Sånt här bröd

smakar bäst med något att doppa det i.

Så ser middagen ut i Johanneshov en vanlig fredag.

Tidigare kunde jag skylla på brist på engagemang. Inte orkat sätta mig och fixa till den. Ni får väl gilla texterna eller strunta i att komma hit. Vem bryr sig om designen?

Alla dessa argument faller sig nu rätt platt och det är tydligt att jag, tro det eller ej, faktiskt suttit och gjort ett tafatt försök. Inte med hjärta och själ men dock ett försök.

Pinsamt men sant att det inte resulterat i mer än just vad ni nu beskådar. Men jag vill nog påstå att det trots allt är bättre.

Nu återgår vi till stadiet när vi inte bryr oss hur det ser ut och bara skriver.

Ja, jag vet att den är apful.

Nej, jag är inte klar.

Ja, jag är förhoppningsvis bättre på innehåll än form.

Jag älskar tanken på den reklamaren som glad i hågen gick till ett möte med Enköping kommun och fick i uppdrag att skriva något riktigt fyndigt som de kunde ha som tagline för att göra folk nyfikna på vad deras stad hade att erbjuda dem.

Resultatet av hans påhitt har jag skrattat åt många gånger då jag sett skyltarna när jag passerat Enköping, för ska vi vara helt ärliga passerar man väl bara Enköping, det är ju aldrig dit man ska. Idag fick jag än en gång skratta åt det, då de tydligen numera även marknadsför sig på Mix Megapol.

Reklamaren måste ha besökt stan i tron att han nu skulle hitta något riktigt anmärkningsvärt, något betydelsefullt, något han stolt kunde visa upp för världen och ropa, "Det visste ni inte va!".

Han började säkert nyfiket, letade efter vackra kyrkor, idrottsklubbar och landmärken. Det gick lite segt men han lät sig inte nedslås. Istället fokuserade han på naturen, rondellutsmyckningarna, affärsutbudet, något måste det ju finnas. Paniken steg gradvis i takt med att jakten på det som skulle sätta Enköping på kartan kändes allt mer misslyckad.

Han vände på varje sten men hittade ingenting. Tillslut tröttnade han nog på Enköping och tog fram en karta för att se om han kunde fly någon annanstans. Då slog det honom. Det fanns alternativ att fly till må ni tro. Inte bara ett utan faktiskt tre! Enköping ligger ju faktiskt nära både Uppsala, Stockholm och Västerås.

Enköping-Sveriges närmaste stad.

Lika roligt som jag har åt reklamaren, lika synd tycker jag om kommungubbarna. Trots stoltheten de känner över deras kommun så tvingades de betala en faktura för denna taffliga slogan.

En slogan som inte gör något annat än påminner oss som passerar den, "Jaha, här ligger Enköping- Sveriges närmaste stad. En stad så tråkig att den inte kan marknadsföra sig på något annat sätt än att tala om att det är i alla fall nära till andra platser."

Fanns det verkligen inget annat reklamaren kunde ha valt att lyfta fram?

Igår var det dags att laga första middagen ur Linas matkasse. Sen leverans måndag och sen hemkomst tisdag resulterade i att spänningen fick förlängas till på gränsen av outhärdlighet.

Jag gav mig på fisken det första jag gjorde. Djärvt med tanke på att det skulle vara det tuffaste receptet, men nödvändigt eftersom fisk som bekant inte vill stå särskilt länge i kylen och hänga.

Sanningen är väl den att det inte var särskilt tufft. Recept är ju sällan tuffa eller enkla. Det är snarare mängden moment som varierar. Jobbar man inte under tidspress spelar ju det knappast någon roll. Så det var så enkelt så, men det tog lite tid.

Skulle göras citron och dill-olja/sås, kokas potatisk, kokas sparris, knaperstekas parmaskinka, skivas tomat och lite knipplök och sen slutligen stekas torsk.

Som ni ser skulle jag åka ur MasterChef efter all världens kritik för uppläggning. Ok, kanske de skulle hitta något litet mer att anmärka på.

Nu väntar kött i marinad i kylen för wok ikväll. Den har jag satt min egna twist på genom att slänga ner lite cashewnötter i korgen senast jag handlade. I ärlighetens namn, vilken wok blir inte godare av cashewnötter?

Imorgon kan ni få bevis även för detta om ni gillar det mat-tina-spår jag nu slagit in på.

Det finns en del dofter jag vet om att jag saknar och minns. Sen finns det andra dofter vars existens jag helt glömt bort. Effekten av att plötsligt oförberett känna dem gör att man slungas bak i en spiral av minnen, känslor och intryck.

Imorse gick en tonårsflicka tätt förbi mig och jag vände mig med en gång för att se om det kanske var tonårsversionen av min kompis S. Det var ju jag och hon som bar den doften. Den doftar av discokvällar, otaliga klädbyten, fniss och viskande samtal långt in på natten i hennes respektive mitt flickrum.

S bodde i en annan stad och därför blev det alltid långa visiter. Sportlovet var det bästa eftersom vi hade veckorna efter varandra. Då kunde hon komma till mig och vara med mig i skolan en vecka för att få eftermiddagar och kvällar gemensamt. Sen kunde jag följa med henne hem för samma procedur där. Det var lyx, två veckor av varandras sällskap oavbrutet.

Mycket tid de där veckorna spenderades framför spegeln. Vi provade alla våra par jeans för att hitta de perfekta för just den där dagen. Sällan blev vi nöjda och det hela slutade med att vi bytte jeans med varandra innan vi var redo att gå. Samma procedur följde sen med t-shirtarna.

När kläder var på plats sprutade vi parfym med omsorg ett sprut på handleden och ett på vardera sida av halsen strax under örat. Sen var vi redo. Förberedelsen var lika noggrann vare sig vi skulle på disco, skolan, bara ut i parken eller till närmsta pizzeria. Vilka tonårspojkar som var ute visste man aldrig.

Den där doften jag kände en mikrosekund i morse gjorde mig helt omtumlad. Den hade jag helt glömt bort.

Ibland önskar jag att jag var den typ av person som slappnade av i ett hett bad efter en lång dag. Jag ser mig själv ligga under ett täcke av bubblor förstrött bläddrandes i en skvallertidning och njutningsfullt låta tiden rinna iväg.

Jag kan önska det så intensivt att jag lurar mig själv att jag faktiskt är precis en sådan person. Ikväll tappade jag därför upp det där badet. Jag var generös med bubblorna. Hälften vatten hälften bubblor kändes som en lagom fördelning.

La fram en oläst tidning, en flaska med vatten och såg till att telefonen var inom räckhåll och gled sen ner. Allt tordes vara optimalt.

Jag skulle uppskatta att det tog ca 30sek innan jag frågade mig själv vad jag sysslade med. Vattnet är aldrig riktigt rätt temperatur. Man svettas lätt och känner hur man sitter i sin egna smuts. Antagligen är mitt badkar ingen höjdare men en lagom lutande ställning verkar omöjlig att hitta.

Bilden av mig själv som avslappnad i mitt bubbelbad försvann snabbt och jag kände mig mest som en kokande hummer.

Bästa stunden med ett bad är alltid när man duschar av det efteråt.

Skönt att allt är som vanligt när det kommer till facket. Deras svar på nedan nyhet är är att rikta kritik mot arbetsgivaren för att många oskyldiga anställda har blivit filmade på jobbet utan att de vetat om det.

Ja det måste ju vara det verkliga problemet här. Att någon stackare hamnat på film när han petat sig i näsan när han trodde att ingen såg. Det lilla problemet med en organiserad personalgrupp som stjäl från företaget är naturligtvis sekundärt till detta. Det blir ibland väldigt tydligt att förmåga till perspektiv inte är alla människor förunnat.