Min ständigt brillianta och omvärldsmedvetna vän P postade idag en länk på facebook till nedan artikel.

En artikel som vänder sig till Stefan Löfven med en vädjan om en lunchdejt för att diskutera mediastrategier. Du hittar texten i sin helhet här. Hon gör ett antal vettiga poänger och min första instinkt var att jubla och vilja skicka den till även alla övriga partiledare. 

Hon skriver:

Visst har hon rätt, inte i sitt politiska ställningstagande såklart, men i sak. Hon beskriver mitt och vad jag tror är alla andras beteende på både Facebook och Twitter. Budskapen behöver vara tydliga, enkla, koncisa, direkta och slagkraftiga för att jag ska trycka på dela-knappen och bidra till deras spridning.

Men det tog mig inte många minuter efter att jag både gillat min vän Ps länk samt kommenterat dess vikt innan det började gnaga i mig.

Vad säger det om tiden vi lever i när stora, viktiga och komplexa politiska frågor måste vässas ner till en mening och en bild för att vi ska bemöda oss ta dem till oss?  Vad händer med debatten när alla nyanser försvinner och budskapen istället anpassas för att locka så många "likes" som möjligt? Jag kan inte låta bli att känna att något går förlorat och att det är fördummande att ge efter för minsta motståndets lag. 

Jag skojar ofta om att jag är skeptisk till demokrati. Det är såklart sagt med en glimt i ögat och med full medvetenhet om att det inte finns något vettigare alternativ att tillgå, men det är nog här skon klämmer. Kielos har helt rätt, politiker är skyldiga att göra sina budskap begripliga och tillgängliga där "vanligt fölk" (Schulmans ordval) befinner sig och först då kan de få ordentlig spridning. 

Problemet är bara att "vanligt fölk" har alla rättigheter att matas med information, ta fritt ställning till den och basera sina val och sin röst på den. Däremot har de ingen som helst skyldighet att själv söka information, sätta den i sitt sammanhang, försäkra sig om att de förstått den rätt, visa på förståelse och kunskap nog att göra ett medvetet val. 

Jag inser att jag låter som vore jag 100 år gammal och längtade tillbaks till bättre tider. Riktigt så är inte fallet. Jag älskar sociala medier och ser gärna fler fyndiga bilder med enkla budskap att sprida bland mina vänner och följare. Men inte kan de ersätta alla andra plattformar och inte kan dessa förenklade budskap på allvar tillåtas lägga grunden för folks ställningstagande när det vankas val. 

Jag tror det finns enkla principer och svar i de flesta frågor, men för att kunna urskönja dem på riktigt krävs kunskap, förståelse och respekt för komplexiteten och nyanserna i frågeställningen. Annars är enkelhet faktiskt bara ett finare ord för gammal hederlig dumhet. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Min mor ringde mig upprörd med detta nyhetstips och bad mig blogga. Jag får emellanåt tips liknande detta men skriver helst när jag själv reagerat på något. Kunde inte riktigt blunda för detta dock då idiotin är så hög att jag bara vill skri...

Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...

Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår.   Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...

Jag minns vilken chock det var 7 september 2011 när nyheterna kablades ut att Stefan Liv tillsammans med sina lagkamrater omkommit i en flygolycka. Vilken oerhörd tragedi. Trots att jag inte kände Stefan personligen, utan bara likt alla andra som rör...

Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg.   Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...