Inlägg publicerade under kategorin Film/Musik

Av Gunilla Olsson - 14 juni 2011 11:22

Jag kan inte sluta längta efter att lyssna på den här låten. Den gör mig helt galet poppig och glad.


Någon liten del av mig sympatiserar naturligtvis med denna stackars flickvän som fått agera inspiration men vad gör man inte för främjandet av kulturen. Hon tog en för laget och vi som gillar låten tackar.  



ANNONS
Av Gunilla Olsson - 8 juni 2011 16:10

Det var så varmt att folk hade batteridrivna handfläktar och en del tömde vattenflaskor över huvudet för en korts stund svalka. Vi satt i många timmar där längs den varma väggen och väntade på att insläppet skulle börja. Det fick sin betalning först när vi sen äntligen fann oss ståendes långt fram mitt framför scenen.


Det var min första riktigt stora konsert med min livs första riktigt stora idol. Bryan Adams var i Sverige och 15 år gammal hade jag och kompisar åkt till Stockholm för att höra alla hans bästa låtar live.


Ända sen den magiska sommarkvällen har Bry haft en speciell plats i mitt hjärta. T-shirten ligger som bevis kvar i en byrålåda. Jag vet att det är precis så okreddigt det kan bli att hålla fast i en tonårs-idol-förälskelse i en mjukrockare, men så har det ändock varit.


Det senaste året eller så har besvikelserna haglat tätt. Inte för att hans nutida musik inte tilltalar mig, det kan jag leva med. Den intresserar mig överhuvudtaget inte.


Men när Andreas Carlsson får frågan vem den värsta stjärnan han jobbat med och tvingas svara efter påtryckningar så är det ändå Bryan han väljer att såga. Väldigt försiktigt men det står ändå klart att här har vi med en dryg person att göra.


Som om det inte vore nog får man sen läsa att Bryan vid 51-års ålder blivit pappa. Inte är det mig han skaffat barn med eller någon av mina kompisar som delade denna förälskelse utan med sin assistent. Varför nu? Kunde han inte förbli singel om han nu inte skulle vara med någon av oss?


Det hela känns så orättvist och ovärdigt på något sätt. Jag har en tid nu vetat att han imorgon står på Grönans scen. Denna kunskap har gnagt i mig.


Så här dagen innan tvingas jag erkänna. Jag vågar inte. Jag vill inte bli besviken igen. Det vi hade en sommarkväll 1994 på Stadion var vackert och perfekt. Vi får låta det stanna där Bry! We have to stop this thing we started!


ANNONS
Av Gunilla Olsson - 8 juni 2011 08:15

Efter en första glass-dag med vidd i kjolen som visade sig resultera i vind i kjolen, vet jag nu bättre.


För att undvika att ännu en dag imitera Marilyn Monroe samtidigt som jag ska småprata med kunder och partners, har jag nu bytt till modell snäv och känner mig redo för dagen.


Och Marilyn snälla ta inte illa upp, det är bara att jag inte kan bära upp det som dig!


 

Av Gunilla Olsson - 30 maj 2011 08:17

Ledsen för oplanerad tystnad hela helgen här. Ibland finns det tydligen inte tid att plita ner några rader.


Men om ni tror att det åsamkar er besvär tänk då på vad det gör med mig. Resultatet är en hjärna på overload som snart kommer överhettas och drabbas av konstant härdsmälta om den inte får lätta på trycket.


Listan över tänkbara inlägg är så lång att där finns bloggmaterial för ett par veckor framåt. Helt ohållbart eftersom det dagligdags dyker upp saker i behov av att uppmärksammas så här kommer en nödlösning.


 

Morgonens reflektioner i korthet:


Finns inte många låtar som känns så malplacerade en måndagsmorgon som The Cures "Friday I'm in love"


Anders i Järfälla tycker att idioter som stormar fotbollsplaner under match borde få vara med på spelarnas träningar och mingla lite som en lösning på huliganism. Jag tycker att Anders måste vara i särklass en av landets mest naiva individer.


Tatueringsfärger har diskuterats i morronsoffan. Tatueringar är ett spännande fenomen. Jag har aldrig sett en snygg arm och tänkt "skulle den inte se ännu bättre ut med en tatuering?" Nej det är sällan en förbättring.


Tyskland avskaffar nu alla kärnkraftverk efter katastrofen i Japan. När drabbades senast Tyskland av jordbävning och tsunami? Alternativ till kärnkraft är jag helt för. Onyanserade beslut fattade pga obefogad rädsla är jag helt emot.


Martin Stenmarck förställer rösten i introt på sin nya singel. Den är märkbart hes och ska antagligen uppfattas som sexig men låter mest onaturlig. Min 5-åriga brorsson med artistdrömmar gör samma sak, försöker låta cool med basröst. Ganska kul och gulligt när han gör det, lite mer märkligt när Martin gör det.


En annan vinkel i ett sådant blogginlägg hade kunnat vara Phoebe i Vänner som låter som bäst när hon sjunger med kraftig förkylning och i ren desperation slickar andras glas i jakt på baciller. Är det det Martin har gjort?


Feminstier rasar över Gillettes guide till mammor som ska lära sina flickor att raka benen. Feminister är roliga på det sätt att de aldrig svåra att få att rasa. Har själv inga åsikter om guiden då jag inte sett den, men stackars de som aldrig får uppleva nyrakade ben mot renbäddade lakan.


Det var skönt att få ur mig. Tack för visat intresse!



Av Gunilla Olsson - 26 maj 2011 08:03

Kom nyss till jobbet men kan av någon anledning inte få den här låten ur huvudet.


Av Gunilla Olsson - 23 maj 2011 08:18

Tog bil till jobbet idag och här kommer topp 3 fördelarna jag reflekterade över bakom ratten.


  • Köer ökar stressnivån snabbt och effektivt i kroppen. Blodet börjar pumpa och pulsen stiger avsevärt, man kryddar det hela med en lagom dos road-rage och anländer till jobbet mer vaken än sällan skådat en måndagsmorgon.

  • Man kan dra upp musiken och tack vare dämpande motorljud och stängda dörrar ta ton och sjunga ut på riktigt. Ska jag nämna två favoritögonblick är nog det första när "In the end" kom på. Den ligger perfekt för mitt tonläge när jag får sjunga den ostört. Det andra måste vara att shakea höfterna till "Waka Waka" strax innan påfarten till 275.

  • Den förnämsta av fördelarna är kanske ändå att man blir nästan tacksam att man åker kollektivt dagligdags efter att ha startat dagen på Essinge-leden. Jag sa nästan!

Sjung ut ni också kära läsare! Det rekommenderas en grå måndagsmorgon som denna.






Av Gunilla Olsson - 19 maj 2011 15:32

Det anses väl generellt att någon är på gott humör när de visslar. Tarrantino lyckades förändra detta något när han i Kill Bill genomgående använde sig av en vissling som föraning till mord.


När kollegan nyss gick förbi och visslade den bekanta melodin förstod jag omgående att en kund är i trubbel. Honom hade jag inte velat vara nu.


Däremot längtar jag plötsligt efter att se Kill Bill igen. Skynda på med 3an nu Tarrantino!


Av Gunilla Olsson - 19 maj 2011 14:02

Jag: Vi får ta och ses i veckan.


V: Ja vi kan gå och se den nya Pirates of the Caribbean om du vill se den.


Jag: Helt ärligt vill jag nog inte det.


V: Vilken tur, inte jag heller. Har bara sett första och det räckte.


Jag: Varför föreslår du en film du absolut inte vill se?


V: Jag tänkte att om du gärna ville se den kunde jag vara snäll och följa med.


Ja det var ju hemskt vänligt av V får ändå medges. Jag får tydligen vara försiktig med vad för signaler jag sänder ut dock. Folk kan få för sig att jag desperat längtar efter att se en film, så till den grad att de självuppoffrande får erbjuda sig att följa med. Detta till trots att jag aldrig nämnt eller ens faktiskt tänkt tanken att se den. Är det något jag gör i fler sammanhang eller ser jag bara ut som en pirat-tjej?

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se