Alla inlägg under augusti 2011

Av Gunilla Olsson - 26 augusti 2011 11:16

Sitter och ler stundtals åt Anders Timells mycket träffande uttryck: "Det är inte kappans fel var vinden blåser".


Förmågan att helt enkelt rycka på axlarna och helt avsäga sig ansvar måste ändå bädda för en tämligen skön livsfilosofi.


Ska ärligt säga att den inte ligger för mig och att jag nog inte ens önskar göra den till min. Däremot klär den honom och tål helt klart att beundras på avstånd.

Av Gunilla Olsson - 25 augusti 2011 21:41

Det går bra att kalla mig miljövän. 


 

Men med tanke på vilken vetenskap och projekt det blivit att köpa en glödlampa, så är det bäst för den att den håller i sina utlovade 10 år!

Av Gunilla Olsson - 25 augusti 2011 16:23

Idag tävlas det i att kritisera Stefan Attefalls (KD) uttalande:"Bostadsmarknaden mås­te finnas med som variabel när man väljer utbildning och universitetsstad. Problemet är grundlagt sedan länge och har blivit värre. Det är ett misslyckande för svensk bostadspolitik."

Oppositionsborgarrådet Tomas Rudin (S) drar det så långt att han tycker att Stefan själv ska flytta från Stockholm.


Snacka om en storm i ett vattenglas. Det han säger är väl fullt rimligt. Naturligtvis är det ett stort misslyckande. Naturligtvis måste situationen långsiktigt lösas. Men om det inga lägenheter finns idag går det inte heller att bygga till imorgon. Är väl knappast särskilt pragmatiskt att packa väskorna för att sen tycka att någon ska trolla fram en lägenhet.


De flesta utbildningar finns på flera orter, det är väl inget konstigt alls att man då tycker att studenter ska kunna ha bostad med som en variabel i sitt beslut. Notera att jag säger en variabel, inte den enda.


Hyresgästföreningen är som vanligast roligast av alla i kritikerlägret. Ordförande i Stockholm, Terje Gunarsson säger: "Då kan man ju be de arbetslösa att flytta härifrån också."


Ja precis, det kan man faktiskt Terje. Tycker inte heller att det är det minsta orimligt att man efter en tid som arbetslös förväntas söka jobb på annan ort. Naturligtvis med hänsyn till att inte splittra familjer. Det trodde jag var en självklarhet.


Det jag tycker är värst i hela diskussionen, är att det finns människor som inte tycker att man alls ska behöva ta hänsyn till arbete eller bostad när man planerar sitt liv. Det om något är väl orimligt!

Av Gunilla Olsson - 25 augusti 2011 14:00

Det glädjer mig att läsa om S senaste utspel i Kristoffer Rengfors artikel i Metro idag.


"Det ska bli lättare att gå från bidrag till arbete", säger Tommy Waidelich, Socialdemokraternas ekonomiske talang.


Artikeln fortsätter: "För den som idag går på socialbidrag kan det i många fall vara ekonomiskt onlönsamt att jobba extra eller ta ett deltidsjobb. Med Socialdemokraternas förslag skulle 1 500 kronor av socialbidraget fortsätta att betalas ut under sex månader, för att minska inkomstbortfallet. Förhoppningen är att fler ska känna att det lönar sig att börja arbeta."


Jag har rätt mycket att säga om ett system som gör att det är olönsamt att arbeta. Kan kanske tycka att det ska korrigeras istället för föreslagen lösning.


Men kul att höra att S tagit upp huvudet ur sanden och gjort resten av mänskligheten sällskap. Om de vill att fler ska känna att det lönar sig att arbeta måste de äntligen ha insett vad vi andra vetat länge att det de facto finns människor som behöver motiveras till arbete; att inte alla i vårt land inget hellre önskar än att arbeta, som de många gånger velat påskina.


Jag applåderar S att de så sakteligen kommer in på banan. Det krävdes visserligen att de tog ett tidigare borgerligt förslag för att komma dit men det är ok. Ni får låna det!

Av Gunilla Olsson - 25 augusti 2011 12:08

Måste man helt enkelt ha gått på KTH för att gå igång på det här, eller vad är det jag missar?


 



Av Gunilla Olsson - 25 augusti 2011 09:06

Det har en tid nu varit känt att både Fredrik Lindström och Henrik Schyffert flyttar till Ateljéhuset i Vasastan som blir Stockholms första bostadshus med en så kallad Doorman.


Jag hade en i New York. Långt ifrån en flashig variant i uniform som artigt höll upp dörren för mig. Snarare en bister variant som misstänksamt glodde genom sin glasruta som om det var första gången han såg mig och övervägde om jag skulle tillåtas inträde.  Det spelade ingen roll hur många gånger vi upprepade proceduren, jag förblev opålitlig i hans blick.


Trots min föga mer-smakande upplevelse av Doorman då så uppskattade jag att se att min hyresvärd i Skärmarbrink tar upp kampen genom att erbjuda hissvärd.


 

Han var inte mycket hjälp i att stänga varken galler- eller ytterdörren. Men visst var han rekryterad med hänsyn till hissens storlek och en viss trivselkänsla tycker jag nog ändå han bidrog med.  

Av Gunilla Olsson - 24 augusti 2011 12:14

Jag ber om ursäkt till känsliga läsare. Jag kommer att i detta inlägg låta extremt gammal. Jag är hemskt ledsen för om detta skrämmer er och får er att ifrågasätta er egna ålder och alltmer tilltagande skröplighet. Det är en verklighet vi alla får hitta sätt att förhålla oss till.


En gång i tiden älskade jag denna låt och kunde helt sympatisera med dess text. Ja jag vet att det inte är originalet men det är den här versionen jag menar.



Den fanns med på ett (håll i er nu) blandband min vän L eller för er som föredrar F gjorde till mig och skickade (nästa skräll) brevledes till mig på andra sidan Atlanten 1995.


Han var snäll och gjorde det med jämna mellanrum för att jag skulle få höra vad som spelades för musik hemma men också för att dela sin favoritmusik med mig. Jag lyssnade sönder de där banden. Jag lyssnade sönder den där låten.


Inget år har brev betytt så mycket för mig som de gjorde 95/96 då jag bodde så långt bort från mitt verkliga liv. Det var en tid då brev och blandband var det man hänvisades till för att överbrygga avstånd.


Nu är jag tacksam varje dag jag kommer hem och det är tomt på golvet innanför dörren. Det innebär färre räkningar att betala. Men ibland ligger där något färgglatt och oj vad glad man blir då.


 

Igårkväll var det detta vykort som gjorde mig alldeles lycklig när jag öppnade dörren. Antagligen borde jag börja skicka vykort till folk. Eller är det bara jag som fortfarande är kvar i 95/96 på något plan?


Av Gunilla Olsson - 24 augusti 2011 08:20

Ikväll händer det, nu ska filmen äntligen ses. Dessutom i sällskap med vän P. Känner mig väldigt laddad.


 

Ni som redan sett filmen, känn er fria att peppa mig ytterligare med era lovord. Ni som också sett den men var mindre imponerande, inget gnäll nu! Förstör inte min dag med sådant.


Nu när jag frikostigt givit er detaljplanen för kvällen förväntar jag mig minst en stalker på plats. Vore en sorglig blogg om inte åtminstone en sådan kunde uppbådas.  

Skapa flashcards