Direktlänk till inlägg 28 mars 2012
Vaknade med ett skratt vid 5 imorse. Jag minns inte alls drömmen som ledde upp till skrattet men jag minns att det var den absurda tanken på mig som en mini-van ägare som lockade fram skrattet.
Då jag inte kunde somna om började jag fundera kring det faktum att jag nog en gång i tiden faktiskt trodde att en mini-van ingick i min framtid. Jag var uppvuxen med en sådan och många vänners familjer hade liknande fordon. Det kändes som en naturlig del av ett vanligt liv helt enkelt. Nu var det istället en så absurd tanke att mitt egna skratt väckte mig.
Jag känner fortsatt idag en massa folk med familjer och stora bilar. Mina syskon, mina vänner och bekanta. Jag vet att de inte bara leker "mamma pappa barn" jag har bara aldrig på riktigt insett att det nu är mina jämngamla som lever det livet jag minns som mina föräldrars generations liv.
Jag surfar runt på facebook på vänners bilder och det hela bekräftas. Vilken grej! Tanken på att det skulle vara jag är fortfarande skrattretande, men tanken på jämnåriga som varje dag lassar sin familj ut och in ur en sådan bil är imponerande och hisnande! De där små dagliga valen gör helt klart slutdestinationen en helt annan.
Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...
Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår. Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...
Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg. Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...