Direktlänk till inlägg 9 november 2011
Tänk att ha ens ett uns av Ranelids gigantiska ego.
Världen måste te sig annorlunda på alla sätt och vis. Träden böjer sig inte för vinden utan bugar sig för hans gestalt, asfalt läggs inte som en samhällsinvestering utan för att han ska ha någonstans att flanera, årstider har inte så mycket med jordens varv runt solen att göra utan handlar mer om att den gode Ranelid inte ska hinna bli uttråkad.
Med en osviklig förtröstan är han övertygad om att han är universums centrum. Jag har stundtals svårt att ens övertyga mig själv om att jag spelar huvudrollen i mitt eget liv.
En dag ska jag kommentera min egna blotta närvaro med ordet "sensation". En dag ska jag testa på livet som ranelidiferad.
Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...
Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår. Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...
Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg. Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...