Kom nyss till jobbet men kan av någon anledning inte få den här låten ur huvudet.

Jag ringde min blott två veckor gamla systerson häromdagen och hörde hur han grät förtvivlat. Min syster intygade att hon endast bytte blöja på honom och att det inte fanns fog för oro.

Som en ansvarstagande moster nöjde jag mig inte riktigt med svaret utan har sen dess då och då ringt för att göra små stickprov och försäkra mig om att han antingen snusar lugnt i sömnen eller smackar förnöjt. Jag kan sträcka mig till gnyenden men där drar jag också gränsen.

Vid ett av dessa stickprov svarade inte syster i tel. Jag frågade henne när hon senare ringde upp om det rörde sig om ett försök att dölja ett gallskrik där bakom. Har hon lärt sig att ducka för mina stickprov?

Enligt henne själv var hon i duschen och hade inget att dölja. Jag kunde naturligtvis inte bara godta förklaringen rätt av utan ställde berättigade följdfrågor.

Det var då övertrampet skedde. Det var då hon iskallt förklarade att man faktiskt kunde få sparken som moster om man inte skötte sig. Jag hoppas vi inte ska komma dit men jag är villig att strida för mina mosterliga rättigheter.

Bebben ge inte upp, en dag ska vi återförenas!

Känner mig smutsig, utpekad, påhoppad och utsatt efter att krypkört bakom denna smått aggressiva bild i en kvart. Lämna mig ifred!

En god vän till mig i USA hade följande konversation med mig och andra på FB idag.

Ser ni att socialism används som ett skällsord? Något man absolut inte vill förknippas med. Som något som blir smått absurt när man likt ett naivt barn tror att man kan och bör lagstifta bort personligt ansvar. 

För många år sen när jag var i Ryssland sa en kvinna till mig "we love Sweden, you are the one country that has proved that communism works" Jag kan ärligt säga att jag tog det som en örfil. Det finns en massa jag är stolt över med att vara svensk men inte där och då. Jag skäms!

Lillasyster U ska på första babyfikan idag med en god vän, också hon med nyfödd telning.

En stund stod det still i mitt huvud. Visste att bebisen hette något på A men av någon anledning hade jag bara Adolf i huvudet. En helt absurd tanke som jag avslog. Finns väl ingen normalt funtad människa som ger sitt barn namnet Adolf. Likväl kunde jag inte komma på det rätta namnet.

Jag och lillasyster U skrattade åt min idioti.

- Jag visste ju att han inte hette Adolf

- Bra, men det är i och för sig rätt gulligt.

- Men det är ju helt förstört. Det går ju inte att använda som namn.

- Nej jag vet, det är som Elvis. Det är också förstört.

- Ja precis... Eller vänta lite, vad sa du nu? Det är väl kanske inte riktigt som med Elvis.

(Förlåt A, jag vet att du läser detta och jag vet egentligen vad din fina son A heter.)

Jag får skämmas och erkänna att jag inte kommit mer än några sidor in i "Berättelsen om Pi". Livet har helt enkelt inte erbjudit mig många chanser till läsning på sistone.

Det ska bli bättring och den ska avslutas innan veckans eller åtminstone månadens slut så ni behöver inte oroa er och ligga sömnlösa över detta.

Sen väntar tema "kvinnor i mellanöstern". Jag har fått låna två böcker som jag är nyfiken på att ta tag i och kan inte riktigt avgöra vilken av dem som drar i mig mest.

Den första har jag läst föregångsboken och den var ju fantastisk. Den andra har jag följt titelmannen i media hela mitt liv. Bägge lockar helt klart. Vad tacklar man först, dikten eller verkligheten?

Nu har jag i två dagar passerat Vinsta industriområde. Det är många år sen sist jag satte fot där och ändå vrider sig magen lite på mig när jag kör förbi.

Där jobbade jag en gång i tiden på Walthers gymnasium. Eleverna var trevliga men det är betydligt mer än vad jag kan säga om ägaren herr Walther.

Det var början på bråkiga år då jag vid två tillfällen tvingades ta hjälp av advokater för att förhindra avtalsbrott och få ut rättmätig lön för mitt arbete.

Det finns mycket jag skulle kunna berätta om världens sämsta arbetsgivare Janne Walther men jag nöjer mig med att så här digitalt önska honom alla livets motgångar, samt tacka min lyckliga stjärna för min chef idag.

Hade jag varit en person som bett andra att "sticka och brinna" hade du varit överst på min lista Janne.

Om det är en medveten ordlek från aftonbladet så är den fyndig. Är det en omedveten ordlek så är den fantastiskt rolig.