Alla inlägg under juli 2011

Av Gunilla Olsson - 18 juli 2011 21:35

Efter några regniga hemmakvällar har jag åter bekantat mig med Tom Cruise tidigare dar. Top Gun i all ära men hur bra är inte Cocktail? 


Jag gillar film och går gärna på bio. Jag har studerat filmanalys och anser nog att min smak är rätt förfinad. Trots detta är jag så oerhört svag för 80-tals filmer. Det är så mycket som har blivit bättre i konsten att göra film men ändå finns det något så tilltalande över dessa lite sämre men ack så fantastiska filmer. 


Jag har redan hyllat Dirty Dancing och nu Cocktail men låt oss inte glömma, Can't buy me love, Somekind of wonderful, Footloose, Flashdance och så många fler.


Enkel dramaturgi, oförglömliga oneliners och helt lagom okomplicerad handling gör att jag kan se dem otaliga gånger. Jag saknar filmer som de gjordes förr.

ANNONS
Av Gunilla Olsson - 18 juli 2011 08:00

Jag kommer på mig själv med att notera alla omkring mig i Converse-skor ända sen nyheterna om missförhållande i Indonesiens fabriker brisserade.


Lite dömande sneglar jag mot deras fotdon och tänker för mig själv "jaha, de tänker tydligen inte ta ställning för Indonesiens arbetare".


Mycket längre än så hinner jag inte innan jag kommer på att jag själv hade på mig mina Converse så sent som i torsdags.


Rent logiskt vet jag ju att en bojkott av redan införskaffade skor är tämligen menlös. Jag vet också att flyttning av produktion knappast gynnar Indonesiens arbetare. Därav är jag skeptisk mot bojkott av nya skor också.


Ändå måste jag nog komma ihåg att titta i mina skor när jag kommer hem för att se ursprungsland. Har jag tur ger de mig kvitto att fortsätta döma. "Mina är i alla fall inte gjorda i Indonesien, men det ser ju vem som helst att hennes är.De ser helt klart Indonesiska ut!"

ANNONS
Av Gunilla Olsson - 17 juli 2011 16:02

- Mamma, han gör mig illa! piper den 5-åriga flickan och pekar på sin bror.


-Jaha, vad vill du att jag ska göra åt saken? svarar mamman trött med cigaretten i mungipan.


-Men han gör mig illa med sparkcykeln!


-Vad gjorde du mot mig igår då? Va? Vad gjorde du mot mig igår? fräser mamman och överröstar flickans protester. Därmed är samtalet avslutat.


Jag vet inte hur ni känner kära läsare. Men visst är det precis sånt här engagemang, konflikthantering, diplomatisk förmåga, ansvarstagande och mogenhet man gärna vill se hos de som fostrar landets framtid?


Stackars barn men lider också med den lärare som en gång ska försöka ta vid där föräldern alldeles uppenbarligen brister. 

Av Gunilla Olsson - 15 juli 2011 08:04

För dryga 10 år sen hamnade jag på en hemmafest i en lägenhet i Stockholm. Jag spenderade större delen av kvällen i ett samtal med en kille jag inte träffat tidigare. Eftersom jag inte är född bakom en vagn kände jag igen hans efternamn men la ingen särskild vikt vid det under kvällens gång utan trivdes mest i hans sällskap.


Vi höll kontakten efter den där kvällen. Ganska intensivt i säkert ett år eller så. Han var fråm utomsocknens och jag nyss hemkommen från New York skulle börja mitt liv på riktigt. Det blev aldrig av att vi sågs efter den där kvällen men det blev en del tid i telefon och över nätet. 


Han hörde av sig och berättade när han köpte en herrgård vid vattnet inte så långt ifrån gården där han var uppvuxen. Han hörde av sig någon gång då han var i stan i affärer men jag inte hade tid att ses.


Vi hörs fortfarande lite sporadiskt och betydligt mindre intensivt någon gång om året. Han ber mig att komma och titta på herrgården som numera är helrenoverad. Jag leker stundtals med tanken men avfärdar den. Vi alla vet vad som hände med miss Elizabeth Bennet när hon såg "the beautiful grounds of Pemberley".


När vi träffades den där kvällen fanns någon annan i mitt liv. Kanske hade jag agerat annorlunda annars. Kanske borde jag ha agerat annorlunda oavsett, men det gjorde jag inte.


Det är inte utan att jag drar på munnen nu när jag läst de första 100 sidorna i Den Nya Överklassen där hans släktnamn figurerat frekvent. Tänk vad en oskyldig kväll för över 10år sen hade kunnat sluta annorlunda än vad den gjorde.

Av Gunilla Olsson - 14 juli 2011 15:19

Man kan försöka förklara bort det med att folk bara röstar utan att tänka till, eller att de tycker att det är kul att rösta tvärtom eller vad som helst. Men det finns på fullt allvar folk som sitter i kommentatorsfältet och försöker argumentera för detsamma.


Hur kan över hälften av nästan 10 000pers tycka att man som sommarjobbare i en glasskiosk inte ska gå med på en timanställning som inte erbjuder jobb vid regn. Det är ett sommarjobb! Det är en timanställning!


 


Under artikeln står som första punkt att man innan man tar ett sommarjobb ska gå med i facket. Jag förutsätter att det är köpt annonsplats av LO. Borde inte sådant skrivas ut AB?

Av Gunilla Olsson - 14 juli 2011 12:29

Hi, my name is Gunilla and I am a post-it junkie!


Städning av skrivbord relativt klart. Nu återstår bara min livlina. Jag lever i illusionen att har jag skrivit upp det blir det gjort. Förhoppningsvis stämmer det.


Eftermiddagen kommer om allt går som planerat försäkra mig om att där inte gömmer sig några intressanta case som fallit mellan stolarna trots mitt imponerande arkiveringssystem.


 

Tanken är att alla dessa ska slängas i em och om åtgärder behövs ska dessa finnas i digital form. Kommer sakna dem så smått. De gör trots allt skrivbordet väldigt färgglatt och inbjudande.

Av Gunilla Olsson - 14 juli 2011 08:27

Det känns som en evighet sen men det var så sent som i förra veckan. Jag hade en hysterisk vecka på jobbet med en massa att göra och avsluta. Jag kunde inte för mitt liv förstå varför inte folk var på semester och hur Juli kunde kännas som en högintensiv period.


Nu sitter jag här en vecka senare och känner hur min hjärna långsamt förtvinar i brist på aktivitet. Med konstgjord andning har jag lyckats upprätthålla åtminstone ett visst tempo de här dagarna men nu är casen slut, kunderna på semester och mina ideér tynar. Till och med blogginläggen blir som en följd fantasilösa.


Jag tar en paus från att lönlöst jaga affärer och case idag och städar mitt skrivbord. Det tycks mig som att det här numera på riktigt är min arbetsplats och karriär. Dags att bo in sig lite och ge sig själv en bra start på Q3.


Har ni tips för resterande 2 veckor till semestern kära läsare? Hur kan man sysselsätta sig vid ett skrivbord när mail och telefon är plågsamt tysta och ens inbox är klinsikt ren? Helst ska det ju dessutom vara något vettigt eller åtminstone ge sken av det.

Av Gunilla Olsson - 13 juli 2011 15:44

Jag, några syskon och syskonbarn såg vid midnatt den sista Harry Potter filmen. Vi såg alla fram emot att avsluta vad man påbörjade för så många år sen och att få säga hejdå till Harry.


Det är trots allt en väldigt bra berättelse som framförallt i böckerna imponerar. För mig stannar det sen liksom där. Jag kan gilla något utan att göra det till något varken mer eller mindre än så. Silly me, jag trodde de flesta människorna behärskade det.


Jag ställer mig helt oförstående, men kan ändå le överseende åt de som kommer till bion i full mundering. Jag kan hånfullt skratta tillsammans med mina syskon åt att samma människor tjuter som besatta under väl valda tillfällen i filmen, samtidigt som jag roas lite av deras entusiasm. Men när de efter filmen sitter utspridda på golvet i hysterisk gråt över att deras liv nu tydligen är över, ungefär då tar mitt tålamod slut.


Vilka är dessa människor? Var gör de alla de dagar då det inte är Harry Potter premiär? Hur ser en vanlig dag i deras liv och huvud ut? Jag skulle så väldigt gärna vilja veta.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se