Direktlänk till inlägg 14 mars 2013
Jag känner att jag både vill och måste förtydliga mig med anledning av den mångt mycket större uppmärksamhet mitt inlägg fått än väntat.
Jag vill först klargöra att jag inte på något vill bagatellisera den tragedi som inträffat. Jag kan inte inte nog betona hur gärna jag sett att det slutat på annat vis och jag är inte ute efter att strö salt i sår för vänner, nära och kära till de omkomna. Mitt inlägg handlade inte ens om händelsen som sådan utan jag ville använda den för att belysa något jag anser vara väldigt skevt i vårt samhälle.
Vi är så fostrade i en övertro på staten att vi tror den långt mycket mer kapabel än vi tror oss själva. Låt mig ge några exempel.
Listan kan göras lång. Det finns mycket i våra liv vi gladeligen lägger i händerna på staten och till fullo tror att deras förmåga överstiger vår. "Tack snälla staten för att ni tar hand om lilla inkapabla mig." säger vi och nickar artigt oavsett vad staten kräver i gengäld.
Baksidan av det myntet är att när staten sen dessutom tar på sig att upprätthålla en viss ordning bland oss medborgare genom polismyndigheten. Det vill säga när staten inte bara är snäll och ger tillbaka skattepengar på ett eller annat sätt, då vill vi inte vara med längre. För då kräver staten plötsligt ansvar och det är inte alls lika roligt som rättigheter. Nej då vill vi hellre att staten fortsatt ser vår inkompetens.
Det gör det så oerhört lätt att ikläda sig rollen som "offer" och inte alls ta ansvar för situationen man skapat eller konsekvenserna därav. Hävdar vi inte den rollen själva gör kvällstidningarna det gladeligen åt oss. Helt plötsligt uttrycker vi avsky för auktoriteter, svänger oss med ord som överförmynderi och kräver den lilla människans rättigheter. Den enkla vägen är att hävda att man är ett offer för omständigheter vare sig det är dålig barndom, desperat livssituation, eller i detta fall blinkande blåljus och en avstängd bro.
Det andra problemet som jag också passade på och belyste är också vår skeva syn på olika brotts allvar. Där vi ursäktar en polisflykt där många människors liv uppenbarligen sätts i risk, inte minst förövarnas egna, men upprör oss över entreprenörer som vi kräver ska ge tillbaka mer och mer och åter mer. Till och med mer än vad lagen kräver. Där vi så uppenbart värderar svek mot staten högre än svek mot oss medborgare.
Problemet för mig är att jag tror mer om oss människor än så. Jag tycker dessvärre att det speglar en rätt rutten människosyn i vårt samhälle trots att vi luras att tro att den är solidarisk.
Jag tror tvärtom att vi är kapabla. Jag tror att vi i mångt och mycket kan fatta beslut för oss själva, aktivt välja våra handlingar trots omständigheter och därmed också välja våra konsekvenser. Jag tror att det är regeln snarare än undantaget.
Jag förespråkar inte ett avskaffande av stat, så ni får missförstå mig rätt. Vi delar ett samhälle och måste ansvara för det gemensamt, komma överens om vissa grundförutsättningar för det och hitta ett sätt att samexistera i det, inte minst finansiera vissa funktioner gemensamt och ta hand om de som är just "undantaget".
Jag förespråkar dock en större tilltro på människans förmåga att ta egna beslut vad gäller sitt liv och ta både goda och i detta fallet katastrofala konsekvenser av det, utan att andra nödvändigtvis ska behöva hållas ansvariga. Det gäller många delar i samhället, men sällan blir det så tydligt som när poliser målas upp som skurkar och förövare görs till offer.
Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...
Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår. Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...
Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg. Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...