentera för detsamma.

Hur kan över hälften av nästan 10 000pers tycka att man som sommarjobbare i en glasskiosk inte ska gå med på en timanställning som inte erbjuder jobb vid regn. Det är ett sommarjobb! Det är en timanställning!

Under artikeln står som första punkt att man innan man tar ett sommarjobb ska gå med i facket. Jag förutsätter att det är köpt annonsplats av LO. Borde inte sådant skrivas ut AB?

Jag fick en del mothugg senast jag dristade mig till att skriva något om poliser. Men hur ska jag kunna låta bli? Jag tror absolut att Segway kan vara effektivt men framförallt är det roligt, gulligt och rart.

Visst vill man oavsett bildtext kalla dem för Konstapel Kling och Klang? Imorgon hoppas jag på en bild av dem på tandemcykel.