Direktlänk till inlägg 20 mars 2012
Jag vill inte vara en bakåtsträvare. Vill gärna vara på hugget och haka på grejer innan de blir allt för stora. Allt för tillfredställelsen i att känna att man ligger steget före. Men ibland måste man inse sina begränsningar och tillåta sig själv att desperat klamra sig fast vid det gamla och vägra det nya.
Kanske är det ett faktum att jag äntligen vid 33-års ålder börjar få lite självinsikt. Skulle inte ta det för givet dock. Är rädd för att det egentliga skälet är att viljan att vinna är större än lusten till förkovring och självdistansen nödvändig.
Därför kära vänner håller jag mig till Wordfeud. Spelar inte som förr men har alltid en match eller två igång. Orden är mina vänner, de behärskar jag. Ibland förlorar jag, ibland vinner jag, men alltid befinner jag mig i mitt rätta element omgiven av ord.
Draw something lämnar jag därhän. Ni kommer aldrig att få se mina patetiska varianter på nedan utmaningar.
Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...
Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår. Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...
Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg. Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...