Blev några minuter sen till jobbet i morse eftersom jag skulle släppa in sotaren. Är det bara jag som blir lite barnsligt glad när han ska komma?

Först när jag får lapp om det måste jag först ta en mikrosekund och påminna mig själv om att det faktiskt finns något som heter sotare. Det är lätt att glömma bort mellan varven. Men när väl pusselbiten fallit på plats blir jag alltid lite glad.

Minns från när jag var liten och sotaren kom. Det kändes alltid lite spännande. Jag tänkte mig honom som lite av en rebell. Någon som vågade vara busigt smutsig. Jag såg framför mig Dick van Dyke som dansade över hustaken i Mary Poppins.

Vad en sotare roar sig med i min lägenhet har jag ingen aning om. Läser min dagbok, solar på min balkong, provar mina kläder eller tar ett bad kanske. Jag har inte ens en vettig köksfläkt för honom att ägna sig åt så på något sätt måste han ju döda tiden.

Han stod utanför porten idag, en högst vanlig kille i min egen ålder. Lite skäggväxt och ett artigt leende utan tillstymmelse till att vilja brista ut i sång. Det spelar ingen roll. När jag nu sitter på jobbet och funderar på vad som försigår hemma i min lägenhet är det något i den här stilen jag ser framför mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Min mor ringde mig upprörd med detta nyhetstips och bad mig blogga. Jag får emellanåt tips liknande detta men skriver helst när jag själv reagerat på något. Kunde inte riktigt blunda för detta dock då idiotin är så hög att jag bara vill skri...

Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...

Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår.   Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...

Jag minns vilken chock det var 7 september 2011 när nyheterna kablades ut att Stefan Liv tillsammans med sina lagkamrater omkommit i en flygolycka. Vilken oerhörd tragedi. Trots att jag inte kände Stefan personligen, utan bara likt alla andra som rör...

Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg.   Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...