Det var så varmt att folk hade batteridrivna handfläktar och en del tömde vattenflaskor över huvudet för en korts stund svalka. Vi satt i många timmar där längs den varma väggen och väntade på att insläppet skulle börja. Det fick sin betalning först när vi sen äntligen fann oss ståendes långt fram mitt framför scenen.

Det var min första riktigt stora konsert med min livs första riktigt stora idol. Bryan Adams var i Sverige och 15 år gammal hade jag och kompisar åkt till Stockholm för att höra alla hans bästa låtar live.

Ända sen den magiska sommarkvällen har Bry haft en speciell plats i mitt hjärta. T-shirten ligger som bevis kvar i en byrålåda. Jag vet att det är precis så okreddigt det kan bli att hålla fast i en tonårs-idol-förälskelse i en mjukrockare, men så har det ändock varit.

Det senaste året eller så har besvikelserna haglat tätt. Inte för att hans nutida musik inte tilltalar mig, det kan jag leva med. Den intresserar mig överhuvudtaget inte.

Men när Andreas Carlsson får frågan vem den värsta stjärnan han jobbat med och tvingas svara efter påtryckningar så är det ändå Bryan han väljer att såga. Väldigt försiktigt men det står ändå klart att här har vi med en dryg person att göra.

Som om det inte vore nog får man sen läsa att Bryan vid 51-års ålder blivit pappa. Inte är det mig han skaffat barn med eller någon av mina kompisar som delade denna förälskelse utan med sin assistent. Varför nu? Kunde han inte förbli singel om han nu inte skulle vara med någon av oss?

Det hela känns så orättvist och ovärdigt på något sätt. Jag har en tid nu vetat att han imorgon står på Grönans scen. Denna kunskap har gnagt i mig.

Så här dagen innan tvingas jag erkänna. Jag vågar inte. Jag vill inte bli besviken igen. Det vi hade en sommarkväll 1994 på Stadion var vackert och perfekt. Vi får låta det stanna där Bry! We have to stop this thing we started!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Min mor ringde mig upprörd med detta nyhetstips och bad mig blogga. Jag får emellanåt tips liknande detta men skriver helst när jag själv reagerat på något. Kunde inte riktigt blunda för detta dock då idiotin är så hög att jag bara vill skri...

Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...

Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår.   Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...

Jag minns vilken chock det var 7 september 2011 när nyheterna kablades ut att Stefan Liv tillsammans med sina lagkamrater omkommit i en flygolycka. Vilken oerhörd tragedi. Trots att jag inte kände Stefan personligen, utan bara likt alla andra som rör...

Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg.   Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...