Alla inlägg under november 2011

Av Gunilla Olsson - 10 november 2011 10:42

Jag förstår inte. Jag läser sällan serier men är inte deras syfte fortfarande att antingen vara roliga eller satiriska. Finns det någon som kan se syftet med den de envisas med i Metro?


 

Av Gunilla Olsson - 9 november 2011 16:30

Efter GPS:ens intåg anger vi väl mer och mer sällan avstånd i "fågelväg". Nu är det inte bara vi som givit upp den och funnit den daterad.


Jag skrattade gott åt nyheten en "farsta-vän" igår la upp och bekräftade på Facebook. Nu hittar även duvorna andra alternativ.


 

 


Jag välkomnar de nya resenärerna och ser fram emot deras sällskap nästa gång jag är i krokarna.

Av Gunilla Olsson - 9 november 2011 13:37

Tänk att ha ens ett uns av Ranelids gigantiska ego.


 


Världen måste te sig annorlunda på alla sätt och vis. Träden böjer sig inte för vinden utan bugar sig för hans gestalt, asfalt läggs inte som en samhällsinvestering utan för att han ska ha någonstans att flanera, årstider har inte så mycket med jordens varv runt solen att göra utan handlar mer om att den gode Ranelid inte ska hinna bli uttråkad.


Med en osviklig förtröstan är han övertygad om att han är universums centrum. Jag har stundtals svårt att ens övertyga mig själv om att jag spelar huvudrollen i mitt eget liv.


En dag ska jag kommentera min egna blotta närvaro med ordet "sensation". En dag ska jag testa på livet som ranelidiferad.

Av Gunilla Olsson - 9 november 2011 08:24

Så här sugen på sötlimpa med prickig korv har jag inte varit sen tonårens maj-hajkdagar. Jag vill tacka den tjej som valde platsen brevid just mig på bussen efter att uppenbarligen ätit just det till frukost.


Hon lämnade mig med en hungerskänsla som inte riktigt vill ge med sig, men främst en längtan efter sorgfria tonårsdagar i soliga maj.


Trots att hennes arom gav mer insikter än vad jag har om de flesta människors frukostvanor så återstår en fråga. Drack hon blåbärssoppa till? Dum vore hon väl annars!

Av Gunilla Olsson - 8 november 2011 10:54

Jag vet att han inte har något val. Han måste prata om vilket stort förtroende han känner att han har i partiet. Carin Jämtin måste säga att de vinner valet 2014. Det är enda sättet att ingjuta hopp i en sargad organisation men att lyssna på Juholt ta på sig ansvaret och men ändå skjuta det ifrån sig är direkt plågsamt.


Aftonbladet citerar honom idag som följande:


 


Jag kan bara tolka det som att siffrorna sviker för att han inte får prata politik. Vem menar då Juholt det är som hindrar honom från det? Är det inte hans egna klantighet som gör att hans parti är ständigt upptagna med att släcka bränder istället för att prata sakfrågor? I mina öron låter detta som en offermentalitet.


Det mest komiska eller tragiska i sammanhanget är att det största mest publika tillfället att prata politik och debattera med Reinfeldt på i år tackade Juholt nej till. Han ville nämligen inte stå på samma sida rummet som andra folkvalda. Att respektera väljarna nog för att delta vid varje tillfälle att disktuera politik tycker jag borde vara en självklarhet och klart överordnat barnsliga utspel.


Jag är ledsen Juholt. Men du har precis samma chanser att prata politik på som alla andra. Frågan jag ställer mig är om det bortom alla rökridåer finns någon politik ens att lyfta fram.

Av Gunilla Olsson - 8 november 2011 08:19

Jag vet inte om AIKs publik faktiskt blir värre och värre eller om det är jag som glömmer mellan mina besök hur otrevligt ett AIK-arrangemang faktiskt är.


Storebror M erbjöd mig och lillasyster S att igår låna två säsongskort och se matchen mellan AIK och HV 71. Vi satt mitt på långsidan i ett halvtomt Hovet. Det är uppenbart att vi är ensamma om att sympatisera med serieledarna och vi håller låg profil. Sitter och småpratar och skrattar med varandra, applåderar när HV gör mål och skrattar ibland och skakar på huvudet åt de helt onyanserade och enögda publikdomarna som ständigt ställer sig upp och hytter med näven samtidigt som de skriker diverse obsceniteter.


Kanske ropade jag "Kom igen nu HV" två gånger eller så totalt under matchen, kanske ställde sig lillasyster S upp och applåderade vid ett eller två av målen, mer provocerande än så var inte vårt beteende.


Trots detta kände vi fler och fler arga blickar längs matchens gång och i pausen inför tredje rekommenderar en kvinna oss att byta läktare för "vårt eget bästa". Vi var lite för chockade för att veta hur vi skulle svara så vi sa mest bara "tack men vi klarar oss, det är hit vi har biljetter".


Jag önskar att vi hade frågat om det var hon som tänkte skada oss annars. Om hon visste med sig att hennes egna publik inte var att lita på och säkert inte skulle dra sig för att slå ner två tjejer och hur i hela friden hon då rättfärdigar att vara en del av den läktarkulturen.


Hennes vuxna dotter försöker förstärka sin mammas budskap med att säga "det här är faktiskt AIK-läktaren". Jag önskar det varit läge att förklara skillnaden på långsida och klack för henne. Jag förstår också att inte köpa biljetter till Norra Stå om jag ska se på fotboll men på långsidan i en serielunksmatch på Hovet måste man kunna sitta oavsett lagsympatier.


Under hela matchen står vuxna människor som jag förutsätter i vanliga fall lever normala liv med normala jobb och normala familjer och beter sig som neandertalare. Hatramsor mot diverse lag skanderar oavsett om de är närvarande eller inte. Burop och svordomar haglar ständigt över domare oavsett situation. Domarna buar man till och med ut när de kommer ut på isen efter pauser.


Det fanns en kort period under 3de då hela hallen faktiskt stod och skanderade "Kom igen Gnaget kom igen" Det var enda gången jag njöt av stämningen på plats. Det var positivt, de hejade fram sitt lag. Men det var en sån kort stund av matchen att både jag och lillasyster S reflekterade över den plötstligt förändrade stämningen när det inträffade.


Det var en relativt komfortabel seger för HV som ledde hela sista perioden med 4-2. Först när AIK reducerade med några få minuters spel hettade det till ordentligt och AIK pressade desperat på för en kvittering. En kvittering de trodde de fick när samma kvinnor vände sig om och hånfullt såg på oss innan de fick se målet rättvist bortdömt. Sällan får man smasha in pucken likt en tennisspelare.


När slutsignalen ljöd reste vi oss omgående och var nästan först av läktaren. Helt absurt egentligen men stämningen i luften gjorde att vi kände att det var läge att vara snabba. Vår instinkt var tydligen rätt för vi blev ikappsprungna av en kille som hotfullt tog tag i min arm och hotfullt väste "sätt dig någon annanstans nästa gång. Våga inte sitta där och flina en gång till".


Allvarligt talat. Kände han sig stolt och macho när han åkte hem den kvällen? Han såg ut att vara i min ålder, såg inte ut som ett uppenbart rötägg, hade säkert flickvän hemma som väntade i tron att hon hade en vanlig-svensson pojkvän, en kille som inte hotar två tjejer för att de råkar hålla på ett lag som är bättre än hans.


Jag saknar på fullt allvar ord. Om man inte som tjej kan sitta på långsidan under en vanlig serielunksmatch utan att upprepade gånger bli både direkt och indirekt hotad är något allvarligt ruttet.


Jag förstår att AIK-publiken sviker. Jag förstår att det finns många som väljer att stanna hemma för att inte bli förknippade med stora delar av de 3000 som var på plats igår.


Jag förstår inte klubbledning som på fullt allvar pratar om att de har en fantastisk publik och att de gör sitt bästa för att komma tillrätta med de "fåtal individer" som förstör. Det är inget annat än skitsnack. Det handlar inte om ett fåtal och hade de velat göra något åt saken hade de bromsat utvecklingen långt tidigare.


Igår var ingen viktig match. Igår var inget läktaruppror som idag dominerar kvällstidningarna. Igår var bara en vanlig match som arrangörerna säkert bedömer som lugn. Ändå gick vi två tjejer och såg oss om över axeln den korta promenaden hem. Vad visste vi, kanske någon inte skulle nöja sig med att hota.



Av Gunilla Olsson - 7 november 2011 08:52

1990 gick familjesemestern till Italien och fotbolls-VM. Vi bodde på en camping vid Genua och njöt av sol och bad samt den generella uppståndelsen kring evenemanget.Dessutom var vi på plats i arenan och såg Costa Rica skicka hem Sverige och Grin-Olle Nordin med ännu en 2-1 förlust.


Om ni tycker att det låter fanatiskt av en familjefar att dra ner sin barnfamilj på en lång bil och camping-semester för att titta på fotboll så fanns det andra som gått ännu längre.


Brevid oss på campingen bodde ett gäng svenska killar som kört ner i en folkvagnsbuss med skjutdörr lik våran men målad som en stor gigantisk svensk flagga.


Den kändes säkert som en bra idé då de optimistiskt började rulla milen ner genom Europa. De var inte riktigt lika entusiastiska över skammen att köra hem i densamme efter Sveriges minst sagt bedrövliga insats i mästerskapet. "Tror ni det går att köpa solglasögon till bilen?"


Idag såg jag bilden efter senaste tidens översvämningar i just Genua. Jag spanar bland bilkaoset men hittar den inte. Antar att de trots allt lät sig utskrattas längs Europas motorvägar i sin patriotiska buss.  


 

Av Gunilla Olsson - 4 november 2011 08:15

Jag har trots sammantaget några år i USA bara varit där och firat Halloween en gång. Jag var 16 år och egentligen på tok för gammal för "trick or treat" men vi åkte ändå till en välkänt generös gata för att se på dekorationer och lyckades få med oss tillräckligt med godis hem, för att mätta en mindre kontinent med.


Det var en kul högtid att få uppleva. Man la en dag på att dekorera och skära pumpor och en dag på att fira. Det var tämligen odramatiskt och en högtid att pigga upp hösten lite med.


Jag förundras över explosionen av Halloween-firande i Sverige. Det är en högtid vi egentligen inte har några traditioner kring utan alla höftar fram något utifrån vad man sett på film. Bristen på fasta ramar har gjort att vi tycks fira det i veckor istället för som i USA nöja oss med att fira 31 oktober. Ingen vet egentligen datum och man har fester både veckan innan 31a och veckan efter. Plötsligt verkar vi fira denna högtid mer intensivt än den mest patriotiska amerikan.


Min facebook-feed flödar över av bilder från diverse fester och pumpor och har så gjort i en veckas tid. Kul med nya traditioner absolut. Det är jag helt för, men snart får vi lägga till en vers så kan vi långdansa och sjunga "halloween vara ända fram till jula". Enda kruxet blir sen att trots det hinna klämma in Thanksgiving.

Skapa flashcards