Alla inlägg under juli 2011

Av Gunilla Olsson - 4 juli 2011 16:01

Jag var bara 9 år ändå minns jag tydligt min pappas 40-års fest. Det skojades om att pappa nu började bli gammal. Av familjen fick han till och med en gungstol dagen till ära.


Det var med en glimt i ögat men jag tyckte nog samtidigt att det inte var helt obefogat. Han fyllde trots allt 40. Det kändes som en lämplig gungstolsålder.


Huset var fyllt av vänner. Min pappas kärlek till glass är vida känd och som gemensamt skämt var det just paket med glass gästerna kom med. Pappa satte en lapp på frysen som tydligt markerade "Ingvars".


Vi har precis eftermiddagsfikat på jobbet och firat en kollega som fyllde 40 i helgen. Hade någon frågat hade jag utan att veta säkert sagt "han är nog typ i min ålder, något äldre kanske".


Jag är inte 9 år längre och det är såklart naturligt att 40 numera är ett lite mer nyanserat tal i mitt sinne. Men visst har vår syn på ålder i allmänhet förändrats också.


Min kollega uppvaktades inte med någon gungstol. Sanningen är den att jag aldrig skulle komma på tanken att ge min pappa en heller nu 23 år senare.


Min storasyster A blir 40 om ett år. Jag vågar nog lova att den som dyker upp på den festen med en gungstol får åka hem i rullstol.

ANNONS
Av Gunilla Olsson - 4 juli 2011 12:15

 


Jag är hemskt ledsen om du missat nyheterna de senaste 50åren eller så "Magnusson" men jag tänkte jag skulle förbarma mig och ge dig en uppdatering. Alla cigaretter "innehåller partiklar som bryter ner kroppen". Det är inte på något vis specifikt för smuggelcigaretter.


Sen har jag en annan revolutionerande tanke nu när vi ändå samspråkar du och jag. Vet du med dig att smuggelcigaretter är skadliga kanske det helt enkelt är så att du ska låta bli dem oavsett vad som händer med tobaksskatten.


Det är lite rörande att du inte anser dig själv kapabel till detta tunga ansvar att avstå från dessa. Istället vädjar du till regeringen som du anser inte bryr sig tillräckligt mycket om din hälsa. Hade de gjort det hade de ju till billigare peng gett dig tillgång till original-cigaretterna.


Låt mig se om jag förstått dig alldeles rätt "Magnusson". Du tänker alltså helt skita i följderna. Du röker det som serveras i vitt papper till billigast peng. Ansvaret på hur illa det blir och vad din sjukhusräkning sen landar på ligger helt på regeringen.


Dessutom tycker du att det är dålig stil av dem att inte bry sig mer om den hälsa du själv högaktligen skiter i.


Låt mig sammanfatta det hela så här. Du står nog för precis allt jag föraktar vad gäller övertro på staten.

ANNONS
Av Gunilla Olsson - 4 juli 2011 08:04

Varje gång det rapporteras från "fotbolls VM" spelas följande dialog upp i mitt huvud.


-Fotbolls VM?

-Vad pratar de om, det är ju inte VM-år?

-Det var ju VM förra året.

-Aha, de menar dam-VM.


Det tar bara en microsekund innan pusselbitarna faller på plats. Men det händer varje gång.


Jag tycker att det är spännande att någon aktiv lobbygrupp intensivt arbetat för att skapa denna stund av förvirring. Jag hoppas att de känner sig nöjda med resultatet.


Nu när de vunnit denna mycket viktiga kamp så kanske de kan se till att det inte bara är en kosmetisk semantisk förändring i rapporteringen, utan att faktiskt sporten som sådan utvecklas så att den gör sig förtjänt av den könsneutrala statushöjningen.


Till exempel kanske man till nästa VM kan åstadkomma att alla tjejerna har klart för sig att man inte under pågående spel får plocka upp bollen med händerna. Om nu någon trots allt blir förvirrad i stundens hetta, (det händer oss alla), så kanske domaren kan ha lärt sig att hon måste blåsa. Det är bara en tanke.

Av Gunilla Olsson - 2 juli 2011 21:47

Ett snart 2-årigt barn som i poolen leker att lastbilen blir matad och säger "mmm jättegott" är antagligen precis så hungrigt som man misstänker.


När sen samma barn väljer att lämna den svalkande poolen och i ren desperation sätter i sig en halv vinbärsbuske med halvmogna bär behöver man inte längre tveka.


En liten stund känner man sig dum och otillräcklig när fiskpinnarna tar lite för lång stund. Sympatiserar med barnet och klandrar sin egna ovilja att lämna solen.


Det är först när barnet efter en rågad tallrik pasta med fiskpinnar börjar leka med energin av en duracell-kanin som man inser att det kanske inte var så dumt att hålla honom på svältkost trots allt. 

Elementp
Av Gunilla Olsson - 2 juli 2011 09:36

Det hela började oskyldigt. Vi skulle bara se en film. 4 systrar som ser en film tillsammans en fredagskväll känns ofarligt nog.


Vi hamnade i brorsans semestertomma hus i jakt på lämplig film. Vi borde kanske tidigt förstått var det skulle barka hän. Det var tydligt att vi alla var för trötta för att enas om något vettigt.


Men det verkade lösa sig så smidigt när S började zappa och vi såg att Dirty Dancing var på. (Det spelar liksom ingen roll vad som finns i DVD-hyllan hos Universal-cheferna. Går Dirty Dancing på TV kan inget konkurrera.) Vi drog en suck av lättnad. Film var vald, alla var nöjda, förutsättningarna var goda.


Det var då det började spåra. Vi fick införa ett förbud mot att återge repliker i förtid, allsången fick begränsas avsevärt, modeomdömen avböjdes. Någon dristade sig till och med till att ta några danssteg. Hätska diskussioner om skickande av skålar blandades med gapskratt. Det var ett minfält.


Jag lämnade tillslut Haninge för denna gång med för stunden väl valda ord till syrrorna:"WE ARE ON A BREAK!" 

Av Gunilla Olsson - 1 juli 2011 16:08

Kära läsare, får jag komma med en blygsam förfrågan? Jag hoppas att ni vet att jag är glad bara att några av er är förvirrade nog att hitta något nöje i att trilla in här emellanåt.


Några av er är dessutom gulliga nog att tycka till om det jag skriver. Ibland bara genom en tumtryckning på Facebook men ibland också med en kommentar under den länk jag lägger upp.


Dessa uppskattas alltid! Det jag tycker är lite synd dock är att de inte alltid kommer andra till del. Det finns en del läsare som inte spanar på min facebookvägg och kommentarerna försvinner lätt i flödet där. Jag vet inte vad den här bloggen ämnar bli men det vore kul att ha de synpunkter som kommer samlat under de inlägg de berör för enkelhetens skull.


Skriv därför gärna er kommentar här istället eller också. Ni som aldrig kommenterar alls, börja med det! Det är jättekul att höra av er.


I ett steg att leva som jag lär ska jag därmed föregå med gott exempel och kommentera så fort jag läser ett inlägg på någon av era bloggar. Jag försöker följa de bloggare jag vet följer min och dessutom länka till er. Nu framöver ämnar jag också kommentera er så gör gärna detsamma!

Av Gunilla Olsson - 1 juli 2011 11:56

Igår tog jag och min vän M vara på dagens sista soltimmar genom att sätta oss på en uteservering på Kungsholmen.


En del av det roliga med att gå ut är ju att det alltid är betydligt mer dramatik vid borden runtomkring. Så även denna gång.


Sällskapet brevid oss bestod av 2 riktiga stekare och deras sällskap. Det framgick inte riktigt om det var flickvänner eller mer av en avslappnad dejt. Oavsett vilket så verkade de ha en trevlig middag. Tills att notan kom in.


En av killarna gjorde mycket tydligt att han tänkte ta hand om hela. Han behövde inget säga. Hans kroppspråk när han tog notan ur servitrisens hand och sen la fram sitt kort tillgängligt på bordets kant i väntan på att hon skulle komma tillbaks med en handportal gjorde det hela tydligt nog. Så tydligt att det inte gick att låta bli att uppfatta det även vid bordet brevid.


Han såg mycket nöjd ut med sig själv där han satt i solen. Vad han kanske hade märkt om han inte var för upptagen med sin egna generositet är att hans sällskap betydligt mer diskret gjorde sig redo även hon. Hon fipplade med ett läppglans i handväskan och kunde samtidigt obemärkt få fram sitt kort.


När servitrisen väl kom tillbaks och killen snabbare än Lucky Luke lyfte sitt kort blev han mer än förvånad då hans sällskap trots detta hann fram med sitt först.


I rättvisans namn ska påpekas att hon satt närmre servitrisen. Resultatet blev ett föga smickrande tjafs kring bordet som slutade med att tjejen puttade servitrisen utom räckhåll för killen med kortet som brände i handen och servitrisen tvingades istället använda hennes.


Tjejen såg mer än nöjd ut när hon tryckte in sin kod och godkände beloppet. Killen såg ofantligt tillintetgjord ut och sköt blickar som kunde döda.


Jag kunde inte låta bli att tycka lite synd om honom. Det var uppenbart att det var mer än hans manlighet klarade av. Jag övervägde till och med att erbjuda honom att ta vår nota istället. Den var inte tillnärmelsevis lika stor och prestigefull men kunde åtminstone ha givit lite upprättelse.



Av Gunilla Olsson - 1 juli 2011 08:18

Vilken otäck känsla det är att vara oinformerad om vad som händer i världen. Man känner sig utanför på alla sätt.


Jag har denna morgon inte nyttjat något av mina vanliga nyhetsintag. Jag har inte haft på Gomorron Sverige som brukligt när jag klätt på mig och fixat, jag har inte lyssnat på radion för att stänga ute annat ljud på tunnelbanan, jag har inte läst Metro eller någon annan morgontidning.


De kan ha lyckats landa på Mars, Kim Jong II kan ha blivit snäll och börjat dela ut godis till alla barn, Christian Olsson kan ha klämt till med ett hopp över 19m, Brad kan äntligen ha dumpat Angelina. Ja vad som helst kan ha hänt, men jag vet inget om saken. Läskigt!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se