Direktlänk till inlägg 20 augusti 2012
Det finns vissa dagar på året då jag saknar lärarjobbet så mycket att det hugger i hjärtat. Att se alla bilder på skolstarten som min Facebook-feed flöder över av (säger en del om min vänskapskrets) är direkt smärtsamt.
Första skoldagen är så magisk. Även på högstadiet där tonåringarna försöker puta med munnen och se allmänt buttra ut går inte förväntningarna att ta miste på. Det är en nystart. Kanske är det här året då schemat ser ut precis som man vill, då kurserna kommer handla om saker som intresserar, då ens arbete kommer belöna sig och drömbetygen trilla in, året då lärarna både är snygga och se på, säger intressanta saker och gör undervisningen så där fantastiskt rolig som man bara ser på film.
Bänkarna står i fina rader och har ännu inte hunnit kladdas ner av blyertspennor. Nya böcker som doftar av trycksvärta och ogärna faller öppna ska delas ut, vässade pennor, vita suddgummin och anteckningsböcker med blanka blad fördelas. Allt skrivs namn på och organiseras prydligt i mappar och skåp.
Hoppet sägs vara det sista som lämnar människan och sällan är väl det så tydligt som första skoldagen då lärare och elever möts solbrända och entusiastiska. 1986-2008 var jag med och delade magin.
Å vad jag önskar att jag var i en skola idag.
Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...
Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår. Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...
Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg. Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...