Min syster U frågade sig idag varför jag inte den senaste veckan bloggat om det dramatiska i att hon ligger på sjukhus. En berättigad fråga kan tyckas eftersom betydligt mindre intressanta eller relevanta reflektioner tas upp här.

Del av svaret är väl det faktum att jag med mer eller mindre lyckade resultat försöker hålla en viss humoristisk ton här. Ibland spricker det när jag upprörs av något medialt, men personliga bekymmer av tyngre art försöker jag hålla på armlängds avstånd i just detta forum.

En ännu större anledning är väl att det knappast har något som helst nyhetsvärde. Det klassiska exemplet inom journalistiken är att man skriver inga artiklar om ”hund biter man” däremot när ”man biter hund” så finns det ett visst mått av allmänintresse och relevans eftersom det bryter normen.

Ni som känner min syster U vet att hon är en olycksfågel av rang. Vår far brukar med viss överdrift påstå att det finns ingen världsdel där hon inte åkt ambulans. Hon jobbar ironiskt nog på sjukhus men spenderar nog nästan lika mycket tid där som patient.

Hon har skadad behövt räddas från bergstopp i Thailand och saltsjödal i USA. Inte heller på hemmaplan går hon säker utan blåljus står i ständig givakt att föra henne till akut cystoperation eller dylikt.

I viss mån får man nog skylla på hennes sprudlande och spontana personlighet. Det är den som ofta för henne ut i världen och till platser där skador lurar. Denna sida verkar nu dessutom gå i arv då hennes förstfödda utan att ens vara född verkar vara en lika rastlös själ. Istället för att njuta av de korta 9 månader man har att slappa och hänga på en varm skön plats verkar bebben ha bestämt sig att den är redo för världen 2 månader i förtid.

Kampen har den senaste veckan förts i diverse sjukhussalar och än har varken bebben eller U gett vika. Ska man tolka signalerna så verkar U mer pressad och plågad dock så frågan är om det inte kommer bli bebben som drar det längsta stråt.

Men skrattar bäst som skrattar sist. Så himla kul är det inte här ute varje dag bebben. Det som däremot ska bli kul är att se U efter denna början försöka vinna resterande kamper de närmsta 18 åren.

 

Inger Hegyessy

11 mars 2011 08:02

18 år? Försök livstid!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Min mor ringde mig upprörd med detta nyhetstips och bad mig blogga. Jag får emellanåt tips liknande detta men skriver helst när jag själv reagerat på något. Kunde inte riktigt blunda för detta dock då idiotin är så hög att jag bara vill skri...

Tidig fredag morgon bär det av med ett gäng kunder och Microsoft till Cannes och rivieran. Ja jag vet att det ösregnar där för tillfället, men det är lite så Universum och jag jobbar. Ber om ursäkt för det alla jag reser med! Sjukt trevligt ska det b...

Tittar ni extra noga när ni ser mig nästa gång, ja ni kanske tom behöver kisa, så kanske ni ser aning till ett färgskifte i mitt hår.   Tanken var att förändringen skulle bli dramatisk och få er alla att vända på huvudet och överösa mig med kompl...

Jag minns vilken chock det var 7 september 2011 när nyheterna kablades ut att Stefan Liv tillsammans med sina lagkamrater omkommit i en flygolycka. Vilken oerhörd tragedi. Trots att jag inte kände Stefan personligen, utan bara likt alla andra som rör...

Kära läsare. 23e Januari antog jag utmaningen att vara med i #blogg100 och skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag 2a maj är utmaningen avklarad och jag skriver mitt 100e inlägg.   Det har varit kul att blåsa liv i den här bloggen igen även ...