Händerna darrar fortfarande när jag skriver detta. Det är några minuter sen jag steg över tröskeln och var trygg i mitt egna hem men traumat sitter kvar i kroppen.

I morse sov en man bakom mig på pendeltåget. Han snarkade högljutt och det hela kändes väl intimt med tanke på att vi nyss möts. Jag övervägde att skriva ett blogginlägg och skämta om separata sovrum/pendelvagnar. Det blev aldrig av, dagen tog fart.

Men jag hade gladeligen bytt ut hemvägens medresenärer mot hans snarkningar åter i mitt öra. Först kommer en äldre man på och slår sig ner diagonalt mitt emot mig. Ogenerat drar han upp en naken fot och lägger den över sitt knä. Jag är inte helt bekväm med fötter så jag vände bort huvudet.

Det går ju inte att inte snegla över igen dock. Då har han övergått till att ge sig själv en fisk-pedikyr. Ni vet när småfiskar i vattnet äter den döda huden från fötterna och ska lämna dem babylena. Tydligen har hans naglar samma egenskaper och han plockade glatt hudflagor helt obekymrad om resten av mänsklighetens närvaro. Jag tror inte ni kan förstå hur obekväm jag var, jag vred på mig, jag försökte titta bort, pulsen steg, illamåendet kom. Jag övervägde att kliva av eller leta annan plats men satt som fastnaglad.

Tillslut var pinan över, foten var trygg i sandalen igen. Trodde jag. Det var bara för att frigöra handen så att han kunde peta öronen. Jag hade kunnat ha överseende med örpetandet om inte fotincidenten redan inträffat men jag satt så äcklad att jag inte visste var jag skulle ta vägen.

Nu kom nästa äldre man på, han trängde sig förbi mannen med nyputsade öron och fötter och slog sig ner mitt emot mig. Ena byxbenet var uppdraget och han började peta i ett öppet blödande sår på knät.

Jag började nervöst skratta. Jag hade att välja på det och tårar. Så stressad var jag. Var det jag eller världen som höll på att bli galen?

Ja det får erkännas att jag är inte särskilt bra på sår heller. Det stämmer. Men vet ni vad jag är bra på? Personal space och gränser! Det är jag grym på. Hem och öva på det ni medresnärer. 

 

Maggis

20 juli 2011 22:47

men USCH! underbart beskrivet men fy. jag kan väldigt väl förstå att du är traumatiserad!

http://www.maggissen.blogg.se

Gunilla Olsson

21 juli 2011 08:33

Ja, det känns fortfarande smått overkligt faktiskt. Men jag har skärrad trots allt kunnat sova i natt och imorse uppförde sig alla exemplariskt.

 

Lisen

21 juli 2011 09:25

Stackars människa! Behöver du krishjälp?

Gunilla Olsson

21 juli 2011 12:31

Nästintill! Tack för omtanken :)

 

Cecilia

21 juli 2011 09:48

Jag är inte särskilt kräsmagad, men du beskrev det så bra(?) att jag nästan blev illamående.
Äckelgubbar!

http://alltjagskullevilja.blogg.se

Gunilla Olsson

21 juli 2011 12:31

Jag trodde inte att jag var det heller men snälla nån, det finns ju gränser!

 

Heidi

21 juli 2011 13:32

Jag hade helt klart flyttat på mig! Allt vad gäller sår, blod och andra såna bestyr överlåter jag till maken här hemma om jag inte absolut måste ta hand om det (dvs han inte är hemma och kan ta hand om det)!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Min mor ringde mig upprörd med detta nyhetstips och bad mig blogga. Jag får emellanåt tips liknande detta men skriver helst när jag själv reagerat på något. Kunde inte riktigt blunda för detta dock då idiotin är så hög att jag bara vill skri...

Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...

Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår.   Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...

Jag minns vilken chock det var 7 september 2011 när nyheterna kablades ut att Stefan Liv tillsammans med sina lagkamrater omkommit i en flygolycka. Vilken oerhörd tragedi. Trots att jag inte kände Stefan personligen, utan bara likt alla andra som rör...

Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg.   Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...