Idag är en historisk dag då familjen Olsson har sitt första bokklubbsmöte. Klubben startades upp i julas och är mycket enkel i sin uppbyggnad. Olika familjemedlemmar ansvarar för bokval olika månader. Man mailar ut titeln på vald bok och de som tycker den låter lockande hakar på och läser.

Känner man sen för att gå lite djupare ner i boken kan man inbjuda till träff. Februaris bok valde av svägerska M nr 2, och  hon har tagit det trevliga initiativet till att avsluta månadsboken med lite samtal kring densamme.

Ja det är boken som ska avhandlas. Den både roade och skrämde mig på det sättet bara SD tenderar att lyckas med. Kan rekommendera den då den faktiskt både sakligt och objektivt belyser vad SD egentligen vill och vilka avstamp deras politik tar.

Jag kan förstå viljan att belysa problem där vi som samhälle behöver bli bättre, men dels ger de ingen sanningsenlig bild av problemet och framförallt är deras lösningar helt absurda och inkonsekventa.

En av dem funderar på att flytta till Finland eftersom han anser att de har bättre immigrationspolitik. Jag kan bara hålla tummarna att de släpper in en utlänning som honom. Övriga hyllar politiken och inställningen på Färöarna baserat på ett tal de hörde där på en partiresa. Vad Färöingarna förstod och SD missade var att talaren inte var politiker utan komiker och drev med nationalismen som de sen åkte hem och hyllade.

Jag tycker fortfarande att de är helt galna och otroligt provocerande, men har nu än bättre fog för den åsikten.

Man lär sig något varje dag och det här är vad jag lärt mig just denna dag:

• Snön i Holmenkollen är smutsig
• Mjuka skidor funkar inget bra detta VM
• Man kan inte bara lägga på mindre klister för att bättra på glidet för då fäster det tydligen varken upp eller glider ner
• I Finland har de stött på så konstiga saker som smutsig snö förrut
• Jag är benägen att heja på och unna vem som helst en vinst bara han/hon inte kommer från Norge.

Nu känner jag mig fullärd för denna gång och önskar er en god natt.

Just nu längtar jag så att jag håller på och dö efter en riktig bagel. A toasted sesame bagel with cream cheese, please. Behövdes bara några morgnar i New York innan killen i fiket på hörnet lärde sig att det var det jag ville ha till frukost. Det är magiskt gott!

Snart är jag i det förlovade landet fullt av bagels igen. Jag vet vad några av er tänker nu. Och ja det stämmer, det finns några halvdassiga substitut här i Stockholm men det är inte i närheten av samma sak!

Idag är dagen då jag utmanar ödet. Går emot allt sunt förnuft. Tar obetänksamma risker.

Jag har idag bokat en biljett med SJ. På fredag bär det av till Norrköping och jag känner redan hur stressnivån stiger i kroppen. Jag vässar armbågarna och skriver listor på överlevnadsprodukter att fylla handväskan med.

Beräknad ankomst i Norrköping är 19:19 på fredag. Är ni sugna kan jag administrera en vadslagningstävling om faktisk ankomsttid.

Det ska först sägas att jag är ett stort fan av SVT i vissa bemärkelser. Jag tycker de är överlägset bäst på nyheter och sportsändningar. Jag gillar en massa av deras olika debatt och samhälls-program. Har i år till och med tittat på På Spåret för första gången.

Med det sagt så har jag dock en del synpunkter. Lite självdistans och viss verklighetsuppfattning kan helt klart efterlysas. I förra veckan gjorde Eva Hamilton ett utspel att hon vill ta betalt inte bara för tv-innehav utan även för dator-innehav då det i praktiken innebär tillgång till SVTs material.

Jag läste en fyndig insändare som svar på detta där personen ifråga menade på att det är ju en genialisk företagsstrategi. Etablera sig på redan existerande platser där folk finns av alla möjliga anledningar och kräva betalt för sin blotta närvaro. En gatumusikant kan ta betalt av alla som går förbi hans gatuhörn. De har inte bett om att han ska spela, de visste inte ens om det när de valde vilken väg de skulle gå men nu har de ju de facto hört hans toner och är då skyldiga honom ersättning. Skribenten bakom insändaren tänkte sig skapa en tidning som han sen skulle dela ut i brevinkast. Efter skälig tid skulle han sen skicka en faktura, personerna bakom brevinkasten kanske inte alls läst hans tidning men den var ju helt klart tillgänglig. En så kallad brevinkast-avgift.

Jag tycker TV-avgift är precis hur förlegat som helst. Det var logiskt då vi enbart hade statliga kanaler som utbud att det bara var de medborgare med TV och tillgång till dessa som skulle betala för dem. Nu när det finns många andra anledningar än SVT till att ha TV så blir det konstigt. Därmed inte sagt att jag tycker att de ska vara valbara kanaler som alla andra. Jag tror på Public Service och att de fyller en funktion. Men jag tycker att man idag missar vad Public Service innebär. Det betyder en tjänst för allmänheten. En samhällsfunktion bland många andra. Det är därför oändligt mycket mer logiskt att det finansieras på det sätt samhällsfunktioner ska finansieras. Genom skatteintäkter.

Eva Hamilton håller inte med. Det är viktigt att de är poltiskt obundna och att inte deras budget kan skäras i osv osv. Det där med politiskt obundna går ju att diskutera skattefinansierat eller ej. Bör helt klart vara målet men det tycks inte alltid fungera oavsett finansieringssätt. De andra synpunkterna känns som att det inte skulle krävas ett geni för att upprätta några regleringar kring det där.

Skulle man skattefinansiera istället skulle Eva Hamilton kunna koncentrera sig på sitt riktiga uppdrag att faktiskt utföra en tjänst för allmänheten istället för att söka sätt att ta betalt för den. Det är väl självklart att SVT ska finnas på nätet, i appar och överallt. De ska ju på enklast sätt möjligt tjäna allmänheten med information.

Jag skrev i förra veckan att jag skaffat en ondemand-box. Det innebär att man har kanalernas play-tjänster via den. Alla utan, ja gissa vilken. Alldeles riktigt, SVT ligger i strid med comhem, telia och allesammans andra. De vill inte stå för kostnaderna av rättigheterna för sina program till dessa hushåll. Jag betalade igår min tv-licens på 516kr för ett kvartal om jag inte missminner mig. Den i särklass dyraste kanalen jag betalar för. Men SVT kan inte finansiera 3kr (1kr/månad) som är den faktiska kostnaden per on-demand hushåll för denna tjänst.

Eva Hamilton borde eftersträva att göra sitt material så tillgängligt hon bara kan för allmänheten istället för att begränsa det. Det finns utrymme i licenspengarna för detta. Det har varit allmänt känt under flera år att SVT går rejält med plus och kunnat lägga licenspengar på hög. Jag vill ha riktig Public Service helt enkelt. Ska det vara så svårt?