Så här i lunchtider kan jag inte låta bli att reflektera över den tystnad som infann sig då jag generöst erbjöd er alla en middagsinbjudning i veckan bara man hojtade.

Jag kan låta er veta kära läsare att jag faktiskt lyckats trolla fram smakliga rätter på min gasspis både en och två gånger. Nog för att jag drömde i natt att jag bjöd på stekar som var tämligen råa och kalla i mitten men det har faktiskt aldrig hänt på riktigt!

Det känns därför inte helt rättvist att en middagsinbjudan till casa Gnilschen avfärdades så lättvindigt. Men nu får ni stå ert kast. Ni är alla disinvited!

Satt igår lite halvseg på jobbet och bestämde mig för att onsdagen skulle minsann bli en bättre dag. Jag såg framför mig hur jag skulle vara alert likt nedan.

Jag skulle vara på min vakt, med öppna ögon och en näsa i vädret som känner tydligt hur vindarna blåser. Inget skulle gå mina sinnen förbi och jag skulle därmed kunna vara effektiv som få.

Vi kan väl säga att det snabbt sket sig och att jag vaknade och kände mig mer likt nedan.

Så patetisk har min morgon varit att jag skrivit ett hyllningsblogginlägg till mitt duntäcke. Får se om det någonsin publiceras.

I denna tid av konspirationsteorier har jag en egen. Min teori är att bara i ett av världens tryggaste, mest händelselösa och stundtals tråkiga land där inga reella problem existerar har invånare kraft och energi till att fabricera konspirationsteorier, den ena mer hissnande än den andra.

Har man rikitiga problem har man varken tid för eller behov av foliehattar, så ni stackars förvirrade personer. Känn er lyckligt lottade!

Så här i efterhand känns det lite löjligt hur jag länge stod och funderade på om ett par Converse skulle få följa med mig från Las Vegas hem eller ej. De har snabbt blivit ett av mina favoritköp och är väl värda sina 150kr.

Ja, jag vet att man för samma pengar kan få 150 klubbor, 300 Hubba Bubba eller 150 sura-S men jag slog till ändå.

Fredrik Lindström uttrycker i sin bok "Världens dåligaste språk" tanken att det inte finns så mycket rätt och fel i språk. Att språk handlar om att kommunicera och göra sig förstådd. Om man uttrycker något och mottagaren uppfattar och förstår vad man menade att säga, så är språket korrekt och fungerar.

Tanken kittlade mig som svensklärare, även om min egna syn inte är riktigt lika liberal. Jag håller med i den mån att språket inte får stagnera och därför är kreativt användande av språket oerhört viktigt. Däremot vill jag gärna också bevara den struktur som redan finns idag och okunskap behöver inte förändra den, utan kreativiteten kan istället fylla nya behov som uppstår när omvärlden förändras.

I veckan har jag och syster U diskuterat definitionen av "att blogga"

SAOL definerar blogg och bloggare, verbet "att blogga" borde väl rimligtvis vara just vad bloggare ägnar sig åt men riktigt så självklart är det inte.

Ibland kan man höra lillasyster U säga att hon sitter och bloggar. Alla i rummet stannar då upp nyfikna.

"Vad kul, har du en blogg?"

"Nej alltså jag läser Gunillas blogg"

Ja vi bloggar på sistone flitigt jag och lillasyster U men enligt helt olika definitioner.

En Linas Matkasse levererades precis till dörren och en spännande vecka väntar.

Min kyl ekade innan dess rätt tom och nu var det inte utan ansträngning det gick att stänga dörren. Jag drar av detta faktum slutsatsen att det är mer än jag någonsin kan konsumera.

Har jag några hungriga läsare som behöver en middagsinbjudan i veckan får ni hojta.

Måste medge att maj än så länge är idel besvikelser på väderfronten. April höjde insatserna och överpresterade och det blir pinsamt tydligt att maj inte var på tårna.

Maj har med åren kunnat bli nonchig. Hon har vant sig vid att vi svenskar är totalt svältfödda och därför nöjda så länge inte en massa nederbörd faller från himlen och luckorna i molnen är stora nog att släppa igenom en stråle då och då. Maj har helt enkelt inte behövt anstränga sig för att imponera på länge och därav denna ganska sömniga start.

Det duger inte längre maj! Hör du vad vi säger? Det duger inte! Vi har vant oss vid och förväntar oss mer!

Jobbmässigt imponerar maj i jämförelse med april efter snart en hel första jobbdag dock så kampen kan bli jämn de närmsta 29 dagarna om titeln bästa vårmånaden år 2011.

För nästan 10 år sen satt jag och slog otaliga nummer med riktnummer 212 i desperat jakt på vänner på Manhattan. Joe som jag var mest orolig för fick jag tag på först ett dygn senare. Jag fick då berättat att han glömt något hemma och vände i trappan ner till tunnelbanan för att gå upp i lägenheten igen. Det försenade honom till jobbet med ca 10min och det räckte för att han inte skulle vara på plats i sitt kontor i ena tornet innan de föll.

Jag läste de dagarna varje spaltmilimeter om mitt älskade New York som plötsligt såg ut som en krigszon. Jag förfasades över notisen om att min närliggande gamla skola användes som tillfälligt bårhus. Det hela var mer än surrealistiskt.

När jag äntligen själv var på plats något år senare kändes min promenad över Brooklyn Bridge oerhört märklig. Min blick gick hela tiden till där ingenting fanns.

Det är inte utan att jag välkomnade morgonens nyheter.